Uthängd väcker enskilt åtal mot Dumpen (Fällande dom, 2026-02-06)

Jamen, fram med konkreta bevis för din tes då! Jag gav dig 15 rättsfall som stöder det jag påstår. Du har hänvisat till två fall där det ena tydligt motsade din tes och det andra var helt irrelevant. Och du verkar inte förstå innebörden av instruktionen i TF heller.

Någon förståelse för problemet med att förtalsuppgiften kommer från målsägande och inte någon annan har du inte heller.

Jag vet inte hur jag ska hjälpa dig. Lycka till i de fortsatta diskussionerna. Hej då!

Nedan presenteras 10 fall där media friats och 5 fall där media fällts. Det genomgående mönstret är att media frias så fort de har grund för sina påståenden och fälls om de inte kan underbygga dem. Notera att flera av fallen gäller privatpersoner och 2 gäller våldtäkt och privatperson.

Vi jämför nu med Dumpen. (1) De presenterar bevisen för det de påstår (att personerna sexchattar med barn). (2) Allmänintresset för att det finns vuxna på nätet som försöker begå pedofilbrott är troligen större än för att någon är misstänkt för våldtäkt av vuxna.

Hmm...vad kan då juryn tänkas landa i?

10 fall där media friades

1. Thomas Quick-fallet (2001):
Bakgrund: Fallet handlar om de många tidningsartiklar som publicerades kring Thomas Quick, som erkände ett stort antal mord men senare frikändes. Flera tidningar anklagades för förtal efter att ha publicerat uppgifter som påstods vara falska.
Utfallet: I detta fall ställdes frågan om tidningarna hade agerat i “god tro” och med ett allmänintresse i åtanke. Rätten fann att artiklarna inte utgjorde förtal eftersom de handlade om frågor av stort allmänintresse.

2. Olof Palme-mordet och publiceringen av anklagelser (1998):
Bakgrund: Efter mordet på Olof Palme publicerade flera tidningar spekulativa artiklar som anklagade olika individer för att ha varit inblandade i mordet. Dessa individer, som senare blev frikända från alla anklagelser, stämde tidningarna för förtal.
Utfallet: Svea hovrätt ansåg att även om vissa uttalanden kunde anses vara förtal, så var de försvarbara eftersom de berörde ett viktigt allmänintresse och därmed inte straffbara .

3. Den svenska kungen och boken “Den motvillige monarken” (2010):
Bakgrund: Denna bok hävdade att kung Carl XVI Gustaf hade deltagit i tveksamma aktiviteter. Efter publiceringen uppstod en stor debatt om förtal och yttrandefrihet, men ingen rättslig åtgärd togs mot författarna.
Utfallet: Fallet togs aldrig upp i domstol, men det illustrerar de utmaningar som finns med att definiera gränserna för förtal i relation till yttrandefriheten.

4.Annika Östberg-fallet (2006):
Bakgrund: Annika Östberg, som suttit fängslad i USA för mord, blev föremål för många svenska mediaspekulationer när hon kämpade för att bli överförd till Sverige. Hon stämde flera tidningar för förtal, men fallen ledde inte till några fällande domar.
Utfallet: Det beslutades att publiceringarna inte utgjorde förtal, återigen med hänvisning till allmänintresset och yttrandefriheten.

5.Theodore Kaczynski (Unabomber) och TV4 (1996):
Bakgrund: TV4 sände en dokumentär som antydde att Kaczynski, även känd som Unabomber, kunde ha varit inblandad i Palmemordet. En journalist från TV4 stämdes för förtal av Kaczynskis bror som ansåg att hans bror blivit falskt anklagad.
Utfallet: Trots de allvarliga anklagelserna friades journalisten eftersom materialet ansågs ha stort allmänintresse, och rättens bedömning fokuserade på yttrandefrihetens betydelse i samhället.

6.Kent Ekeroth och “järnrörsskandalen” (2012):
Bakgrund: Denna händelse involverade publicering av en videoinspelning där Sverigedemokraten Kent Ekeroth och andra partimedlemmar bär runt på järnrör och hotar människor. Efter att Expressen publicerat materialet stämde Ekeroth tidningen för förtal.
Utfallet: Rätten ansåg att publiceringen var av allmänintresse och friade tidningen, vilket ytterligare underströk skyddet för yttrandefrihet i Sverige.

