Bästa texten någonsin av ett svenskt rockband

Den är bra.

Jag gillar också Dörrterror.

'Feta damer med fläskiga ben, gapar och skriker i Frälsningsarmen'

Roligt att så många nämner KSMB-låtar! Ebba och Imperiet är ju så självskrivna, varenda text är poesi, men KSMB har också många pärlor, både på det slagkraftiga temat (Dörrterror!) och djupare, som Sex noll två och Klockan 8 som nämnts, och så vill jag lägga till Bara ett minne, citerar lite valda delar:

"jag kom alltid hem
för sent till dig
men du låg vaken än
du låg å vänta på mig
jag la mig ner breve dig
för då var du så nära mig
...
Jag har mina vanor
å jag har mitt sätt
du förstår inte varför
du har haft det för lätt
...
I erat hus var allt så fint
du sa min lägenhet såg ut som skit
men jag klarar mig bra
å jag klarar mig själv... "

Eldkvarn - Alice

Hon levde vid järnvägen
Där hennes pappa hade jobb
Hon hade blå jeans och läderjacka
Och en halmhatt med fjäder längs upp
Jag mötte henne där
Varje dag efter skolan
I en övergiven godsvagn
På en igenvuxet spår
Ibland satt vi på banvallen
Och drömde oss bort
Medan vinden fångade vårt hår
Som sidor ur en bok
Skildes vi åt
Var och en gick sin väg
Allting var ett lån
Hennes pappa är på andra sidan järnvägsbron
I en grav under en sten på kyrkogår'n
Jag sitter under kastanjen vid den gamla kanalen
Allt det här är minnen nu
Husen och gatorna i staden
Och det är konstigt
Att jag aldrig sett på det här sättet förut
Så jag fortsätter väl ett tag till
Innan eller utanför lagen
Alice, himlen kan vänta
Det finns en väg och en plats i solen
För varje männ'ska

Alice, himlen kan vänta
Ta på dig läderjackan
Det är lång väg och du går ensam
Dina tårar nerför kinden
När du lägger makeup
Är som ett regn i september
Och bara fel saker blir sagt
Ja, det är svårt när inget händer
Ännu svårare att bli äldre
Jag har försökt att lära mig
Med inte ens jag kan allt
Gå med mig över fälten
Följ mig ner till havet
Är det nåt jag vill visa dig
Är det den här vägen
När tiden hinner upp oss
Får vi annat att tänka på
Och både du och jag vet vem som
Är mest angelägen

Alice, himlen kan vänta
Det finns en väg och en plats i solen
För varje männ'ska
Alice, himlen kan vänta
Ta på dig läderjackan
Det är lång väg och du går ensam
Åren kommer tillbaka
Jag minns S: t persgatan
Jag minns en liten pojke
Som jämt satt i fönstret och gapa
På motorcykel gängen utanför Rialto
På väg till världen ände
Det fanns ingen väg tillbaks
Med svarta läderjackor
Och håret som Elvis Presley
Dom slängde oss upp i luften
Så pistolerna föll ur hölstren
När gatlycktorna tändes
Var alla utanför Rialto
Och jag var en liten pojke
Tre trappor upp i fönstret
Och snön föll, och snön föll, och snön föll, och snön föll.
Snöfall och plogbilar en vinternatt
Ambulanser och spårvagnar som körde ikapp
Jag såg Luciatåg med tomtar och troll
Zamora och Bajdoff och en jättefotboll
Och snön föll, och snön föll, och snön föll, och snön föll.
Jag såg 1: a majtåg med vajande fanor
Hästar och poliser som satt i sadeln
Studentkorteger bar framtidens hopp
Elefanter och clowner från Cirkus Scott
Miss Norrköping vinka' och jag vinka' tillbaks
Se'n kom Floyd Patterson
På ett lastbilsflak
Och snön föll, och snön föll, och snön föll, och snön föll
Jag lärde mig att arbeta
Jag växte upp till man
Goda år och hårda år
Avlöste varann'
Nu går jag under skyarna
På ladugårdsbacken
Alice jag ser dig än i blå jeans
Och halmhatten i nacken
Må dörrarna bakom mig
Alltid hållas öppna
Och jag bär din läderjacka
Tätt omkring mitt hjärta
Alice, himlen kan vänta
Ta på dig läderjackan
Det är lång väg och du går ensam

