Skvaller om United Family Fia (Sofia Palm)

Bra påpekande.

Det är inte bara Palm som saknar förståelse för de lagar hon hänvisar till, det verkar vara ett generellt drag hos klientelet som hatar socialtjänsten och andra myndigheter. Gång på gång hävdas att socialtjänsten begår lagbrott när de inte besvarar Palms samtal och inte vill genomföra fysiska träffar med Palm. Detta är fel.

Det finns inget i gällande lag som tvingar myndigheterna att stå givakt för rättshaverister. Praxis är att bemöta och besvara, ja, men hur bemötandet ska ske formuleras ej. En myndighet behöver inte kommunicera vare sig fysiskt eller verbalt, mailkontakt är fullt tillräckligt. Därutöver behöver inte en myndighet besvara samma fråga fler än en gång. Av detta skäl är det alldeles ypperligt att begränsa kontakten till mail då allt finns skriftligt. När rättshaveristen bombar växeln med samtal/skickar flera mail med samma frågeställningar så behöver myndigheten bara visa upp att en specifik frågeställning redan besvarats. Det är alltså okej att hänvisa en rättshaverist till enbart mailkonversation.

Sent ska syndaren vakna.

Hon säger också att det enda sättet att få hem sina barn är om de drabbade föräldrarna går ihop.
Det har hon en viss poäng i, inte att det är det enda sättet men att hennes "kamp" hade fått mer genomslag om det inte bara var hon och Sulle.

Problemet då blir ju dock, att när hon säger saker som att så fort hon får hem sina barn så kommer man aldrig se henne igen, så varför skulle någon annan förälder ens vilja ansluta och hjälpa henne när hon utryckligen sagt att hon inte kommer fortsätta kampen så fort hon fått det hon vill ha.

Fia visar även sin brist på empati, när LM sitter ensam i Mora och gråter och har verkligen 0 personer i sitt liv och bokstavligen skriker efter någon form av mänsklig kontakt. Fia skulle kunna göra enorm skillnad för LM bara genom att kanske åka och hälsa på, ta promenad tillsammans och umgås som vänner. Men nope, det är inget för Fia att bry sig om någon annan, men ändå förväntar hon sig att folk ska stötta henne, patetiskt.

Barnen är omhändertagna för att hon lever i sin egen värld och inte förstår att samspela på något plan. Jag tror inte hon ljuger. Jag tror bara att hon lever i ett eget universum. Likt de andra föräldrarna som inte förstår varför de inte klarar av att ta hand om sina barn. Där klämmer skon.

Fia är med all sannolikhet en produkt av socialtjänstens hantering av henne som förälder. De förstör inte bara barn på soc, utan även föräldrar mentalt.

Samarbetar inte? Har du pratat med någon förälder om hur det går att samarbeta och samtala med socialtjänsten? Börja där och återkom sen. Okunniga socionomer kör över föräldrar fullständigt. De kan bara se när vanvården av deras barn sker med tvång. Finns det ens några föräldrar som är nöjd med deras björntjänster angående deras barn?

Det är nog ni soc-fans som lever i er alldeles egna galax och tar inte reda på fakta hur föräldrar upplever situationen.

Då får du allvetande Kurt förklara för oss alla hur Fia redan innan socialens inblandning hade ett udda beteende. Tom enligt Fias egna historia.

Hon beskriver sig desperat och olycklig för att hon varit singel en längre tid. Att hon bestämde sig för att skaffa barn med första bästa mer eller mindre.
Att hon gjorde det oansvariga valet att skaffa barn med en missbrukare 2 gånger hon träffat på tunnelbanan.

Pratar om hennes mående nu. Det var sannolikt bättre förr. Det här är inte hennes bästa sida och hur hon mår idag beror sannolikt soc behandling av henne.

Vem är du att avgöra vem hon skaffar barn med?

