Citat:
Ursprungligen postat av
tompers
1. Med ett obligatoriskt faderskapstest får den påstådda fadern som får reda på att han inte är den riktigt biologiska fadern kan få chansen att bilda en familj med en moder som inte ljuger för honom och slipper leva sitt liv i en lögn. Även om fadern är ovetande lever han i en tickande bomb och riskerar ständigt att det livet rycks ifrån honom på en sekund. Han är inte gynnad bara för att han för tillfället är lycklig.
2. Den "lyckliga" kärnfamiljen kommer vara en tickande bomb då den grundar sig på en lögn. Inte vad jag direkt skulle kalla lycklig. Vad är det för sjuk, störd logik att en familj som grundar sig på lögner är lycklig. Samtidigt vill du lösa problemet med kommunikation.... Varför ska de kommunicera? De är ju lyckliga och du är störd.
Mödrar kommer inte i samma utsträckning peka ut fäder felaktigt om alla barn faderskapstestas. Det ligger i moderns intresse att peka ut rätt fader då det kommer ligga i både hennes och barnets intresse.
Ett barn som växer upp med fel påstådd fader riskeras ständigt att fadersfiguren rycks iväg vilket borde vara oehört mer traumatiskt än att inte ha en fader sen födseln.
Risken att växa upp faderslös på grund av obligatoriskt faderskapstest är så liten att den är försumbar.
Har en man tagit på sig faderskapet och skrivit under papper om gemensam vårdnad. Och barnet får en anknytning till sin påstådda far. Så kommer de, även om de får reda på sanningen senare, givetvis fortsätta se varandra som far/son eller far/dotter. Och givetvis kan inte (den lögnaktiga) modern skilja dem åt, det var ju hon som från första början undanhöll sanningen och påstod att det var den påstådda pappan som var pappa.
Den enda som har en tickande bomb över sig är väl i så fall (den lögnaktiga) modern. För när sanningen uppdagas (om den gör det) så kommer mannen förmodligen vilja bryta med henne. Men givetvis fortsätta vilja vara pappa till det barn han betraktat som sitt i 5, 7, 9, 11... år. Barnet och den påstådda pappan kommer ju givetvis fortsätta ha en nära barn-pappa relation.
Det du skrev om var
bebisar. Och om obligatoriska faderskapstester skulle införas, så kommer det innebära att den
bebisen inte kommer ha någon anknytning till den påstådda pappan. Det är då och därav deras väg kommer brytas. Och
bebisen blir faderlös.
För det är ju inte ens säkert att man får fatt i den biologiska fadern. Och får man fatt i honom, så är det
inte säkert att han vill vara i bebisens liv. Kan ju rentav vara därav modern väljer att uppge den stabile mannen som pappa.... Hon kanske vet den ostabile mannens inställning till barn. Och uppger stabile och barnkära Morgan som pappa, fast hon vet att det finns en viss risk att det är slackern Jörgen som inte vill ha barn, som skulle kunna vara fadern.
Obligatoriska faderskapstest kommer leda till fler aborter (där kvinnor tar bort embryon hellre än att behöva stå ut med att det kanske blir "fel" man som är den biologiska pappan) eller att bebisar står utan pappa.
Ungefär 1000 sådana fall per år alltså. 1000 fall av bebisar som inte blir födda (utan aborteras bort) eller som föds utan pappa.
Det finns
givetvis en god anledning till att 1000 kvinnor/år håller tyst om vem som skulle kunna vara den biologiska pappan... Förmodligen är han
inte pappa-material.
Men om du tycker det är en god sak att fler aborter sker i detta land eller att fler bebisar växer upp utan en bra pappa och du gillar statlig kontroll. Så go for it! Då är väl obligatoriska faderskapstester bra.
Själv tycker jag det är bra som det är nu. Att osäkra kan begära faderskapstester. Och då handlar det förmodligen i regel om män som inte vill bli pappor. Och där finns det ju en god anledning att kolla om faderskapet stämmer eller inte.
Män som vill bli pappor däremot... Och får bli det och tror att det är deras biologiska barn. Vad är det för fel med det?
Visst, barn har rätt att veta sitt ursprung. Det är jag helt med på. Men om priset barnet får betala för att veta sitt biologiska ursprung är att de förlorar en bra pappa, så vet jag faktiskt inte...