Alice, himlen kan vänta
Det finns en väg och en plats i solen
För varje männ'skakan vänta
Ta på dig läderjackan
Det är lång väg och du gårmänn'ska
i solen
För varje männ'ska
Alice, himlen kan vänta
Ta på dig läderjackan
Det är lång väg och du går ensam

Överlägset bäst!
Så som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
och det luktar från bespisningen
av halvhjärtad husmanskost
och löven ligger klistrade
mot marken
Gråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag
den jag är nu
Jag ser gitarren i butiken
Symbolen för att skolka
Sagan om ett uppror
Drömmen om en högre höjd
Ett sjörövarskepp
som blåser rätt in i Los Angeles
Och stjärnorna som glittrar
Och ingen jävel når mig
nånsin mera
En enda ambition
Att få brudarna från Berga
att skratta eller gråta
och rymma över taken
Bort från regelboken, stöveltrampet,
tegelväggen, la isla bonita
Och dom brandgula
stolarna man staplar
på varandra
Parkeringshus byggdes
Ett litet steg för människan
Ett stort steg för betongen
och den rotlösa känslan
Som ännu ett hinder
på vägen mot den råa romantiken
och gitarren i butiken
och flykten
över taken
Man la klossar över ängen
med små fönster och dörrar
Det var slogans överallt
från alla medelbeiga firmor
Och en skivaffär i centrum
som ett hål genom kulissen
ut i verkligheten, drömmen
Ut till färgerna man bara
ser på bio
Vi bildade band och blåste ringar
Drog med handen genom jorden
Fyllde naglarna med lera
av all yta som vi skrapade
För nånstans under lagren
av tätortstimotej
bredde stora världen ut sig
utan farthinder och Konsumkort
och nypon
Vi satte båtarna i bäcken
såg dom flyta in i tunneln
Kanske vidare mot Vättern
och kanalen ut till Nordsjön
över vågorna mot Irland
ut på havet och sen blåsa
iväg och aldrig komma tillbaka
mer till bäcken
där det började
Jag ser den gräddgula färgen
Den moderna men diskreta
En helhet för det enkla
Bara fälla upp och skruva
Men ändå alltid nåt
som ville jaga och förvirra
Nåt som inte var Ikea
Nåt som inte hade lösningen
i kanten
Jag hör det inrökta ljudet
från en replokal vid tågstation
Bland speditionslokaler
och bortglömda depåer
Det stumma, dova skinnet
och basen som darrar i gallret
och glaset och det doftar
just som asfalt gör
om hösten
Vi gömde Fibban under stenen
Willes vin i busken
Hela dungen var ett mikro-Vegas
Ladan bytte hänglås
Och ovan allt en himmel
liksom silad ifrån kusten
med det lilla som blev över
efter vågorna och stormarna
och skummet
Jag kan inte återvända
En brottsplats måste vila
Flyktbilen är dumpad
Stålarna är rena
Nu bygger vi ett nytt hem
Startar upp och börjar om
Söndermarken jagar mig
men jag är inte där

Ola Magnell - Hos Kuratorn

Jag sitter hos kuratorn och vi rör oss inom ramen
För allt från första fyllan till tji studentexamen
I skvallerstan där man blev född och formad och bedragen
Av plugg och bud och borgerskap och Gud och jantelagen
Man hämmades av hygglighet och knäcktes av kutym
Så damp man ner i storstan knappast fri men anonym

Jag tog ett andetag och stöp av luften på perrongen
Och vaknade men jacken på den vajande batongen
"Hur var det här då" sa konstapeln jag sa "Atmosfären
Är ju ingenting man fryser på" och satte mej på tvären
Jag tog mej till hotellet där portiern i sin svid
Såg irriterad ut och jag var klart paranoid
Jag bad om enkelrum han bad om namn på företaget
Jag sa "förlåt hursa" då log han listigt och förslaget
Och sa "tvåhundranitti kronor tack rum hundrafjorton"
Jag sa "behåll din nyckel du och kyss mej under stortån"
Jag vände som en furie och gick till närmsta bar
Och vräkte i mej whisky som en törstig dromedar

