Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det finns alltid undantag som bekräftar regeln. Vi får hoppas att de gör sig mera hörda i framtiden.

Filter borde ha sågats vid fotknölarna redan 2018.

Tack!
Jag håller med. Den mannen kan inte ha varit JÅS, eftersom han tidigast borde ha varit synlig utanför sin bil - som jag gissar stod väldigt nära annonspelaren - tidigast 30 sekunder efter mordet, men i det läget hade de första personerna redan kommit till platsen, och Lisbeth måste dessutom ha missat att JÅS bar en långrock och inte en jacka. Som jag uppfattar JÅS, var det första han gjorde att stoppa AB som var på promenad norrut precis utanför bilen. Därefter gick båda tillbaka till LL:s bil. Knepigt det där med LL:s observation, men JA har ju också sett GM, men med ett något annorlunda signalement. Men det borde inte ha tagit längre tid än fyra sekunder efter det första skottet innan de stannade bilen bakom AD som redan rullat några meter, och i det läget borde de haft fri sikt eftersom HJ också rullat i väg. Men när det gäller LL vet man inte. Han hade nog inte börjat att fumla med telefonen riktigt än?
Ja CA är ett skräckexempel på ett vittne som lyfts upp till skyarna, men det bygger enbart på föreställningen att deras bil stått först vid rödljusen i minst en halv minut innan skotten. Det torde stå helt klart att så inte var fallet, och det kastar en liten skugga över tillförlitligheten till Anna H. Detta plus en hel del annat som diskuterats gällande kronologin.

Håller med om Bo G och TP, men en liten märklighet med U-svängen direkt i korsningen är att det inte borde ha tagit mer än 3 sekunder att komma in till kanten om han inte blivit tvungen att stoppa, backa och hålla på. Då borde inte gärningsmannen befinna sig 25 meter inne i gränden som HJ berättar, och hade HJ ens hunnit att kasta om bilen redan i korsningen om han åkt en liten bit innan andra skottet? Antar ju att han tittar till mot gränden och ser gm medan han rullar framåt. Skulle U svängen kunna ha ägt rum strax söder om refugen, men inte så långt upp som Apelbergsgatan?

Den sävlige Johansson var ingen Steve McQueen. Hans Mercedes 300 var ingen Ford Mustang. U-svängen tog ett tiotal sekunder. GM flydde efter några sekunder. Inspektionen av offret var snabb. Att GM saktade ner och kastade en blick över axeln såg Johansson (och Lisbeth) när han hade stannat sin taxi. Det var därför GM kastade en blick över axeln.

"När Johansson stannat bilen var mannen ca 25 meter bort in i gränden" (Hans Johansson den 4 mars 1986)

"Men när jag kommer fram va då har ju han hunnit 25 meter in ungefär ... Då är han 25 meter in och vänder sig om och tittar till om det kommer nån efter snett bak, men jag hinner aldrig att se ansiktet på han. Han vänder sig om snabbt och så springer han vidare bara" (Hans Johansson den 14 mars 1986)

"Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte" (Lisbeth Palme den 1 mars 1986)

Ja, det spelar egentligen ingen större roll exakt var den ägde rum, men vi kan nog konstatera att det tog 10 sek minst. Men i samma korsning håller i så fall LL på att svänga runt. Han fick verkligen trixa och backa. Det bör ha skett samtidigt!?

För egen del tror jag, för en gångs skull, på journalisten. Jodå, vi har gått igenom det som du citerar, plus polisens separata undersökning av det hela. Där fick de flesta av relevans frågan, och de hade fått uppfattningen att det skedde en u-sväng framför dem av taxin. Men när man synar det hela närmare blir det inte lika självklart.

Har du länk till journalistens undersökning?

Journalistens "undersökning" är TV-programmet "30 sekunder". Finns på SVT Play.

Bra sammanfattning.

