Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Yes 12th of January is correct.
https://unt.se/familj/uppsala/artikel/farfarsgenen-gav-aventyrslust/r099pp9r

Alla dina tankegångar som du ger uttryck för här är intressanta, det tycker i alla fall jag. Samtidigt är de också "hypotetiska" i det att man måste försöka pillra fram lite bevisning att stötta upp dem med. Jag talar då inte nödvändigtvis om "hårda" bevis utan även om indicier, som ju är bättre än ingenting. Hårda bevis är som vi vet svåra att komma över i Palmemordet.

Ta det där med Oxen till exempel. Förra vintern läste jag igenom allt Oxen-material som kommit ut, och det mesta av det har förstås funnits ute i omaskerat skick ända sedan Christer Pettersson-tiden. Man tycker att de hörde så pass många såväl i Oxens klientel som bland dess ägare och förvaltare, att man någonstans borde ha sett ifall Svartenbrandt varit där.

För om Svarten tog vapnet som var gömt på Oxens toalett, som du föreslår, så borde ju det tillgreppet ha skett på mordkvällen. Men ingen verkar ha sett till någon Svartenbrandt på mordkvällen, så mycket kan vi nog sluta oss till. Så den hypotesen haltar en lite i det skick den är. Men man kunde i och för sig tänka sig någon slags mellanled, att någon annan tar revolvern och sedan överlåter den till Svarten.

Så långt vapenfrågan. Det som främst intresserar mig med Svartenbrandt faller inom ramen för en konspirationsmodell, där Svarten i så fall skulle fungera som "utförare" eller "hit man", och som alltså utför mordet på uppdrag. Det blir alltså en historia som i någon mån påminner om "Kontraktet" eller "Sista kontraktet" (Jag har sett filmen men inte läst boken.)

För egen del är jag tämligen övertygad om att (element i) svensk säkerhetstjänst haft ett ganska tjockt finger med i spelet när det gäller Palmemordet, och just därför skulle en historia där Svartenbrandt finns med förutsätta att någon slags relation etablerats mellan tjänsten och Svartenbrandt.

En sådan relation kan man då tänka sig ha uppkommit genom Svartenbrandts medverkan i (social-)psykologiska experiment under den långa tid han satt på anstalt. Sådan experiment bedrev underrättelstsetjänster runtom världen både på fångvårdsanstalter och mentalvårdsanstalter, och med tanke på Svartens notoriska psykopati så är det inte svårt att se honom som ett särskilt intressant "forskningsobjekt" som tilldragit sig tjänstens intresse.

CIA ägnade sig under efterkrigsdecennierna åt en hel del sådana experiment, inte sällan rent oetiska som under det ökända "hjärntvättsprogrammet" MKUltra (Bluebird, Artichoke). Samtidigt har fokus legat på de mer spektakulära övertrampen i de CIA-programmen medan huvuddelen undgått uppmärksamhet helt enkelt därför att den inte innehållit sådana grova övertramp.

Ett exempel på ett MKUltra-projekt som jag tycker ligger nära vad som skulle kunna tänkas i Svartenbrandts fall, det är "psykopatmaskinen" på den kanadensiska anstalten Penetang, ett gigantiskt mentalsjukhus där man höll våldsbrottslingar inlåsta som fått sådana psykiatriska diagnoser att de bedömts vara "criminally insane". CIA bedrev då ett projekt på sluten avdelning i denna det kriminella vanvettets kanadensiska högborg, och den fråga man ställer sig är om det inte är CIA själva som varit (och förblivit till dags dato) det kriminella vanvettets globala högborg.

The Psychopath Machine: MKULTRA-linked Torture at Penetang Hospital (2017) - YouTube
https://www.youtube.com/watch?v=Re4oM4DzPrc

Det unika med CIA är förstås dess globala räckvidd, och så sent som för tre-fyra år sedan fick vi veta att CIA:s tentakler i sådana här tveksamma socialpsykologiska experiment, de räckte ända till våra grannar i söder, nämligen Danmark.

I den omskrivna miniserien "Jakten på mig själv", och som sändes på dansk tv, berättar Per Wennick om sin egen barndom på fosteranstalten Godthåb i Köpenhamn, och hur de där tvangs delta i ett CIA-finansierat experiment som involverade 311 danska barnhemsbarn.

