Citat:
Ursprungligen postat av
joonas73
På obetald rast har du rätt att göra vad du vill, inklusive att träna. Arbetsgivaren har dock beslutanderätten över när dessa raster förläggs under arbetstiden, det finns även regler som styr att de måste se till att rast tas med vissa intervall och av viss längd.
För din ståndpunkt talar att ni inte har en fast tid för lunchen, då kan man starkt argumentera för att det bör vara fullt möjligt att resonera som du gör och önska kortare frukost och längre lunch.
Argumentet att det kan komma viktig information under frukosten är helfel från arbetsgivaren och du har där helt rätt att det ska vara på betald arbetstid.
Även om arbetsgivaren inte kan styra vad du gör på lunchen så har man kanske goda skäl till att du presterar sämre om du inte äter och därför vill göra det svårt för dig att hoppa över.
Min erfarenhet är tyvärr att de som väljer att hoppa över lunchen istället behöver ta matpauser och att dessa då blir längre än de betalda pauser man har rätt till, istället för en kopp kaffe på 5 minuter så ska den anställde då ta fram mackor och avbrottet blir 10 minuter.
Reglerna säger att rast ska tas efter 5 timmar arbete. Vilket jag gör om jag tränar 12. (Börjar 07.00)
Jag är en av de som presterar bäst på jobbet (enligt kollegor och AG)
Jag har redan tränat i flera månader på min lunch utan min arbetsgivare vetskap, nu tog jag upp det för jag trodde ändå det skulle vara självklart att jag får göra vad jag vill på min rast Men tydligen inte. Så här i facit i hand skulle jag aldrig ha sagt något.
Jag kommer självklart fortsätta träna, orkar ärligt inte bry mig. Jag har redan idag slängt ut krokar för nytt jobb och det kommer inte ta lång tid innan jag får nap. Inom det jag jobbar med fattas det alltid folk med min kompetens och erfarenhet. Det är deras förlust.
Äter inte så längre pauser blir det inte. Dricker en kopp kaffe innan jobbet och dricker inte mer kaffe, röker inte så är inte heller en av dom som ska ut och röka varje timme..
Jag kanske låter som en robot men jag gör det jag ska och mer där till (fram tills nu) och går hem. Jag är inte där för skaffa vänner eller umgås. Har noll intresse av det. Låt mig göra mitt jobb och gå hem. Det är väl enda nackdelen med mig, jag har inget utbyte av att umgås med mina kollegor. Det är påtvingad bekantskap som jag kan vara utan.