En ensam GM (som följde efter från Grand till mordplatsen) kräver dock mer. Inte bara att Inge (vittnet Inge Mårelius) minns fel och att Pia (vittnet Pia Engström) såg fel. En ensam GM kräver att walkie-talkie-männen i Gamla Stan och på Tunnelgatan, Holländargatan och Sveavägen har andra orsaker (några av vittnena kontaktade polisen innan sådana iakttagelser efterlystes den 19 mars). Intressanta exempel är Z9077 (Leif Kahlbom), Z8075 (Ulla Strömbäck-Larsson), EAA1884 (Margarethe Ankarlou och sonen Per), EAC4526 (Peter och Eva), EBA7183 (Lundgrens gäst), EBB1701 (anonym brevskrivare), EH20988 (tennistränaren Ove), EAC6951 (Karin), EH14839 (Anki och Anneli), EAD2778 (den jugoslaviske taxiföraren) och EEE2618 (Magnus och Ulla Prim). En ensam GM kräver även att tidigare iakttagelser i Gamla Stan har andra orsaker. Intressanta exempel är Z8496 (männen i Yxsmedsgränd den 17 och 24 januari), Z8041 (männen vid Storkyrkobrinken den 17 februari), Z8641 och Z8713 (walkie-talkie-mannen på Västerlånggatan den 26 februari) och Z8597 (männen i biljetthallen).

Vittnena Anki och Anneli hördes 1993. Av Eva-Marie Aghede och Ingemar Isaksson (som blev chef för riksmordkommissionen). Vittnena såg "Skräcknatten" på Sandrew på Kungsgatan 37 (de blandade scener från "Skräcknatten" och "Manhunter" när de försökte minnas filmen sju år senare). "Skräcknatten" är en amerikansk B-film vars mest kända skådespelare är Amanda Bearse (grannfrun i "Våra värsta år"). Filmen slutade 23.01. Det var bara två minuter att gå till Dekorima. Mannen som stod där kan inte ha varit GM. Det var en kvart före skotten. Han påminde om mannen i EAD2778 och EEE2618. Anki frågade på finska vad klockan var. Att han trodde sig vara igenkänd var inte konstigt. Han tilltalades på finska och visade sig tala finska. Anki hörde inget svar i mannens walkie-talkie. Att han var mannen i träningslokalen är osäkert (hon såg honom bara tre gånger ett par år tidigare). Anki trodde att mannen i träningslokalen hade ett kort förnamn med fem bokstäver (inte fyra som en oskyldigt utpekad polis hade). "Efter en stund hörde de en smäll." Det kan inte ha varit skotten.

Z8124 (civilingenjören Per Mellberg), Z10292 (sjukvårdsbiträdet Ingrid Lange), Z8079 (spärrvakten Sergiusz Zadruzny), Z8590 (tågföraren Göran Skiöld) och Z8332 (sjukvårdsbiträdet Leila Kangasvieri) tyder inte på att någon följde efter paret Palme i Gamla Stan eller i tåget. Mannen som Mellberg såg (fantombild 6) var långt bakom paret Palme. Mannen såg inte paret när Mellberg såg honom. Zadruzny verkar ha sett en vanlig resenär. Skiöld visste inte att paret Palme var i tåget (tidningsuppgifterna 1993 var fel). Lange verkar ha sett samma män som Zadruzny och Kangasvieri såg. Mannen som Kangasvieri såg (fantombild 17) verkade berusad.

Z8043 (Stefan Larsson och Kenth Borchardt), Z8031 (Jörgen Lantz), Z8372 (syskonen Johan och Eva Karlsson), Z8193 (Stefan Holm), Z8134 (Mats Jadin som även finns i L829) och EAB1597 (Inger Andersson) visar att ingen följde efter i Gamla Stan eller i tåget. Stefan Holm var son till kommissarie Bo Holm hos Säpo. Stefan steg på vid Zinkensdamm och bytte i Gamla Stan. Att Stefan skulle få sällskap med paret Palme visste han inte. Om han inte var synsk. Att Stefan var på Säpouppdrag är osannolikt. Taxikaparen i Gamla Stan (fantombild 13) var ingen reservmördare (Z8078). En sådan skulle inte ha väckt så mycket uppmärksamhet .