Danske børnehjemsbørn brugt i hemmelig undersøgelse støttet af CIA | Indland | DR
https://www.dr.dk/nyheder/indland/danske-boernehjemsboern-brugt-i-hemmelig-undersoegelse-stoettet-af-cia

Jagten på mig selv | Se online her | DRTV
https://www.dr.dk/drtv/serie/jagten-paa-mig-selv_452707

Finansieringen av det danska projektet kanaliserades genom CIA:s frontorganisation "The Human Ecology Fund", som också varit aktuell i samband med "det belgiska spåret" och de försänkningar som där kan tänkas ha funnits till den så kallade djupa staten via underrättelsetjänsternas samverkans organ "Interdoc" och även via det holländska "Institutet för studier av humanekologi"

https://www.foiaresearch.net/organization/interdoc
https://wikispooks.com/wiki/Interdoc

Human Ecology Fund var i sin tur direkt knutet till Cornell-universitetet och särskilt "CIA-psykiatrikerna" Harold Wolff och Louis Jolyon "Jolly" West.

https://en.wikipedia.org/wiki/Human_Ecology_Fund

Harold Wolff blev en ledande kraft i MKUltra och utmärkte sig genom att personligen ha studerat under Ivan Pavlov, den sovjetryske psykologen vars "pavlovianska" teorier under Stalintiden upphöjdes till officiell partidoktrin.

Den doktrinen tog Wolff med sig hem och till CIA, som i praktiken bara kopierade vad KGB höll på med, nämligen att genom pavlovsk indoktrinering skapa den nya "sovjetmänniskan" (homo sovieticus) som tycker vad Regimen säger åt honom att tycka, och därför helt villigt gör vad Regimen vill att han ska göra. Dagens amerikan är i mångt och mycket formad av det här programmet, och svensken har naturligtvis den CIA-programmerade jänkaren som sin största förebild.

När det gäller Jolly West så blev han som av en händelse den som "vårdade" Jack Ruby, alltså mannen som inför rullande tv-kameror sköt John F Kennedys förmodade mördare Lee Harvey Oswald. Resultatet av Jolly Wests "vård" av Ruby blev att denne förlorade förståndet – detta efter att ha erhållit vissa injektioner av West. Kort därefter avled Ruby i lungcancer – så heter det i alla fall. Under alla förhållanden försatte vården Ruby i ett sådant skick att han aldrig skulle kunna röja sanningen bakom att han sköt Oswald.

Att jag nämner det där med Jolly West och Jack Ruby beror naturligtvis på att det visar att sådana förbindelser mellan CIA:s psykologiska experiment och (det alltjämt ouppklarade) mordet på en statsledare faktiskt påvisats när det gäller Kennedymordet. Och så hör jag till dem som tänker "såsom i Amerika, så ock i Sverige".

Om något sådant pågått i stor omfattning i Amerika – eller i Kanada där mycket av MKUltra drevs under stjärnpsykiatrikern Ewen Cameron – så har det säkerligen också pågått här i Sverige. Och om det pågått här i Sverige så torde Svartenbrandt höra till de mest åtråvärda forskningsobjekten – som den främsta labbråttan i Skinnerboxen, eller den finaste hunden i Pavlovs kennel.

Ungefär så tänker jag om den saken när det gäller Svartenbrandt, men även här saknas det naturligtvis bevisning. Det man kunde önska är att någon duktig grävande journalist (alltså inte Gunnar Wall, Thomas Pettersson och kompani) skulle ta sig an den stora och svåra uppgiften att kartlägga all sådan "forskningsverksamhet" på anstalter och institutioner runtom Sverige, för att avgöra i vilken mån underrättelsetjänsten – svensk såväl som utländsk (inklusive naturligtvis CIA) – haft ett finger med i det spelet.

Vad Sverige beträffar är materialet tunnsått, men vi har i alla fall det Militärspykologiska institutet (MPI), där bland annat Wilhelm Agrells pappa Jan Agrell var verksam jämte den ledande sociologen Walter Korpi, som blev chef över Socialforskningsinstitutet (SOFI) på Stockholms universitet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Militärpsykologiska_institutet

Med MPI har det blivit som med CIA:s MKUltra, att medierna bara tittar på de spektakulära bitarna av det man ägnade sig åt. I MPI:s fall är det "Projekt E 012" som utgör främsta attraktion, för det handlade om LSD och drevs av en jazzig kille vid namn Björn Netz. En annan "godbit" handlar om hur spionen Stig Wennerström blev föremål för "avprogrammering" i MPI:s regi, vilket Anders Jallai skriver om. Hur mycket av det Jallai skriver som stämmer kan jag inte svara på.

https://www.jallai.se/2010/04/avprogrammering-wennerstrom/

Under alla förhållanden pågick även i Sverige (social-)psykologisk forskning med anknytning till underrättelsetjänsten och säkerligen även i dess regi. Problemet är bara att vi inte har någon egentlig överblick över vad som gjordes, dels på grund av att hemligstämpeln fortfarande ligger på mycket av det, men även helt enkelt därför att ingen verkar ha tagit sig för med den omfattande grävningen.