7.Jean-Claude Arnault och Svenska Akademien (2017-2018):
Bakgrund: Flera kvinnor anklagade Jean-Claude Arnault, en kulturprofil nära knuten till Svenska Akademien, för sexuella övergrepp. Dessa anklagelser ledde till en rad artiklar och medial uppmärksamhet som senare resulterade i en förtalsrättegång.
Utfallet: Arnault dömdes för två fall av våldtäkt men inga åtal för förtal togs upp trots de omfattande anklagelserna och rapporteringen, vilket visar den komplexa balansgången mellan att skydda offer och yttrandefriheten i media.

8.Karin Boye och Roman Polanski (2010):
Bakgrund: Den svenska poeten Karin Boye sades i en biografi ha tagit sitt eget liv på grund av olycklig kärlek till en kvinna. Detta ledde till en stämning för förtal av hennes minne. Fallet rörde också regissören Roman Polanski, där svenska medier anklagades för förtal för att ha återgivit påståenden om hans brott.
Utfallet: Domstolarna ansåg att dessa publiceringar inte utgjorde förtal, eftersom de grundade sig på verifierbara fakta och hade allmänintresse.

9. Fallet Lena Mellin och Aftonbladet (2006):
Bakgrund: Lena Mellin, en journalist på Aftonbladet, skrev en artikel där hon anklagade en känd företagare för att ha brutit mot lagen. Företagaren stämde tidningen för förtal.
Utfallet: Tingsrätten friade Lena Mellin och Aftonbladet, eftersom det ansågs att anklagelserna hade tillräckligt med faktaunderlag och att de var av allmänintresse. Domstolen ansåg att artikeln hade skrivits i god tro och med en rimlig faktagrund.

10. Fallet Johan af Donner och Svenska Röda Korset (2011):
Bakgrund: Johan af Donner, tidigare anställd på Svenska Röda Korset, anklagades i medier för att ha förskingrat pengar. Han stämde flera tidningar för förtal.
Utfallet: Domstolarna friade tidningarna och menade att de publicerade uppgifterna hade ett starkt allmänintresse, och att tidningarna hade agerat i god tro och med tillräckligt underlag.

5 fall där media fällts

1. Liza Marklund och “Gömda”-fallet (2005):
Bakgrund: Författaren Liza Marklund skrev boken “Gömda,” som påstods vara baserad på en sann historia. Efter att en person som kände sig utpekad i boken stämt Marklund för förtal, dömdes hon för att ha framställt falska anklagelser som ledde till att den stämmande parten utsattes för allvarliga hot och hat.
Utfallet: Marklund dömdes att betala skadestånd till den person som kände sig förtalad, och detta fallet fick stor uppmärksamhet då det även ifrågasatte journalistisk integritet.

2.“Hagamannen” och Aftonbladet (2006):
Bakgrund: Aftonbladet publicerade en artikel där en man utpekades som “Hagamannen,” en serievåldtäktsman verksam i Umeå. Mannen stämde tidningen för förtal eftersom han inte var den riktiga gärningsmannen.
Utfallet: Aftonbladet fälldes för förtal och tvingades betala skadestånd till mannen, eftersom tidningen inte haft tillräckliga bevis för sina anklagelser.

3.Eklund-fallet och Expressen (2008):
Bakgrund: I samband med utredningen av mordet på Engla Höglund pekades en person felaktigt ut som gärningsmannen av Expressen. Personen stämde tidningen för förtal.
Utfallet: Expressen dömdes för förtal och ålades att betala skadestånd till den utpekade personen, vilket visade på vikten av noggrann faktakontroll i brottsrapportering.

4.Bert Karlsson och Resumé (2007):
Bakgrund: Tidningen Resumé publicerade en artikel som påstod att Bert Karlsson hade tagit emot pengar från ett brottsligt nätverk. Karlsson stämde tidningen för förtal.
Utfallet: Resumé dömdes för förtal och ålades att betala skadestånd till Karlsson, eftersom påståendena inte kunde styrkas och var skadliga för hans rykte.

5.Granskning av Peter Mangs (2012):
Bakgrund: Peter Mangs, dömd för flera rasistiska mord i Malmö, stämde flera tidningar för förtal efter att de publicerat detaljer om hans brott innan han fällts i domstol.
Utfallet: I vissa av dessa fall dömdes tidningarna för förtal, eftersom de publicerade information som senare visade sig vara felaktig eller förhastad.

Det finns en skrivelse i TF som till stor del förklarar varför media praktiskt taget bara fällts för förtal när de inte har bevis för det de påstår.

Du missar ett annat genomgående mönster, och det är att de frias pga allmänintresset, dvs att publiceringen är försvarlig.

Sen är det mycket riktigt så att de fällande domarna har med sanningshalten att göra. Du har dock dragit felaktiga slutsatser av det. Att uppgiften som sprids är sann är en förutsättning för friande dom, men ingen garanti.