Paret Palme upptäcktes vid Grand eller på vägen dit. Om de inte avlyssnades. Walkie-talkie-männen tyder på att de avlyssnades och att den som avlyssnade dem var osäker på valet av biograf (samtalet med Mårten vid halv sju-tiden avslöjade att de skulle till Grand på Sveavägen 45 eller Spegeln på Birger Jarlsgatan 16). Av vilken annan orsak skulle resan övervakas? Den som såg paret Palme på perrongen i Gamla Stan (och visste att de var på väg till Grand eller Spegeln) såg att de var på väg till Grand. Paret Palme väntade på den sidan av perrongen (vilket flera vittnen såg). De lät ett tåg mot Spegeln passera (ett byte på T-Centralen krävde byte av plattform). I Z8445 (sjuksköterskan Maria Planås) finns en karta som visar exakt var paret Palme stod på perrongen. De stod under hela resan. Mellan bakre dörrarna i andra vagnen (tåget hade fyra vagnar). Paret Palme valde linje 17 från Bagarmossen. Tåget avgick från Gamla Stan 20.42 och ankom till Rådmansgatan 20.48.

Tänkbara attentatsmän vid Grand är T2 (den västra skytten) och L7815 (den norra skytten). En tänkbar flyktbil för den västra skytten är den mörka Volvon i E26 och EBD10380. Den södra skytten blev GM. Efter trappkrönet finns ingen säker iakttagelse av GM. Sista iakttagelsen av GM kan vara EAE4799, EAD1094, EAD1812, EAE522, EAE250, EAE715, EAE719 eller EAE10005.

Det finns ingen vittneskedja från Grand till mordplatsen. Sonen Mårten såg inte att mannen följde efter paret Palme. Mårten vittnade (under ed) i rättegångarna 1989. Vad Mårten såg var att mannen vred på kroppen och följde paret med blicken. Referaten från 1986 är fel på den punkten. Alf Lundin var ett falskt vittne. Lundin mötte paret Palme vid Kammakargatan. Sedan mötte han en man som gick 15 - 20 meter bakom paret. Påstod Lundin. Han avslöjades den 10 mars 1994. "Ja, det är bara ihopljuget alltihop. Jag ville komma i centrum av händelsen" (E4426-K). Korvhandlaren Ljubisa Najic såg en man som inte kom från Grand (enligt vittnet Pia Engström) och gick för nära paret Palme (bara tre meter enligt andra förhöret den 1 mars 1986). Kerstin Nordström visste inte när hon såg mannen och såg inte om han fortsatte söderut eller norrut efter övergångsstället vid Adolf Fredriks Kyrkogata. Paret som korsade Sveavägen "stannar upp och tittar i olika skyltfönster". Paret Palme stannade bara vid Saris skyltfönster i Skandiakvarterets nordvästra hörn (enligt Lisbeth Palme). Nicola Fauzzi var själv övertygad att han såg vittnet Anders Björkman 5 - 10 meter bakom paret Palme (när Fauzzi mötte paret 10 meter norr om Skandias entré). Samma avstånd som Björkman hade till paret när skotten föll en knapp minut senare. Allt tyder på att Fauzzi (som var nykter) hade rätt och att Björkman (som var alkoholpåverkad) hade fel. Fauzzi såg Björkman. Anders Björkman vände inte 10 meter norr om bankomaten, han vände ett tiotal meter norr om Skandias entré.

Björkman följde efter sina tre kamrater (enligt Björkman och kamraterna) när de lämnade Götabankens bankomat 20 meter norr om Tunnelgatan och fortsatte norrut. Kamraten Klas hörde att Björkman ropade "ni behöver inte gå så fort". Björkman följde efter ett 60-tal meter (inte 10 meter) innan han stannade, vände sig om, spanade söderut vid trottoarkanten (efter tre andra kamrater), passerades av paret Palme, fortsatte söderut och hamnade bakom paret. Björkman fick inte visa var han vände (trots att han deltog i rekonstruktionen den 5 april 1986). Dåligt polisarbete. Kamraterna förhördes den 26 mars. De gick en bit framför Björkman och såg inte var han vände. Björkman tillfrågades inte var han vände förrän den 25 mars 1987. Mer än ett år senare. Dåligt polisarbete. Då var bankomaten borta (Götabanken och bankomaten ersattes av Linders Resor i maj 1986). När Björkman vände var han "10 meter norr om dörrarna till banken" ("banken" var Skandiahuset och "dörrarna till banken" var Skandias entré). När Björkman äntligen fick den frågan (var vände du?) frågade ingen vad han menade med "dörrarna till banken". Götabankens och bankomatlokalens gemensamma ingång 20 meter norr om Tunnelgatan eller Skandias entré (en svängdörr och en vanlig dörr) 60 meter norr om Tunnelgatan? Dåligt polisarbete. Att Björkman menade Skandias entré är uppenbart. Anders Björkman vittnade (under ed) i rättegångarna 1989. I tingsrätten uppgav Björkman att bankomaten var "mitt på det kvarteret". Vid Skandias entré (vilket var fel). Inte tre gånger närmare Tunnelgatan (vilket var rätt). Ingen i rättssalen invände mot felet. När Fauzzi deltog i rekonstruktionen den 12 april 1986 ersattes Björkman av en figurant.

