Universum kan sprudla av liv?

Ang, om liv och utomjordingar i universum

Så länge det inte är motbevisat så ”kan” allt finnas.

Det är ett felaktigt antagande. Förrän sannolikhet visas, existerar ingenting är mer korrekt.

Eller ska vi diskutera en massa rödbrokiga elefanter nu, eftersom ingen motbevisat dom?

Saker som inte motbevisas, eller saker där bevis finns. Två skilda sätt att diskutera med väldiga skillnade för resultatet även om inte för de som diskuterar.

Jag är 100% säker på att det finns annat liv i universum. Vi kan omöjligt vara de enda i hela universum. Vi behöver utforska andra stjärnsystem för att ha en chans att hitta liv. Det närmaste blir då Alpha Centauri som ligger över 4 ljusår bort. Med tanke på att vi sedan 1969 inte har lyckats sätta vår fot på nåt annat ställe än månen så lär det nog dröja några hundra år innan vi har tekniken som behövs för dessa långa resor. Så vi som lever nu kommer aldrig att få uppleva dagen då utomjordiskt liv upptäcks, såvida inte några utomjordingar med överlägsen teknik väljer att besöka oss.

https://www.space.com/18090-alpha-centauri-nearest-star-system.html

Tusen miljarder galaxer och tusen miljarder planeter i varje galax. Lär nog finnas en och annan utomjording

Jag är 100% säker på att det finns en kopia av mig någonstans i världshaven. idag har vi bara utforskat mindre än 1% och vi måste utforska mer för ha chansen att hitta en exakt replika av mig men med gälar.

Jag är ledsen men oavsett tids och volymrymd som vi känner till så kan vi inte till 100% säga någonting förrän något är bevisat. Visst ökar chanserna för att något skall finnas och ske desto fler gånger det skapas förutsättningar för att något event skall ske men om saken vi vill skall ske är så pass osannolik att inträffa så spelar det mindre roll om det finns 1 eller 10 miljarder planeter i Goldy lock-zonen. att det troligtvis finns många andra planeter med liknande förhållande som jorden är bra och kanske en förutsättning för att det skall kunna finnas annat liv men det finns andra ännu icke kända parametrar som måste uppfyllas för att liv skall uppstå och sedan ha möjlighet att utvecklas till där vi är idag. Det faktum att liv bara vad vi känner till har uppstått en enda gång på jorden som då är en planet med perfekta förutsättningar säger kanske något att det inte är något som händer helt lättvindigt.

Jag brukar ofta referera till hur länge man behövt blanda en kortlek för att få alla 52 korten i rätt ordning. Inget man gör på första eller ens 100e försöket om man inte har en väldig tur. det finns 52! kombinationer och bara i en av dessa är blandningen korrekt. Att skapa liv är troligtvis en ännu mer invecklad process än något så simpelt som att blanda kort men sök gärna på nätet om hur osannolikt det faktiskt är att blanda kortleken helt rätt, detta skapar för mig en förståelse att inte ens ett gigantiskt Universum med 13,8 miljarder år till sitt förfogande behöver innehålla mer än liv på ett ställe.
https://www.youtube.com/watch?v=0DSclqnnC2s

Redan sedan gammalt har nog förnuftiga människor insett att om vi har ett solsystem med planeter och universum har miljarder andra solar, då finns det med hög sannolikhet ganska många planeter.

Man har kunnat bekräfta att så är fallet, det finns planeter även i andra solsystem än vårt eget.

Jag tror inte vi behöver hitta liv på andra solsystem för att få svar på om det finns liv. Det är inte så lätt hitta liv i andra solsystem för de är så långt borta. Hur ska man kunna se att det kryllar av spindlar på en planet 200 ljusår bort?

Däremot kan vi bekräfta att liv är vanligt när vi klurar ut hur liv uppkommer från början. Jag tror inte att det uppstått på ett ställe och sedan via meteoriter eller liknande kommit till vår jord. Jag tror att förutsättningarna skapades här på vår jord. Så vi behöver bara klura ut vilka de är. Sedan är det nog lättare se vilka andra planeter som har liknande förutsättningar.