Sen gick jag ut i natten som en världsvan salamander
Och smorde kråset och blev hög som kejsar Alexander
Med arvet på min bankbok men på krogen svor och slet man
Jag sa "vem äger plejset" kyparn snäste "tore Wretman"
Sen gick jag ut och tog en trick och gick till Gamla Bro
Och tog en holk och polarn garva "Hälsa Värnamo"
Men när jag bytte dialekt sa polarn "har'u feber
Du låter som en rixtassman en bildad skånestreber"
Men jag stod på och käftade i banken och affären
Som en ara som en byråkrat i karriären
Dom sa "du som e från bystan vaffö snackar'u sådär"
Jag sa "jag älskar kula stan jag bor och jobbar här"

Nå hursomhelst jag drömde bort varenda dag i sängen
Och dolde mej i dimman och dök in i pundarsvängen
Jag brände av mitt arv man var väl ingen gniden lantis
Och flykten var ju uppenbar men kicken var gigantisk
Jag tände av och tänkte "mors va e're här för strul"
Och drog tillbaks till morsan inte fan var det nå' kul

Men jag blev pigg i pallet och tog parti i valet
För folket mot tyranner klerikat och kapitalet
Och kom till stan igen och skrek fem gånger i kvarteret
Att Mao var stor och klampade väl ofta i klaveret
Jag var en kommunist som inte vuxit ur sin kolt
Mot Ågren och hans anhang hjälpte ingen majrevolt

När juni kom satt man vid Sveavägen på Terrassen
Med flummiga visioner iförd bästa hippiestassen
Vi lyssnade på Mecki Mark Men då och Fläsket Brinner
Och tände på med allt med undantag av gas och thinner
Det tog sin tid att landa på sin rätta köl
Det gick med hjälp av Janov men det krävdes mellanöl

Sen gick jag runt och skrek på lek jag tyckte synd om barnen
Vid dagis låg en motorled och hela grottekvarnen
Kröp innanför mitt skinn och jag blev sjuk av polemiken
Jag fördes åter till Maria-polikliniken
Där fick jag antabus i några veckor stod jag pall
Jag rodnade så häftigt när jag fick ett återfall

Sen tog jag jobb på firma det låg liksom i tiden
Att ha kavaj och slips och va beslöjat vänstervriden
Men vi slog vakt om almarna när snuten blev på hugget
En snut och jag var förresten polare i plugget
Men stan jag drömde om var fylld av fantasi och färg
Där skulle fan få heta Hjalmar Mehr och Wallenberg
Och almarna står kvar bevars men folk har tappat orken
Somliga försvann till skogs och somliga till torken

Andra sitter med familj och barn och håller färgen
I Farsta Skärmarbrink Hässelby och Hallonbergen
Med magkatarr och cancer det tycks mej lite väl starkt
Att tvingas bo i den miljön och dö i hjärtinfarkt
Med lönsamhet i blicken och med huvet under armen
Byggde dom ett dårhus och storstan miste charmen

Det vore kanske lättare att gå här i ekluten
Om tjejerna fick komma in och riva upp besluten
För jag är trött på luftslott och slimmad retorik
Och snack om servicehus och utbyggd kollektivtrafik
Men gubben kom och gubben gick med dokumentportföljen
Och satte sej i lugn och ro i bästa skinnfåtöljen
Vad bryr sej gubben om ifall det blåser kallt som satan
På tjejerna som nu ska flytta till Regeringsgatan

Och han som lyfter kovan rörde aldrig vid nåt knark
Han är en ansedd herre han går på säker mark
Jag jag log så hult och svalde tills jag ville mörda
Jag hörde till dom tigande dom ständigt överkörda
Jag tog min kniv och tänkte "inte skära bara rispa"
Piketen kom och jag fick skjuts till första bästa hispa
Jag slet och slog och sparkade och skrek som en förryckt
Dom sa att jag var farlig fast jag bara var förtryckt

Jag tydde mej till lodarna och sa "hej hopp hur mår ni"
Och sjöng en sång dom ansåg var för lång och rättså corny
Jag sjöng på Mosebacke men responsen var så vissen
Att jag gick ut och svor och grät på Katarinahissen
Jag tänkte hoppa när det slog mej klart som i en bok
Att jag bara tagit räkning för en taskig högerkrok

Jag for som jojon mellan apatin och piedestalen
Mellan Hagaparkens lugna lunk och T Centralen
Och bästa jag går och mörkar har jag hamnat mitt i smöret
Sen var jag noll igen sen gav jag fan i hela köret
Ena veckan var det bara strul och strid och stress
Och när man äntligen blev ensam dog man av tristess