Alf Lundins falska vittnesuppgifter skadade utredningen. De fick stor uppmärksamhet i massmedia i oktober 1987 (i samband med publiceringen av Thomas Kangers bok "Mordet på Olof Palme"). Lundins vittnesuppgifter (som alla trodde var sanna) var den viktigaste orsaken till den utbredda uppfattningen (hos både polisen och allmänheten) att GM följde efter paret Palme från Grand till mordplatsen. När Christer Pettersson greps i december 1988 visste ingen att Lundins uppgifter var falska. Han avslöjades inte förrän i mars 1994. Under arbetet med GMP (gärningsmannaprofilen).

Alf Lundin (1952 - 2011) avslöjades (ironiskt nog) av samma GMP som förutsatte att hans falska vittnesuppgifter var sanna. GMP förutsatte att en ensam GM följde efter paret Palme från Grand till mordplatsen. Lundin kunde ha avslöjats redan i april 1986. "En tjej och en kille" (Mårten Palme och hans flickvän Ingrid) som "haft kontakt med makarna Palme" gick västerut på Kammakargatan. Påstod Lundin (i andra förhöret den 28 april). Det kunde han läsa i DN den 6 mars. Där fanns samma fel. Mårten och Ingrid gick norrut på Sveavägen, inte västerut på Kammakargatan.

En ensam GM (som följde efter paret Palme från Grand och korsade Sveavägen vid reklampelaren 15 meter norr om Tunnelgatan) är osannolik, men inte omöjlig. Om Inge minns fel, Pia såg fel och andra iakttagelser har naturliga orsaker. En liten grupp är sannolik. Tre eller fyra man. Tre alternativa skyttar norr, väster och söder om Grand. Liksom Ingemar Krusell skrev i Polistidningen nummer 4 1986. Innan han började tro på Lundin. En liten grupp utan större resurser.

Ska kolla in det. Det som väckte mitt intresse var att det knappast kan ha stått två vita taxibilar i rad, att IM är osäker på u-svängen, att ÅL nämner att taxin kom på insidan, att ingen av ungdomarna i taxin uppfattade något av händelsen (LB:s story är osäker) samt förstås förarens minnesbild.

P.S. En annan fallgrop vad gäller taxibilarna är att det är AD:s taxi som syns på bilderna. Han körde enligt uppgift senare runt och ställde sig ungefär där HJ hade stått. Var det därför som LL trodde att AD var HJ?

Sen har vi dubbla ambulanser och dubbla SE ...

Inuti labyrinten!

Tack igen för mycket bra kommentarer. Jag blir tvungen att svara i två delar för att få med allt jag vill ha sagt i svarsväg. Här kommer första biten, sedan följer den andra direkt efter.

Angående hur Palme faller så är det en bra början att konstatera att han definitivt inte faller på rygg.

Rent mekaniskt blir det så, att om offret står helt stilla i skottögonblicket så viker sig knäna omgående och då landar vederbörande på stussen, alltså "sätter sig ner" varefter överkroppen rasar bakåt och sannolikt lite snett åt endera hållet. Om man tillämpar den varianten på Palme så skulle han ha legat med huvudet pekande norrut och med ett eventuellt krossår i bakhuvudet. Den varianten kan vi utesluta rakt av.

För att offret överhuvudtaget ska falla framåt måste rörelsemoment finnas kvar i kroppen, dvs offret kan inte ha stannat helt och hållet utan måste fortfarande befinna sig i retardation (inbromsning). Det framåtriktade rörelsemomentet gör då att överkroppen fortsätter framåt när knäna viker sig omgående efter skottet, och på så sätt blir offret först knästående och rasar sedan framåt.

