Citat:
Det känns som du skyller kaoset på assistenterna?Det finns väldigt mycket evidens kring framgångsrikt arbete med assistanshundar för personer i den här patientgruppen. Finns många exempel på det också i Sverige. Men det bygger också på att teamet runt personen är relativt stabilt och att det inte ständigt uppstår en massa konflikter mellan personal och familj. För då blir det lätt lika hemskt att vara hund där som i vilken bråkig och gränslös familj som helst. Sen kan det behövas regelbunden fortsatt coachning och uppföljning av hur det funkar och kanske också extra bemanning till en början innan man får till fungerande rutiner. De flesta assistanshundar tycker också att deras uppdrag ör roliga och de utför dem med stolthet stor precision. De är ofta mycket skickligare än människor eftersom det också ofta uppstår ett väldigt fint band mellan brukaren och hunden.
De flesta autistiska personer (med eller utan intellektuell funktionsnedsättning) är inte totalt oberäkneliga men ju mer kaos och oordning det är runt omkring desto mer ökar risken för utbrott och utåtagerande.
Att ligga steget före och vara sin brukarpersons förlängda arm och stöd är vad yrkesrollen som personlig assistent går ut på. De är inte hemtjänstpersonal som enbart utför saker åt sin kund. Assistenter jobbar mycket mer med sin brukarperson och meningen ör ju att de ska lära känna personen och bidra till att skapa en så trygg och bra livssituation för den personen som möjligt utifrån förutsättningarna.
Om situationen som uppstått här är ett resultat av att just den här flickan skulle vara något slags totalt hopplöst fall, (såna finns nästan inte ska man veta då) eller om det brustit i arbetsgivaransvar i fråga om lämplig ledning, handledning, rutiner och stöd för personalen förutom sanslös omsättning av personal som sparkas och säger upp sig till höger och vänster - det är ännu oklart och inget som folk här kan gissa sig till för att de ”känner efter”, ”tycker” eller ”vill” att det ska vara på det ena eller det andra sättet.
De flesta autistiska personer (med eller utan intellektuell funktionsnedsättning) är inte totalt oberäkneliga men ju mer kaos och oordning det är runt omkring desto mer ökar risken för utbrott och utåtagerande.
Att ligga steget före och vara sin brukarpersons förlängda arm och stöd är vad yrkesrollen som personlig assistent går ut på. De är inte hemtjänstpersonal som enbart utför saker åt sin kund. Assistenter jobbar mycket mer med sin brukarperson och meningen ör ju att de ska lära känna personen och bidra till att skapa en så trygg och bra livssituation för den personen som möjligt utifrån förutsättningarna.
Om situationen som uppstått här är ett resultat av att just den här flickan skulle vara något slags totalt hopplöst fall, (såna finns nästan inte ska man veta då) eller om det brustit i arbetsgivaransvar i fråga om lämplig ledning, handledning, rutiner och stöd för personalen förutom sanslös omsättning av personal som sparkas och säger upp sig till höger och vänster - det är ännu oklart och inget som folk här kan gissa sig till för att de ”känner efter”, ”tycker” eller ”vill” att det ska vara på det ena eller det andra sättet.
Av det som kommit fram verkar pappan (och ev mamman?) varit väldigt delaktiga, styrt och ställt, kommit men nya regler och krav, sparkat anställda som inte gör som föräldrarna säger, osv.
Om föräldrarna hade backat och låtit assistansbolaget och assistenterna sköta sitt jobb hade det kanske funkar mycket bättre.
Och hunden skulle ha lämnats tillbaka direkt när man insåg att det fanns risk att hunden kunde bli sparkad, slagen eller på annat sätt fara illa.
Jag hoppas det blir bra för dottern i nya boendet, och att det funkar bättre för henne där.
.
