Tråden om Christer Andersson

Möjligen högre än CA, men SE talar ju bland annat om att polisen var "ointresserade" och inte kunde "lägga pussel". (Rapport-inslaget 6/4 1986)

Sedan i brevet till Anér, så gick SE hårt åt Söderström.

Det kan kanske varit så att SE's tilltro till polisen var hög i början men att det vände lite då han inte tyckte att hans uppgifter togs på allvar?

Ja 1986 hade man telefon. ”Alla” hade telefon. Dvs alla vuxna normala människor hade det. Undantaget var väl möjligen vissa [äldre] som bodde lite ensligt ute på landet och aldrig brytt sig om att skaffa någon, men dessa var ytterst få!

Studenter som var unga och bodde i studentkorridor, några små grupperingar med övervintrade gröna vågare i typ Hälsingland kanske också löste telefoninnehavet kollektivt.. Och om man bara bodde tillfälligt i en bostad kort tid så kanske man inte skaffade någon. Eller om man var jätteung och precis flyttat hemifrån och ännu inte kommit till att ordna med telefonabonnemang. I övrigt hade man telefon. Alla hade det. Att inte ha telefon var lika med att något var annorlunda. Det avvek verkligen.

Likaså att säga upp sitt abonnemang utan vettig anledning. Det sticker faktiskt mera ut som konstigt än att inte ha någon öht från första början IMO. Man sade i princip bara upp abonnemanget om man skulle hyra ut bostaden i andra hand eller något sådant.

Men visst, det finns ju alltid undantag från regeln så att säga.. Kanske hade CA om det nu var så att han sade upp telefonen någon vettig anledning. Uppgiften eller påståendet att den planerade flytten från en trivsam del av Stockholm ut till jordens ändpunkt Haninge (eller var det nu var) ska ha ”dragit ut på tiden” förekommer ju. Men å andra sidan är ju det också lite konstigt..

Det var otroligt svårt leva utan telefon på 80-talet. Det fanns bara tre kommunikationsmedel med myndigheter och annat. Telefon, brev och besök.

Man får som sagt inte glömma att CA ska ha sagt upp sitt telefonnummer även på 70-talet. Om man vill göra de senare uppsägningarna ”misstänkta” måste man alltså bortförklara den tidigare uppsägningen och påstå att den är helt orelaterad.

Man kan också fundera länge och väl över varför CA inte förlägger vapenförsäljningen till en tidpunkt före den första kallelsen till provskjutning. Till exempel 1988. Då hade han kunnat lansera det som en helhetsförklaring på både varför han inte visade vapnet 1989/1990 och varför han inte hade kvar det senare.

Men i och med att han förlägger vapenförsäljningen till 1992 måste han komma med två förklaringar. Han måste ge en separat förklaring på varför han inte visade vapnet 89/90 trots att han enligt egen utsago hade det kvar. Det blir en helt onödig förveckling ur hans synvinkel som vilken normalbegåvad person som helst hade undvikit. Såvida han inte hade goda skäl att uppge 1992.

Den klart enklaste förklaringen på att han säger 1992 menar jag är att han faktiskt hade kvar vapnet till 1992. Han vet att åtminstone brodern har sett vapnet efter 1989 och vågar därför inte påstå att han sålde vapnet 1988.

Och att potentiellt behålla vapnet i sitt vapenskåp i flera år efter mordet, även efter att ha fått kallelse till provskjutning, är givetvis mycket svårförenligt med ett gärningsmannaskap.

Nej, 1988 hade varit ännu mer orimlig tidpunkt för "försäljningen".
Att han väljer 1992 är inte så konstigt. Det är ju då han har ont om pengar vilket förstärker historien ur hans perspektiv (även om ingen annan ser vitsen i att sälja något olagligt när han kunnat sälja det vitt eller gå till pantbanken).
För på 1980-talet har han massa pengar och ingen anledning alls att sälja något, så då hade han behövt en helt annan historia. Så ditt resonemang gällande tidpunkten och normalbegåvning faller därför.

Att behålla vapnet är nog inte särskilt konstigt när utredarna jagar kurder samt Christer Pettersson. Men jag tror att han behöll vapnet gömt någonstans ända till sin död, att han inte kunde skiljas från det.

Vad tror du kastar mest skugga över hans trovärdighet? Att inte kunna hänvisa till ett specifikt behov av pengar eller hävda att man över huvud taget aldrig fått några kallelser + påminnelser? Självfallet det senare.

Folk säljer saker hela tiden utan att vara i akut behov av pengar. Och hans behov av någon extra tusenlapp samt det rimliga i att begå grovt vapenbrott för det har ifrågasatts tillräckligt ändå.

Jag tycker Knattarna har vettiga invändningar, även om vapenförsäljningen förstås kan göras sannolikare efter den ekonomiska ruinen.