Hur offret sedan rasar i marken beror lite på rörelseriktning och kvarvarande rörelsemoment. Om skottet avlossas i full promenadfart så blir det inte ens mycket till knäande utan då faller vederbörande mer som en fura. Om skottet däremot avfyras under pågående inbromsning så beror det på hur pass långt den inbromsningen kommit. Om den kommit väldigt långt så att offret nästan står stilla så rasar vederbörande mest sannolikt via knäna till höger eller vänster. Om inbromsningen däremot inte kommit riktigt så långt så går det via knäna och framåt, vilket helt klart varit fallet med Palme.

Att Palme hamnat i något som liknar ett framstupa sidoläge har att göra med att han inte bara bromsar in när skottet går igenom utan han är också i färd med att vrida torson till höger – för att se efter vem det är som gripit eller puttat till honom på högra axeln. Mitt under den pågående torsovridningen går kulan igenom, men då finns det fortfarande kvar lite vridmoment så att denna "Palmes ultimata högervridning" (om du ursäktar galghumorn) slutförs på vägen ner till marken.

En torso kan vridas ungefär 30 grader till höger, och när skottet går igenom ligger vridningen kanske kring 15 grader, om man räknar grovt i 15-graders steg. Men då ser du, att innan den här högervridningen inleds så pekar Palmes torso snett in mot Tunnelgatan ungefär i riktning mot gallergrindarna för tunnelbanenedgången. Han är inte på väg hem söderut längs Sveavägen utan han är på väg in dit. När skottet går igenom ligger torson alltså grovt räknat 15 grader in mot Tunnelgatan relativt Sveavägens trottoar, och det förklarar då varför kulan kunnat hamna inne vid tunnelbanenischen, där den studsat mot väggen och sedan lagt sig vid den tjocka pelaren.

Att Palme haft torson vriden åt höger när han slår i marken framgår av att krossåret i pannan sitter på vänster sida. Det talas om ett "handlöst fall" i marken, men om man ska hårddra saken så stämmer det nog inte riktigt. Han har armarna uppe när han slår i marken, annars skulle pannbenet sannolikt också ha spräckts bakom krossåret.

Att armarna är uppe beror på samma slags neurologiska reaktion som man ser i Zapruderfilmen på Kennedymordet. När Kennedy träffas av det första skottet i ryggen åker armarna upp på honom, med armbågarna pekande rakt utåt och händerna in mot strupen. Det ser ut som om han "tar sig för strupen", men det gör han inte utan det är en neurologisk reflex på skottskada i ryggraden som kallas för "Thorburns position".

Palme som likaledes skjuts i ryggraden får samma reaktion och då ser vi i Zapruderfilmen att armarna kommer upp i Thorburns position på drygt en halv sekund. Med andra ord är armarna redan uppe på Palme innan han når marken, och det är det som gör att han landat i något som liknar framstupa sidoläge.

I den tyska dokumentära spelfilmen "Der Baader-Meinhof Komplex" rekonstruerar man skjutningen av Petra Schelm, som träffas i ansiktet så att kulan går genom huvudet. Reaktionen blir samma "avhjärning" (decerebration) som med Palme fast utan någon Thorburn-position på armarna. Hon befinner sig i framåtrörelse och drattar då via knäna handlöst i marken. Svårt jobb för skådespelerskan, tycker man, men filmen är mycket välgjord. De har lagt in lite slowmotion-effekt, men annars är det oerhört realistiskt.

https://www.youtube.com/watch?v=MHxhi8WLSM0&t=20s

(Fortsättning följer...)

Så långt kan vi alltså bena ut hur det gick till, men när vi sedan kommer till frågorna om vilket av vittnena som egentligen kom fram först och åt vilket håll Palme då låg vänd så blir bilden ändå lite suddig. Anna Hage och Jeppsson säger att han hamnat i något som liknar framstupa sidoläge, men är alltså oeniga om vilken axel han låg på.