Så jag tog jordens neråttjack och väcktes inte förrän
Vintern ja rent ut sagt fascismen stod för dörren
Med hakkors hat och heroin och stålar som var snabba
Och guden heter Mammon än och kungen heter Abba
Men säjer du "revolutionen sprack" då har du fel
För allt har sin säsong och ångest är vår arvedel

Men detta känner ni ju till min bäste herr Kurator
Om ni vill veta mer om mej så kolla med nån dator
Jag sticker nu för jag har slutat punda slåss och härja
Så möter jag en man på väg från stan till Beckomberga
Jag frågar "vem är ni som verkar så trött och vill"
Han svarar "birger Jarl" jag säjer bara "lycka till"

Last farewell

Ibland så kan de blåsa kalla stormar
Ibland så kan himlen vara ganska grå.
Men när de gäller laget som vi älskar
Så skiner solen snart på oss ändå.
Vi hört om stora tider som har svunnit
Vi vet att snart så e de dags igen.

Euskefeurat

Tjärveden sprakade, knastrade o brann
Det doftade av kaffe, skog o rök
Vi satt där vi elden o teg med varann
o någonstans i öster gol en gök
Det gick en stilla krusning över sjön
Natten hade åter blivit dag
Det var den första dagen i resten av vårt liv
Det var Erik Johan Andersson o jag

Sista versen, men är det rock?

Totalt Jävla Mörker:

Dom kommer att dansa på din grav
Förkasta allt du offrade och gav
Dom som satt spöken i ditt sinne
Matat dej med sprutor som tärde ditt inre
Instängd verklighet ett liv utan värdighet
Dom lovar guld och gröna skogar
Men blundar för dina blodiga knogar
Dom som lurat oss med välfärd
Kommer lämna dej sjuk och undernärd
Psykets heroin nedbruten till en maskin.

Skiter i att det är vänsterpunk.

Ja så är det kanske, Han försvann ju i 30 år eller så. Men skivan är helt fenomenal. Finns inte en enda dålig låt på skivan.
Men det verkligt bra är ju texterna, de har en knepig uppbyggnad som liksom talar runt det han vill säga.

Min väg... Av Dan Andersson

Min väg ligger ut genom Hagberga grind,
och där skall jag möta en kvinna. —
Från Torsmyren irrar en hård vind —
stjärnorna, stjärnorna brinna!

Min kvinna! Du är nog en snara!
Du är stark, du är mognad och fin,
och mitt heta blod det må vara
mitt eländes skummande vin.

Vad allt kan väl hända oss bägge i natt?
Oss, törstiga, hungrande själar!
Under tumlande rus och små virriga skratt
kan vår kärlek oss göra till trälar.

Jag skall låta förnuftet fara,
jag skall säga dig kvinna: giv!
Men giv som en gåva, bara,
som en skänk åt mitt fattiga liv!

Jag önskar jag vore som vintern kall,
kunde andas med frost som natten,
men jag vet att om kärlek jag tigga skall,
som en sjukling tigger vatten.

Och ljuvt är att höra i vinden
viskas sitt eget namn,
att smeka den hetaste kinden
i den starkastes farliga famn!

Ty vet, att jag girigt tar vad jag får,
det må bära — bära eller brista.
En slav av mig själv, lik en träl jag går
att spika min frihets kista.

Ty du kunde bli mor, min kära,
för ett rus som kommer och går. —
Det är synd om kinder så skära
skulle bleknas redan i år.

Nu kommer du, fyllig, varmblodig, stark,
din drömväg i spökenas timma. —
Fullmånen vaktar över hårdfrusen mark —
stjärnorna, stjärnorna glimma!

lyssna och njut.
https://www.youtube.com/watch?v=RiJ_A9mzWOE&t=53s&ab_channel=MatsKlingstr% C3%B6m-Topic

Det känns lite som att antingen är man en Alcazar-typ, eller så gillar man denna:

Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
- Surra svensken till rors, han kan dreja en spak.
Ropa skepparn
- Allright boys, lös av!
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak

...

Det finns mycket som är bra men det sämsta måste väll ändå vara det löökiga Disco-Dansbandet ABBA's texter?

Visst förstår att det blev hits men texterna är ju bara komformistiskt nonsens som handlar om att dansa eller köpa skit.