Citat:
Ursprungligen postat av
Laxon
Tack för ett vettigt inlägg i en fragmenterad tråd. Personligen vet jag inte exakt hur pensionssystemet i Sverige fungerar eller hur det har utvecklats över tid. För att vara helt ärlig är jag inte speciellt intresserad av att lära mig, framförallt eftersom – som du ovan påpekar – det hade inneburit att skriva en C-uppsats. Hela trådstarten är dessutom bristfällig och omöjlig att besvara på grund av mängden följdfrågor som först måste besvaras, t.ex: Hur svenskar har dålig pension idag? Hur många svenskar hade dålig pension för 10, 20, eller 50 år sedan? Vad är definitionen av ”en dålig pension” i Sverige? Osv.
Det låter dock som att du, BadPosture, har koll på hur det funkar. Har du några konkreta tips att dela med dig av för att inte spendera sina ’golden years’ som fattigpensionär? (Bortsett från det uppenbara att ha en hög lön och ett privat pensionssparande.)
Tack! Jag har faktiskt bra koll, om jag ska vara ärlig. Saken är den att den "allmänna pensionen" är oförutsägbar och svårpåverkad (annat än att "jobba på" med bra lön). Politikerna har i mycket misslyckats, i och med att det nu finns bidragsdelar som ger negativa marginaleffekter (!) i vissa fall, dvs "jobba mer = lägre allmän pension"..
(Effekten är inte så stor, men det är principiellt fel)
Inte ens Pensionsmyndigheten kan göra bra prognoser för alla konstiga tillägg och bidrag. Det blir snabbt väldigt rörigt även för de som faktiskt jobbar med detta. Och det är politikernas fel. Det finn 7 (?) olika ålderspensionsförmåner som Pensionsmyndigheten betalar ut och som påverkar varandra på olika sätt. (Själva inkomstgeundade pensionen utan tilläg/bidrag är däremot ganska straigh-forward och enkel att redogöra för..)
Det finns också många aspekter som sällan lyfts fram. Det är tex 25% av pensionärerna som får
högre inkomst när de går i pension. Det är alltså en fjärdedel av befolkningen som liksom går på knäna åren innan pension (soc-bidrag, sjukförsäkring/a-kassa på garantitid etc).
Att det är så många som knappt kan försörja sig själva under sina "arbetsföra år" är ju såklart en delförklqring till fattigdom på ålderns höst..
En annan aspekt är att om man mäter fattigdomen som
reell fattigdom (och inte relativ) så har Sverige lägst andel fattigpensionärer i världen (0.5%, tror jag). Och de personerna kan jag misstänka exempelvis har sådana psykiska problem att de inte söker hjälp/bostadsbidrag
Men det är helt klart så att den allmänna pensionen utbetalas i ett ganska snävt intervall (framför allt om man ser till nettobelopp inkl bidrag). De allra flesta får mellan 15-20 tusen typ.
Nä, det krävs att planera ekonomin själv, och inte lita på pensionssystemet. Det är väl egentligen samma sak under de arbetsverksamma åren. Alla behöver se över sin buffert för sjukdom och arbetslöshet etc..
Villkoren för kollektivavtalad tjänstepension har blivit mycket bättre sedan -70/-80-talet (framför allt för lågavlönade). Det avsätts
mer och vid tidigare ålder. Det är också enklare att placera själv i fonder.
Det är många som tyvärr missar att det är möjligt att få ganska bra ränta-på-ränta på tjänstepensionen.. (vilket man annars endast kan få på den lilla premiepensionsdelen i den allmänna pensionen).
Det är även enkelt att sätta upp ett ISK med autoöverföring. 5-10% av nettolönen varje månad, så är man ikapp den allmänna pensionen inom några decennier (och därmed kanske nästan dubblat pensionskapitalet). Det trista är ju dock då att man diskvalificerar sig för bostadstillägget, även fast det inte är någon garanti att man skulle få bostadstillägg oavsett. Vem vet hur reglerna ser ut om 30 år..?
En sista aspekt: kollektivet "pensionärer" som grupp sett är det ingen större synd om jämfört med andra grupper i samhället. Väldigt många av dagens pensionärer har god ekonomi. Vissa må ha lågt "Cash flow" men de sitter på avbetalda boenden och sommarstugor värderade till miljoner, många äger aktier och fonder.
De som har det sämst ställt (som grupp) är ju studenter, ensamstående föräldrar och okvalificerade invandrare..