Om det finns någon slags koppling mellan Palmemordet och sådan "forskningsverksamhet" på svenska anstalter så tycker i alla fall jag att Svartenbrandt ligger bra till som forskningsobjekt, och då är det genom en sådan förbindelse som man kan tänka sig att han rekryterats som "utförare" av Palmemordet inom ramen för en konspiration av den typ som vi nu fått alltmer klart för oss att Kennedymordet varit.

Såsom i Amerika, så ock i Sverige: Om John F Kennedy kunde undanröjas, och mordet sedan mörkläggas av den amerikanska "djupa staten", så är det inte särskilt långsökt att Olof Palme skulle kunna ha fallit offer för en dylik konspiration, med försänkningar i den svenska "djupa staten". Men även inom ramen för en sådan modell ska jag erkänna, att jag tycker Svartenbrandt är ett mindre troligt alternativ än att rekrytera ett proffs som "hit man", och då troligtvis från utlandet. Men utesluten är Svartenbrandt ändå inte, utan bara mindre sannolik i min bedömning.

Gå in på Youtube och diskutera era teorier med Jon Jordås som kör en LIVE precis nu. Roligt med lite diskussioner och ifrågasätta Jon om hans bok om Palmemordet.
https://www.youtube.com/live/bqAg-lP...mGvwAwkF1S1a9Z

Med baklänges menar jag att man bedömer uppgifterna i ljuset av vad man kommit fram till av andras uppgifter. Naturligtvis måste man jämföra uppgifter och sluta sig till vilka som är mest trovärdiga, men först måste man ta hänsyn till vad som vittnet säger och bedöma det helt fristående ut trovärdighetssynpunkt. T ex färgas mångas bedömning av Lisbeth Palmes vittnesmål av att de anser att Christer Pettersson begick mordet och då är det lätt att gå från att hon identifierar honom fel till att hon inte alls såg mördaren och måste förväxlat honom med Anders Björkman. I själva verket finns mycket lite som tyder på en sådan förväxling utan det är ren spekulation.

Jag tycker det verkar som om du kanske fått uppfattningen att LP menar att den man hon menar är GM har en bullig täckjacka? I själva verket menar hon att jackan inte alls är bullig utan tvärtom ”något lite bullig”. Dvs inte speciellt bullig.

Det framgår dessutom av hennes förhör med Lars Christianson mordnatten att hon måste beskrivit jackan som längre då, visserligen möjligen med viss osäkerhet om att den ändå var midjekort, men senate förhör är ger ju närmare besked om att hennes GM har en blå jacka som går ned en bra bit på låret och som bara är lite bullig - till skillnad från de vid tiden populära korta, bulligare täckjackor som den som Björkman bär.

Så LP: s beskrivning av mördarens klädsel skiljer sig alltså markant från Anders Björkmans klädsel. Det är då långsökt att hon skulle förväxlat Björkman och mördaren.


Ja. I senare förhör 860404 förtydligar han det dock till att han då uppfattade jackan som blå.

https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1986-04-04_1405_E15-B_F%C3%B6rh%C3%B6r-med-Lars-Jeppsson.pdf/21



Så är det alltså inte utan Jeppsson menar att han redan från början var inne på blå. Om två av de tre närmaste vittnena uppger blå jacka - och det tredje initialt uppgav jacka enligt Lena Löhr - så är det en uppgift som bör ha företräde såvida inte goda skäl finns att ifrågasätta det.

På längre håll kan en blå längre jacka uppfattas som enbart mörk och som en rock.


Det går förstås att tänka sig att både Lisbeth Palme och Lars Jeppsson uppfattat en kortare rock som en jacka, men samstämmiga uppgifter om att den var blå ger en sannolikhet för att den då var mörkt blå. Men det troliga är ändå jacka.

Vänsterskytten Bror Perä.

Jag har inga större invändningar mot dina invändningar.

Både Lars Jeppsson och Ann-Charlott Holmgren nämnde "mörkblå" som ett möjligt alternativ. De beskrev rocken eller jackan som mörk och var osäkra på färgen. "Det var nåt mörkt i alla fall" uppgav Jeppsson den 4 april.

Björkmans täckjacka var blå. Den kan inte beskrivas som mörkblå. Lisbeth såg Björkman i ett tidigt skede. Hon vände sig bakåt (åt Björkmans håll) och såg en man på Björkmans avstånd. Björkman sa själv i rättegångarna 1989 att Lisbeth såg på honom. Det är Björkmans blåa täckjacka hon syftar på. När hon beskriver gärningsmannens ytterplagg. Det är uppenbart för mig (och de flesta).