Men CA:s sena 70-tal fortsätter att fascinera mig. Varför säger han upp telefonen? Varför flyttar han från Täby? Jag kommer inte ifrån att känslan av att nånting hände här. Men vad?

Uppsägandet av telefonen följer på medlemskapet i pistolklubben. Har det med saken att göra? Eller med den påstådda flickvännen från ungefärligen samma tid?

Tycker du har vettiga synpunkter annars men den här gången blev det fel kronologi.
Självklart klingar det konstigt (konstigare) med en så konstig försäljning när man flera hundratusen i tillgångar.
Är man barskrapad och därmed anses mer desperat så, ja. Apropå normalbegåvad. Att hävda den olagliga revolverförsäljningen på 80-talet är underbegåvat och då skulle inte ens familjen tro på den.

Vad familjen tror är väl irrelevant. Jag vidhåller att det blir en större risk ur CA:s synvinkel att behöva bortförklara åtskilliga kallelser + påminnelser än att göra sin redan osannolika berättelse lite mer osannolik. Han måste dessutom komma med två förklaringar istället för en.

Men jag förstår och respekterar din invändning.

Visste inte det i 70talet. Då så.

Varför han inte förlagt vapenförsäljningen tidigare? Det har precis som du säger en simpel förklaring i att brodern sett revolvern senare. Att brodern sett revolvern eller något som ska föreställa revolvern senare är svårt komma bort från. Visst, han kan missta sig eller försöka försvara brodern. Men jag anser det mest sannolikt att han såg revolvern eller något som skulle föreställa revolvern, och detta vet ju CA också om då, så klart.

Skulle det verkligen vara en stor överraskning om man fann vapnet som dödade Palme i mördarens ägo efter flera år? Jag tror man tänker endimensionellt om man automatiskt anser det. Allt beror på person och omständigheter. Fram till 89/90 har en ponerad GM CA inte på något sätt dragits in i mordutredning, vad han känner till. Att hans namn förekommer på listor över vapenägare förstår han säkert.

Det som skulle kunna skicka honom högst upp på listan över misstankar i utredningen är om någon i skytteklubben eller släkten/bekantskapskretsen förstår att CA inte har kvar sin revolver. Sen med kallelserna förändras saker. Plötsligt är innehavet av revolvern ett större hot än att inte ha kvar revolvern. Revolvern måste bort. Men han måste förlägga försäljningen till efter datumet då brodern (och eventuella andra) sett revolvern. Och han vill såklart inte placera försäljningsdatumet för nära kallelserna.

Jag anser det som ett rimligt scenario. Det man kan ha svårt att komma över är att det inledningsvis kan tyckas vara ren instinkt att göra sig av med mordvapnet. Men en ponerad GM CA kan ju inte göra sig av med vapnet, även om han dumpar det fysiskt i havet så har han kvar det i registret. Faktum är att CA efter 38 år faktiskt inte lyckats bli av med vapnet.

En ponerad GM CP, SE eller random mördare med ett oreggat vapen är i en helt annan situation. Där har de ju enbart att vinna på att dumpa revolvern.

Det kan så klart inte uteslutas att en GM behåller vapnet, men enligt Ressler handlar det väl i så fall om gärningsmän som ser vapnet som någon slags pervers talisman med en känslomässig koppling till mordet. Är det verkligen rätt profil för CA? Kusinen har kommenterat just detta och menar att CA aldrig skulle agera så om han var GM – kusinen menar att CA är typen som direkt hade dumpat vapnet om han sköt Palme.

Man är benägen att hålla med. CA framstår som tillräckligt rationell för det.

Det finns naturligtvis ingen god anledning för en snudd på miljonär att behålla vapnet i sitt vapenskåp efter mordet. För att göra det måste han ha en mental fetisch för mordvapnet och sätta den över all rationalitet.

Det är naturligtvis inget man bara kan anta gäller för CA, så utan tecken på det får man nog konstatera att ett behållande av vapnet utan att gömma det talar ganska starkt emot honom som GM.

Att en mördare skulle dumpa vapnet efter mordet är ett antagande. Finns inget som gör att mördaren måste göra detta. Det beror helt på omständigheterna.

Det finns fullt rationella anledningar att behålla ett mordvapen som är reggat på en själv. Skulle en ponerad GM CA dumpa sin revolver skulle han bli misstänkt så fort någon i närheten fattar misstankar om den försvunna revolvern. Så länge han kan uppvisa revolvern stillas eventuella tankar hos de i hans närhet.

Har man mordvapnet registrerat på sig så kan man inte bli av med vapnet, det står skrivet på dig i registren. En mördare som skjutit med en oreggad revolver har allt att vinna på att dumpa den - men så är det inte om man skjutit med sitt egna registrerade vapen. Det är två helt olika utgångspunkter.