Den mest nysningsframkallande substans jag personligen råkat ut för är det "vanillinreagens" vi använde på min organiska kemikurs på högskolan för att framkalla TLC-kromatogram. Jag minns inte det exakta receptet, men det rörde sig om kanske något tiotal milligram vanillin som löstes i några milliliter 10-procentig svavelsyra, och därefter späddes till 100 ggr volymen med 95-procentig sprit.
Blandningen airbrushades över TLC-plattorna i ett dragskåp i ett särskilt rum i labbet, vilket ansågs tillräckligt som hygienåtgärd; men vanligen förmådde dragskåpet inte suga bort allt, utan den oerfarne som gick in i detta "slaskrum" strax efter en annan student (man lärde sig fort att först ta ett djupt andetag, sedan gå in i slaskrummet, utföra framkallningsproceduren på några sekunder, och gå ut igen innan man behövde andas in!) kom vanligen ut nysande som om det gällt att utdriva Hin Onde!
Matts Bergmark påstår någonstans i
Lust och lidande att torkade och pulvriserade blad av liljekonvalj skulle vara ett effektivt nysmedel (rimligen avses härvid nasal administration av pulvret). Detta har jag aldrig prövat, men vet av egen erfarenhet att de flesta pulver/damm, såsom stoftet från gammal mineralull likaväl som hödamm, cementpulver eller peppar vid inandning fungerar som rätt pålitliga nysmedel vad mig själv anbelangar. I själva verket har jag härav uppfunnit ett ofelbart botemedel mot den retsamma fyllehickan: snorta en knivsudd peppar, svart-, vit-, krydd-, eller cayenne-; och efter avslutad nysningsserie skall du finna hickan försvunnen!