Då har jag sagt att det borde vara vänster axel därför att han helt klart landar på den sidan i själva fallet, vilket vi kan säga därför att såret i pannan sitter på vänster sida. Men möjligheten finns ju faktiskt, att Palme kan ha "studsat" på vänster axel när han slog i marken och att vridmomentet sedan fått honom att rulla över på höger axel så att han blev liggande på det sätt som Anna Hage säger. Och nu föreslår du att Palme kan ha hamnat "som ett kryss på mage", vilket ju täcker in alla mellanlägena mellan Jeppssons och Anna Hages versioner.

Kort sagt tycker jag inte att det går att säga med absolut bestämdhet vilken sida han låg på, eller om det var någon slags "kryss" rentav. Ett sådant kryss kan emellertid knappast ha varit helt platt utan måste nog ha tenderat åt endera hållet, tänker jag. Annars har ju både Jeppsson och Anna Hage tagit miste. Jag har länge lutat åt Jeppssons håll och tänkt att det är nog Anna Hage som sagt fel i förhöret. Men Jeppssons minnesbild kan ju också lätt vara fel efter så många år (jag talade med honom vid årsskiftet 2017/2018) så ur dokumentär synvinkel är Anna Hages uppgifter mer trovärdiga. Hon är ju också framme vid Palme medan Jeppsson ser det hela på lite avstånd.

Så när jag tänker efter är det nog mycket möjligt att det är Anna Hage som haft rätt hela tiden. Palme har visserligen definitivt landat på vänster axel och slagit pannan i marken på vänster sida, men kan alltså mycket väl ha "rullat över" av vridmomentet och på så vis hamnat på högra axeln. Däremot är det väl föga troligt att rullningen blivit så våldsam att han hamnat på rygg. Att Glantz säger det kan jag inte förklara annat än att uppgiften säkerligen är felaktig. Förhören med killarna i Hans Johanssons taxi är ju inte de bästa utan lämnar en hel del i övrigt att önska. Det är ju lätt hänt att något antecknats fel.

Hur man sedan vänder och vrider på Palme är en intressant fråga i sig. Kanske har Glantz & Hage "fixat till" honom lite när de kom fram så att han under en kort stund låg i ett förbättrat framstupa sidoläge. Båda vittnena ska visst ha försökt hitta pulsen på Palme, men det kan man nog inte gärna göra förrän denne vänts på rygg. I ett framstupa sidoläge blir ju bara ena handleden tillgänglig, och halspulsådern är man nog inte heller uppe och trycker in fingrarna för att hitta på någon i det läget. Så ifall båda två försökt hitta pulsen så betyder det att Palme omgående vänts på rygg, troligtvis utan något "fixning" av det framstupa sidoläget. Den varianten håller jag för den mest troliga, men helt säkra kan vi inte vara.

Vändningen av Palme på rygg, vilken naturligtvis är nödvändig för att kunna utföra hjärt-lungräddningen på honom, är intressant i det att dess riktning bestämmer hur pass "vinklad" Palmes promenadriktning var innan skotten.

Om Jeppsson har rätt i att Palme landat på vänstra axeln med ryggen inåt gränden, ja då vänds han ju över den axeln och alltså inåt gränden. När hjärt-lungräddningen utförs ligger han då ungefär en halvmeter innanför den plats där han föll. Men om Anna Hages variant är riktig, så att Palme landat på högra axeln med ryggen utåt Sveavägen, då vänder man ju Palme åt andra hållet så att hjärt-lungräddningen sker en halvmeter utanför där han landat när han föll.

I och med att trottoaren lutar ut mot Sveavägen så rinner blodet åt det hållet. Hålet i Palmes rygg som det mesta blodet på trottoaren runnit ut igenom, ligger alltså allra längst österut i den smala delen av blodpölen. Annars är det ju lätt att tänka att Palme låg mitt i den breda delen av blodpölen, men så är det inte utan den har uppkommit när blodet runnit dit och bildat en pöl på vägen ut mot Sveavägen.

Då ser du att det skiljer ungefär en meter mellan Jeppssons och Anna Hages respektive varianter när det gäller platsen som Palme landat på. Om Anna Hage har rätt så ligger platsen en meter längre inåt gränden, alltså en halvmeter innanför blodpölens östra ände. Men om Jeppsson har rätt så ligger platsen en halvmeter utanför blodpölens östra ände, vilket blir i pölens breda del.

