Ni som är introverta, vad jobbar ni med?

Har tack och lov ett jobb med lite daglig social kontakt och få möten. Tycker om folk och att umgås men energin är tyvärr begränsad, så är tacksam att ha stor social valfrihet och kunna nörda i ensamhet med mina filer vid behov.

Lärare, en rätt utåtriktad roll.
Jag var obekväm i början, men jag lärde mig att slappna av och tänka att det blir som det blir. Mellanstadiet och högstadiet är dock inget för mig - för hög ljudnivå, allmänt stökigt, elever som inte visar uppskattning och respekt och bara äter upp en introvert person. Gymnasiet, Komvux och diverse kurser för vuxna har inte varit något problem utan jag snarare fick mycket uppskattning och beröm för att vara en lugn, lite mysig lärare som inte stressar elever, har goda ämneskunskaper, förklarar bra och förstår deras behov och intressen.

Trollar inte.

Hela min familj jobbar mycket med människor. Både människor vi träffar dagligen, nån gång i månaden eller helt nya bekantskaper. Merparten har också ganska mycket telefonpratande. Vi är alla introverta. Därför funkar det mycket bra. Det blir inte en massa babblande och brus hemma utan rätt tyst. Är det nåt jag inte gillar på jobbet är när det är på radio konstant i bakgrunden. Ju äldre jag blivit ju mer störs jag. Det är samma sak om jag umgåtts mycket med människor, sovit dåligt och kanske är stressad privat. Om jag åker bil själv så fimpar jag helt volymen ibland. Har haft en del privat att göra med familjer där alla är extroverta. Det blir mycket ta över samtal, skrika högst, prata inte lyssna, som en konstant verbal tennismatch. Å ja det tycker jag är riktigt jobbigt numer, när ingen får tala till punkt.

I vården på ett boende.

Det går, men när jag kommer hem slår den introverta sidan till och jag umgås bara med katten.

Med IT, jobbar helst hemifrån och slipper tjattret på kontoret.

Korsordsmakare på halvtid, kompletterar med en del annat för att få in lite mer bakgrund.

På kontor med olika kontrolluppgifter, tyvärr så delar jag kontor för tillfället med min mamma men hon känner mig och mina egenheter väl så det är ganska lugnt, hon är ofta ute på språng också.

Behandlare på ett boende för psykiskt sjuka.

Sjukvården - kör sjuka.

IT ingenjör egenkonsult och således eget företag.

Pandemin gjorde att alla sitter hemma. Så funkar väldigt enkelt efter det.

Kan inte ens komma ihåg senaste dagen man varit påverkad mentalt av arbetsdagen pga idioter på kontoret som måste sitta och snacka vänsterextrem skit på lunchen.

För de finns inte längre!

Jobbade tidigare i flera år som begravningsentreprenör. Trivdes väldigt bra, blev dock uppsagd p.g.a. arbetsbrist, så nu har jag en mindre existentiell kris och vet faktiskt inte vad jag ska göra. Jag fyller 33 om några månader och det gör inte saken bättre när det känns som att alla andra i min åldersgrupp redan har karriär och familj och allt sådant där