För friande dom för spridandet av en uppgift som kan klassas som förtal krävs BÅDE att spridandet är försvarligt OCH att uppgiften är sann.



En gissning här är att tidningar generellt är ganska bra på att avgöra vad som är försvarbart och inte.

Undrar om han har fått nytt jobb eller han fick stanna kvar eller är arbetslös. Har inte hittat någon uppgift på det.

Nja, det går inte riktigt att hävda likhet inför lagen eftersom det dumpen har gjort är just så annorlunda. Såvitt jag vet har DN aldrig gjort något likadant.

Publicerat namnet på klandervärda vid behov även om det inte är en kändis?

Publicerat namnet på klandervärda vid behov även om det inte är en kändis?

Jo, det har tidningar som DN gjort många gånger och tidningar och journalister gör det fortfarande. Det vore en extrem inskränkning av journalistiken om de inte fick göra det.

I nutid pekas t ex Robert Hedarv ut som klandervärd i samband med Åkesssons bröllop och debatten kring det. Han är ingen offentlig person.

Här pekas John Johansson ut av Expressen som klandervärd efter att ha fångats av Dumpen två gånger: https://www.expressen.se/tv/nyheter/sverige/john-johansson-domd-for-21-valdtakter/

Då har han domar för våldtäkt, men känd är han inte.

Vi kan inte i ett fritt samhälle ha sådana begränsningar av vad en fri press får skriva om och skriva ut för fakta att detta blir förbjudet och därför inte kan publiceras och därför bör juryn fria om de följer lagen. Det gör som sagt inte juristerna och de är därför ett kraftigt hot mot vår demokrati och pressfrihet genom den ”praxis” de utvecklat. Deras ”praxis” strider numera mot både syfte och bokstav vad gäller lagen.

Känd av allmänheten är han inte, väldigt välkänd i den kriminella världen är han definitivt.
Han är ledare för en (enligt polisen)kriminell organisation och har kopplingar till partiledaren till näst största partiet i landet.

Ganska uppenbart allmänintresse.

Uthängda av dumpen har noll inflytande i landet och noll påverkan på allmänheten.

Uppenbart noll allmänintresse.

Vi kan helt klart ha ett fritt samhälle där det är förbjudet av media att hänga ut personer utan allmänintresse.
Det fungerat väldigt bra under en lång tid.

Att det inte finns något intresse för allmänheten att känna till denna personens identitet är uppenbart.
Därför är det INTE försvarbart.
Dumpen har även ljugit i sin text om den uthängde.
Så nej om juryn följer lagen skall det dömas för förtal.

Känd av allmänheten är han inte, väldigt välkänd i den kriminella världen är han definitivt.
Han är ledare för en (enligt polisen)kriminell organisation och har kopplingar till partiledaren till näst största partiet i landet.

Ganska uppenbart allmänintresse.

Uthängda av dumpen har noll inflytande i landet och noll påverkan på allmänheten.

Uppenbart noll allmänintresse.

Vi kan helt klart ha ett fritt samhälle där det är förbjudet av media att hänga ut personer utan allmänintresse.
Det fungerat väldigt bra under en lång tid.

Att det inte finns något intresse för allmänheten att känna till denna personens identitet är uppenbart.
Därför är det INTE försvarbart.
Dumpen har även ljugit i sin text om den uthängde.
Så nej om juryn följer lagen skall det dömas för förtal.

Nej, det är påhittat att Robert Hedarvs namn skulle ha mer allmänintresse än mycket annat. Han är ingen offentlig person för att han har sk kopplingar till något dåligt. Det är inte han utan Åkesson som artiklarna egentligen handlar om. Han är inte i närtid dömd för något brott och vad jag förstår aldrig något som brukar rendera namnpublicering.

Man kunde alltså ha publicerat även där utan att nämna något namn.

Poängen är att media måste ha möjlighet att peka ut sådana som Hedarv, visst är det så, men det innebär att man måste kunna namnge även personer som inte är offentliga - som Hedarv - när man anser det finns behov av det, utan att bli åtalade för det. Som Dumpen..

Att ljuga i artiklar är en annan sak. Vad ljög Dumpen om?

För övrigt är du inte riktigt frisk som anser att det är skyddsvärt att man skall kunna chatta med barn i sexuellt syfte utan att någon skall rätt att berätta om att du gör det. Du och andra som kämpar för ett sådant samhälle och rätten att ostört av media försöka ragga barn på nätet och sitter och flinar över det är mycket obehagliga och felnavlade.