Skillnaden mellan de två alternativen blir viktig för hur pass "vinklad" Palmes rörelseriktning varit alldeles innan skotten. På Jeppssons variant blir vinkeln ganska måttlig relativt Sveavägen medan Anna Hages variant ger en mer tydlig och synlig "sneddning" över trottoaren. Det här nämner jag därför att Cecilia Anderstedt, när hon sent omsider blir hörd, nämner att hon sett sällskapet om tre snedda över trottoaren. Även om hon var närsynt och inte bar glasögon så tycker man att hon borde kunna skönja rörelseriktningen på silhuetterna, och då stödjer det i viss mån Anna Hages variant. Dessutom stödjer det den "diagonala" varianten på Anders Björkmans rörelseriktning som jag talat om i tidigare inlägg.

Apropå Björkman och den omvända skottordningen så måste Bengt Palm hinna igenom korsningen innan det smäller. Det betyder att inget skott avfyras förrän cirka fyra sekunder efter att trafikljusen slagit om till grönt. På den tiden vill jag emellertid minnas, att trafikljusen visade "gult" i bägge riktningar, dvs både när det skulle slå om till rött och när det skulle slå om till grönt. Vid någon tidpunkt tog man bort det senare så att de istället slog om direkt från rött till grönt, och att "gult ljus" alltså bara dyker upp när det ska bli rött.

Längs Sveavägen rådde "grön våg" så att om man höll lagom hastighet så kunde man köra raktigenom och få grönt hela vägen. Palm hade fått stanna vid Kungsgatan, vill jag minnas, men sedan brände han raktigenom i 50-60 km/h. Då är det möjligt att han "kört på gult" in i korsningen vid Tunnelgatan, men även om man gör det så måste man ju kunna stanna ifall det ändå blir rött. Det förutsätter väl en extra sekunds marginal, och sedan kan du måtta upp sträckan från södra trafikljusen och upp förbi norra övergångsstället. Det blir cirka fyra sekunder från "grönt" till första skottet.

Som framgår av Jeremiahs video (som jag postade igår) så når den södergående trafiken ut så långt i korsningen att de skär av Morelius' siktlinje ganska exakt fem sekunder efter att det slagit om till grönt. Morelius ser bägge skotten men berättar inte att "det blir ridå" omgående efter tvåan när Delsborn rullar in och skär av siktlinjen. Sedan när Delsborn passerat, typ en sekund senare, så kan Morelius åter se vad som pågår vid mordplatsen. Men då är Palme redan nere i backen och själva trottoaren kan Morelius knappast se eftersom han sitter så lågt och i uppförsbacke. Utan det han ser är Lisbeth som hukat sig över Palme.

Det finns bara en enda sekunds utrymme mellan skotten, och det räcker inte till för någon omvänd skottordning. Det finns fler invändningar därtill mot omvänd skottordning, som jag dragit i tidigare utförliga inlägg i tråden, och kontentan av det hela blir att man tvingas utesluta den omvända skottordningen. Det jag fokuserat på här är tidsaspekten, men även det faktum att Morelius sett bägge mynningsflammorna talar starkt emot att mördaren skjutit första skottet framför Palme och mot Lisbeth. Även rent logistiskt och positionsmässigt är det en ren omöjlighet. Jag vet inte varför Borgnäs fått denna fixa idé som han vägrar släppa, utan jag kan bara konstatera att så är fallet – och beklaga det.

Än en gång tack för fina och väl genomarbetade kommentarer!

Angående det som många hävdar att Magnum .357 skulle tyda på att GM var ”ensam galning” och inte ett proffs eller något ditåt åt (semiproffs). Men låt säg att vi har att göra med en GM som i sin yrkesövning använde pistol, blev det inte då lämpligast att välja en revolver av flera skäl som handlar om dölja sig själv. Att valet föll på just en revolver kanske inte var så konstigt då. Mottot att man inte skiter där man äter helt enkelt.

Det här som experter på FBI sagt att revolver inte passar med ett proffs utgår ju från amerikanska förhållande där revolver är betydligt vanligare som tjänstevapen. Snacka vi svenska förhållande gäller ju helt andra omständigheter där pistol är närmast uteslutande det som används som tjänstevapen.