Obligatoriskt faderskapstest - vad skulle det kunna leda till

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/joim.13351


Och trots det fetmarkerade ser du inte den betydande risk att utsättas för detta som en man lever under?

Ser inte varför det nödvändigtvis skulle behöva döda en relation. Vissa kvinnor skulle säkert bli vansinniga, och andra skulle acceptera det.

Det går ju hur som helst att klargöra i förväg innan man skaffar barn att man kommer att göra ett faderskapstest för säkerhets skull.

Ett problem är att labben redan i dag har LÅNGA köer på diverse tester pga för låga anslag och ökat antal tester kopplade till kriminalitet. Det som ingen vill ha är resultat av faderskapstest som kommer 1-2 år efter att barnet är fött då fadern redan knutit an till barnet.

Det skulle ingen vettig människa ”klargöra i förväg”. ENORM jävla red flag på den.

Nej, varför skulle det vara döden för relationen? Det beror väl helt på hur mannen framför sin begäran om faderskapstest. Om han säger "du din förmodat otrogna slyna! Gör faderskapstest!", ja då lär ju relationen vara död. Men han kan säga "jag är säker på att avkomman är min, men det finns arv i släkten och släkten kan ju inte veta det med säkerhet, därav vore det bra med faderskapstest för att bevisa det för släkten". Tex. I övrigt borde det ligga i en god mors intresse att hennes barn vet vem som är deras pappa. Så är kvinnan osäker, borde det mer ligga på henne att begära faderskapstest.

Ett obligatoriskt faderskapstest, blir ju däremot som att staten misstänkliggör alla gravida kvinnor... Blir ett märkligt samhälle att leva i.

Om en kvinna har lurats vad gäller faderskapet, lär hon bestraffas ändå. Via sina barn som lär vara jävligt förbannade. Det är straff nog.

Och en och annan kvinna skulle se det som en kärlekshandling att ge sin älskade man samma bergsäkra vetskap om att barnets är hans som hon har om att barnet är hans och hennes. Ett fint erkännande på sin kärlek och trohet till sin man.

Å andra sidan ska alla gravida kvinnor erbjudas undersökningar på huruvida de bär på vissa smittsamma sjukdomar, exempelvis hiv. Är inte detta isf lika obehagligt?

Eller ännu värre: mannen förkastar sin avkomma i 1-2 år (mycket viktiga anknytnings-år) för att sedan få reda på att avkomman är hans. Han kommer ju då ha missat 1-2 år av barnets liv, i tron att barnet inte är hans.

Det bästa är givetvis att underlätta faderskapstest för de som redan är osäkra. Oavsett om de är gifta eller inte.

Man behöver ju inte med statens hjälp göra alla män osäkra genom statligt infört obligatoriskt faderskapstest...

Bra poäng. Vad ska man göra för att ”underlätta” dessa tester då? Är de svåra att få till i dag?

Vad är relevansen med den jämförelsen? Du jämför något frivilligt med något påtvingat.

Tycker detta är ett jättekonstigt sätt att se på det och har ofta tagit upp blodgivning som en parallell. Vi vet att andelen smittade av hiv är minst tio gånger så låg som andelen med felaktigt utpekad fader, 0,08 vs 1,7 procent. Och bland potentiella blodgivare (eftersom dessa inte utgör ett tvärsnitt av befolkningen) antar jag att smittan är mycket lägre än så. Trots detta testas vi som blodgivare varenda gång som vi ger blod. Tycker du att jag ska känna mig utpekad som förmodligen hiv-smittad pga detta eller ska jag helt enkelt acceptera att vissa saker är för viktiga för att inte dubbelkolla trots den låga risken?

Eller också kopplar man bort sitt egna lilla liv för en stund och förklarar att även om man litar 110 procent på modern så vill man genomföra testet för att hjälpa till att normalisera förfarandet i samhället eftersom alla inte lever med samma förutsättningar. Det kan ju handla om en man som fysiskt och psykiskt misshandlas av sin partner och därför inte vågar ta upp frågan även om denne så skulle önska.