Lisbeth såg när den flyende GM kastade ett öga mot mordplatsen (när han var 10 meter från manskapsbodarna). Det är lika uppenbart. Taxiföraren Hans Johansson såg samma sak. Lisbeth såg både Björkman och GM i ett tidigt skede. Först Björkman. Sedan GM. Under de mest traumatiska sekunderna i hennes liv.

Detta har tuggats till leda i tråden. Att upprepa detta är meningslöst (många babblar utan att läsa förhören).

För mig (och de flesta) är det uppenbart att GM hade en knälång mörk rock och en mörk mössa. Det är medelvärdet av vittnesuppgifterna (som klart lutar åt rock och mössa). Inge Mårelius beskrev mössan på samma sätt som Anders Björkman (ljudinspelningen av förhöret den 14 mars 1986 visar att även Inge såg att mössan var blå). En grovstickad mössa med en bred upprullad kant.

Från A14206-00-A Christian Dalsgaard:

Mannen som vi tidigare påträffat i den blå täckjackan mitt på Bagaresgatan hade nu kommit fram till oss i korsningen. Han uppgav att han sprungit efter en gärningsman från en Skottlossning Sveavägen – Tunnelgatan. Han hade sprungit efter men tappat honom då han hade kommit upp på Malmskillnadsgatan.

Han beskrev den flyende enligt följande iklädd blå dun täckjacka samt keps som huvudborad, mörkhårig i nacken han hade inte sett g-m framifrån. Jag meddelade omedelbart Odl och larmet gick ut.

Det första signalement Jeppsson gav var alltså blå jacka. Och det är det Jeppsson bekräftar i förhör 4 april E15-00-B:

Jag tänkte inte så noggrant på kläderna just då, utan nu efteråt när jag hade kontakt med polisbilarna så hade jag fått för mig att det var en typ mörkblå täckjacka eller nånting.

Sant. Jeppsson hade fått för sig att det var en typ mörkblå täckjacka "eller nånting".

"Jag tänkte inte så noggrant på kläderna."

Under vallningsförhöret förklarar Jeppsson mer utförligt vad osäkerheten bottnar i, han blev uppenbart påverkad av vad andra hade anfört när han återvände till mordplatsen:

"L: Då? Och det intrycket, består det hos dig eller har det förändrats eller har du inte tänkt på det alls?

J: Jag har blitt förvirrad av dom andra beskrivningarna som har funnits av hans-, som han har haft på sig. Sen är det-, kan jag inte säga säkert. Men det var liksom-, första intrycket var keps, täckjacka. Det var liksom det som dök upp i skallen vad han hade på sig.

L: Det har du sagt i tidigt skede-.

J: Ja.

L: Och du har även berättat det för pressen att det var på det här sättet. Har du låst dig i din uppfattning eller är det ett intryck som du fortfarande har kvar?

J: Nej, intrycket har jag kvar men om det är tillfälligt, det törs jag inte lova.

L: Var det tillförlitligt när du sa det här vid dom första förhören?

J: Vid första förhöret nere på Sveavägen samma kväll, då var det tillförlitligt. Men sen började dom snacka om rock och så där då vart jag väldigt-.

L: Vilka dom?

J: Ja, först var det en polisman som snacka om att-, nå' andra beskrivning om rock, men då vart jag väldigt förvirrad och visste inte alls hur det skulle gå ihop.

L: Nehej.

J Sen är jag väldigt-, ja, för minst-, för min del så är det väldigt-, kan vara väldigt öppet om det min beskrivning eller andras beskrivningar som stämmer bättre, men-.

L: Ja. Vi håller oss till vad du själv har upplevt här. Skulle du kunna känna igen den här mannen om du fick se han igen i dagsläget?

J: Nej, jag kan känna igen en liknande ryggtavla. Det är liksom det enda jag kan känna igen."

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E15-00-C

Jeppsson är uppenbart tydlig med att de första uppgifterna är de som bör gälla, samt att påverkan av andra på mordplatsen förekommande personer skapat den upplevda osäkerheten som länge varit föremål för debatt.

Ja en klar majoritet av mordplatsvittnena ansåg från början att gm hade en mörk rock eller kappa som gick neråt låren, till knähöjd. Sannolikt fladdrade också den mörka rocken dvs det var inte en täckjacka. Det var Anders B som hade det och Lars J- inte gm. Ett par st ändrade sig med tiden men då är inte uppgifterna tillförlitliga längre.

PM angående telefonavlyssning.

https://drive.google.com/file/d/16MGeVDJxBKMl2_C74YOhG5XiafyjoPtL/view

19880328 Telefonavlyssning A-9486