Kan man lära sig att tycka om matte?

Tankar? Historier?
Någon av er lärt er att tycka om det?

Förtydligande: Jag har aldrig varit särskilt intresserad av matematik men har haft ganska lätt för det. TIll universitetet funderar jag på civilingenjör p.g.a lönen och att det på pappret låter ganska intressant. Har bara problem med mängden matematik, kan man lära sig att tycka om den?

Det är nog ofta så att saker som man har lätt för att lära sig jämfört med andra tycker man är roligt. Dvs folk som tycker att det är roligt att måla tycker att det är kul eftersom deras resultat blir uppskattat av omgivningen, och då blir man uppmuntrad att bli bättre. Medans jag som är totalt analfabet när det gäller att rita tycker att det är otroligt tråkigt.

Samma sak gäller med matematik. En som måste sitta uppe hela nätterna för att förstå samma sak som klasskompisarna förstår på en timme tycker således inte att matematik är kul.

Jag tror även att det har mycket att göra med vilken inställning man har till pluggandet. Om man verkligen går in för att lära sig tycker i alla fall jag att det blir roligare än om man bara pluggar för att klara tentor.

Om du inte redan innan har inställningen att det är tråkigt och du går in för att förstå så tror jag säkert du kommer börja tycka om matte.

Förståelse är nyckeln. När du väl börjar komma in i tänket och få en intuitiv känsla för talen så går allt mycket lättare. Din naturliga nyfikenhet kommer därefter att ta över. Jag är övertygad att alla tycker det är kul med matte när dom väl kommer in i det. Att lösa en till synes komplicerad uppgift är något alla får tillfredsställelse av.
Det är svårt när man bara försöker memorera formler och regler. Försök istället att bevisa alla formler och regler du arbetar med.

Som sagts tidigare. Det riktiga intresset kommer inte förän efter ett tags pluggande. Genom hela grundskolan och gymnasiet avskydde jag matte, men på högskolan började jag tycka det var väldigt intressant.

Oroa dig inte. När du väl får grepp om det kommer intresset av sig självt.

Definitivt. Jag har en polare som läste sam på gymnasiet och det var precis på gränsen att han klarade Matte-C. Idag läser han teknisk fysik och klara det mycket bra. En annan polare var duktigt på matte under grundskolan och ettan i gymnasiet, men nu tycker han verkligen illa om det.

Tack för svaren!
Jag får hoppas att detta stämmer om jag väljer Civ Ing istället för att satsa på doktor i Historia.

Själv hade man ju IG i matte på högstadiet och jag hatade matte mer än allt annat. Jag ogillade matte genom hela gymnasiet fram till matte E och där fick jag plötsligt upp intresset och då började jag plugga och framför allt se strukturen över hur saker hängde ihop. Och nu pluggar jag matematikprogrammet på universitetet. Matematik är det bästa som finns!


Jag har alltid haft svårt för matte, jag har fått plugga dubbelt så mycket som mina polare för att nå samma resultat. Men det har lönat sig och nu har jag mycket lättare för att förstå nya saker och behöver inte alls plugga mycket längre, utan pluggar mindre än många av mina klasskompisar!

Bara för att man tror att man är dålig på matte, så betyder inte det att man verkligen är dålig!

För min egen del så har jag litet samma historiska bakgrund som herr baratemp. Jag var vrålkass i högstadiet, skärpte mig sista terminen. Sedan lossnade det ordentligt i gymnasiet och väl där en svacka till. Sedan pluggade jag matematik så att det föll sig naturligt ända fram till högskolan och idag älskar jag matematik. Även ifall vissa saker är väldigt svåra så går det att lära sig ifall man avsätter tid och energi. Ifall du börjar sätta osynliga käppar i motivationshjulen så hjälper inget alls. Det ser jag när jag undervisar folk i matematik, tror de att de är dumma i huvet så hjälper det inte att de kan räkna hyfsat i MA D, de vågar helt enkelt inte testa lösningar, de tror inte att de kan det hela. De vågar inte gå ut på outforskad mark utan bangar den uppgiften istället.

Det handlar om att man är ovan. Vissa behöver plugga mer för att få samma flyt. Matematik är kul när man har flyt, och då gäller det att träna mer eller mindre för dom allra flesta.

Jag tror de ljuger. Matte blir aldrig kul.

Matematik är roligt om man har lätt för det, annars kan det nog vara en pina.

Två saker är roligt med matematik. Dels är det roligt att klara av kluriga uppgifter, kanske lite som den som är bra på korsord. Men det roligaste, om man är intresserad av naturvetenskap, är att matematik är språket som man måste förstå för att förstå fysik på högre nivå. Man kan nästan säga att fysik och matematik blir samma sak om man studerar fysik på djupet.