En mamma som har fått sina barn tvångsomhändertagna och upplever sig illa behandlad av socialtjänsten kan reagera på en rad olika sätt psykiskt. Några vanliga reaktioner inkluderar:

1. **Känslomässig chock och förnekelse**: Initialt kan hon ha svårt att acceptera vad som hänt. Hon kan vara i chock, förvirrad och ha svårt att förstå eller tro på situationen.

2. **Ångest och panik**: Ångest kan vara en dominerande känsla, med ständiga tankar om barnens välmående och hur hon ska kunna få tillbaka dem. Panikattacker kan också uppstå.

3. **Depression och hopplöshet**: Denna situation kan leda till djup sorg och depression. Känslor av hopplöshet och maktlöshet kan bli överväldigande, särskilt om hon känner att hon inte har någon kontroll över situationen.

4. **Ilska och aggression**: Hon kan känna sig orättvist behandlad och utveckla starka känslor av ilska mot socialtjänsten, rättssystemet, eller andra inblandade. Denna ilska kan ibland leda till aggressivt beteende eller verbala utbrott.

5. **Skuldkänslor och självförakt**: Mamman kan känna sig skyldig för att hon inte kunde förhindra omhändertagandet, eller hon kan börja ifrågasätta sitt eget värde som förälder. Detta kan leda till självförakt och nedvärderande tankar om sig själv.

6. **Paranoia och misstro**: Hon kan utveckla en misstro mot myndigheter och andra i sin omgivning, kanske till och med mot vänner och familj, i tron att de inte stöder henne eller att de är delaktiga i vad som hänt.

7. **Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)**: Om erfarenheten varit särskilt traumatisk kan hon utveckla PTSD, vilket innebär återkommande flashbacks, mardrömmar, och en ständig känsla av rädsla eller fara.

8. **Social isolering**: Hon kan dra sig undan från sociala kontakter, känna sig skamfylld eller rädd för att bli dömd av andra. Detta kan leda till ytterligare psykisk ohälsa.

9. **Svårigheter att lita på andra och framtida myndighetskontakt**: En sådan upplevelse kan allvarligt påverka hennes framtida relationer med myndigheter, och hon kan bli motvillig eller undvikande när det gäller att söka hjälp eller stöd från myndigheter i framtiden.

Varje individs reaktion är unik och kan variera beroende på tidigare livserfarenheter, stödsystem och personliga resurser. Psykisk vård och stöd från nära och kära är ofta avgörande för att hantera sådana svåra situationer.

Vad vet du om när hennes mående var bättre?
Som sagt, innan LVU var det tveksamt. Idag är det fortfarande tveksamt.

Om vi vänder på kakan och tänker logiskt istället så var det antagligen just hennes ursprungliga tveksamma beteende som landade i LVUt.
Konflikterna började lixom inte med soc utan hon började konflikta med pappan tidigt i förhållandet. Men valde ändå att bli gravid efter några träffar OCH behålla barnet.

Att soc inte haft en positiv inverkan på hennes mående är smått irrelevant när hon inte vill göra något åt saken varken innan eller efter.

Det bästa du kan göra både för Fia och ditt eget mående är att låta henne vara.

Det är en person som mår dåligt. Lämna henne ifred och gå vidare med sitt liv och sköt dig själv är mitt råd.

Du kan börja, hej då.

Att du är absolut helsämst på människor är uppenbart och ditt tips är skrattretande. Det bästa man kan göra för Fia är att få henne att söka hjälp. Och inte det du vill, att hon ska stå utanför EÅV och skrika med hjärndöda Sulle.

Men jag vänder ditt tips tillbaka till dig. Det bästa för ditt mående vore att lämna denna tråd och låta soc vara.

Hur tänker du att det ska gå till, när ni sitter och hånar henne på TT? Då blir hon bara ännu mer hämndlysten.

Soc ska man aldrig låta vara. De ska ha den kritik de förtjänar. Sveriges i särklass sämsta myndighet som nästan bara förstör för barn och människor. 80-85% kvinnor med vänsterextrema åsikter ska inte ha makt över familjer och deras barn.