Citat:
Ursprungligen postat av
Ananasflickan
Socialtjänsten förhalar inte. Som jag skrev tidigare så kan de behöver utreda i upp till ett år. Socialtjänsten måste visa för nämnden och rätten att de verkligen gjort allt innan de går vidare.
A kan inte göra så mkt i detta fall förutom att höra av sig och säga att han tror att han är pappan. Och om N skrivit på att han är pappan så kan han ju bekräfta det. Om det är A som inte vill bekräfta faderskapet så är det ju han som gör att det tar längre tid. Om han har goda skäl för att tro att han inte är pappan så har jag inget att säga om det men är det inte goda skäl så tycker jag personligen att han gör fel.
Tack för svar.
Jag har en helt annan ståndpunkt
om faderskapsfrågan och vem
som förhalar som du förstår.
Väcker onekligen fler frågor 🤔
Utifrån det man ser från honom själv så ville han ta på sig faderskapet fram tills han blev anklagad för att smittat N för klamydia, som senare visar sig kom från N.
Det är då han började tvivla
(hade jag också gjort om jag var kille)
för han visste att han inte varit otrogen.
Efter alla hot och polisanmälningar och utesluten från förlossning. Dessutom att N inte vill skriva vem pappan är för att hon vill ha ensam vårdnad, tydligt för alla utom socialtjänsten tydligen.
Jag tror det blev droppen,
och tvivlet växte.
Först då han önskar faderskapstest
eftersom han tror att det är N som
varit otrogen och skyller på honom.
Inget konstigt alls att han tvivlar
i en lekmans ögon. Hade inte du
tvivlat menar du?
Så soc. (och lagen som det verkar)
de anser att han ska bonda med
flickan först och sen se om det är
hans? Hur kan det vara humant?
Varför är faderskapstest något
mamman kan vägra från början?
Är barnet man tar DNA på inte henne
Vet du varför?
Som det ser ut nu så måste
barnet i framtiden gå igenom
onödig trauma pga en egoistisk
mamma och soc. agerande.
Hur denna fyrkantiga svartvita
byråkrati kan gagna barnet, is beyond me.