Iallafall poängen är att om vi klurar ut förutsättningarna för att liv ska uppstå så är det med hög sannolikhet samma förutsättningar i väldigt många olika solsystem eftersom det finns miljarder solsystem.

Sedan hur livet utvecklas följer nog också liknande regler, även om det blir utdraget i tiden och inte i samma riktning. Vi har existerat en väldigt kort tid av jordens livslängd och så värst många tusen år till blir det nog inte med tanke på hur destruktiva vi är trots vår intelligens.

Planetär arkeologi kan bli intressant i framtiden, men även här är det svårt. T.ex hur många spår kommer människan att lämna efter sig som är kvar efter 50 miljoner år?

Således tidsaspekten samt avstånden är helt enkelt enorma och sannolikheten att en dag möta en framstående civilisation på vår nivå eller högre känns väldigt små. Det är detta som alla UFO-älskare helt enkelt inte fattar.

Jag håller helt och hållet med om att vi Åtminstone borde ha vårt huvudsakliga Fokus på våra närmsta grannar.
Istället för att, som nu, välja att förlägga fokus på så avlägsna objekt som nästan praktiskt möjligt.
Exoplanetsökningen tex valde ju ett löjligt dumt avstånd att söka av på, som var omring 700 ljusår bort.
Det finns ju ingen som helst poäng med det.

Vi hade kunnat sätta en yttre, eller bortresta, gräns vid tex 100 ljusår bort (ävensom kanske det också varit för avlägset ..., men någonstans måste man sätta sin gräns).
Och sen hade det bara varit att studera objekten inom gränsen så regelbundet och noggrant som möjligt.
Det är ju allt från 4.6 ljusår till, som sagt, 100.

Det hade alltså funnits en helt del att studera på djupet.
Och man hade lärt sig väldigt mycket, alldeles säkert minst samma lärdomar som objekten på 700 ljusårs avstånd bidragit med. Sådana exempel borde bara var experiment, och inte hela fokus.

Dessutom hade det varit enklare för "oss" att motivera kostnaderna och ansträngningarna om vi, mänskligheten alltså, faktiskt hade kunnat Se objekten ifråga med sina egna ögon på natthimlen.
Som Sirius tex. Vi kan alla se Sirius om våren, varje vår. Och avståndet dit är omkring 10-11 ljusår.

Vi har ingen pågående, djupgående undersökning angående Siriussystemen på gång, som ett exempel på dumhet. Vi har inte full koll på hur planetsystemen ser ut där. Vi har bara en viss väldigt ytlig koll, och egentligen vet vi lika mycket om Sirius som vi vet om alla de andra stjärnorna vi kan analysera ljuset från.

---

Sen, när du talar om eventuella Radiosignaler, för oss att snappa upp, så är det ju inte på något sätt en universell lag att alla intelligenta civilisation måste använda sig av radio för kommunikation.
Dessutom så anses styrkan i en vanlig radiosignal ändå mattas av så mycket på bara ett par ljusår att det intelängre går att särskilja från bakgrundsbruset.
Så för oss att kunna registrera en sådan utomjordisk radiosignal hade vissa krav först behövt uppfyllas, som tex att det skulle vara en tillräckligt stark signal för att överleva avståndet. Och dessutom, den måste vara inriktad på vår ständigt rörliga himlakroppar (Jorden) från det lika rörliga ställe den kom från.
Någon på det stället måste alltså ha fattat ett definitivt beslut att sända signal till just Jorden.
Det hade inte kunnat handla om bara slump med andra ord.

Problemet där är ju att ju större avståndet är mellan oss, ju svårare hade det blivit för dem att överhuvudtaget veta att vi var här, och att vi skulle ha uppnått "radio-teknologisk expertis" på precis den tidpunkt då signalen beräknades ha kommit fram.

Så ... inte så sannolikt va.

Jag tror inte på radiosignaler, och menar att den metoden borde skrotas direkt.
Vi behöver komma på andra, bättre, metoder istället.
Och i det hade det nog behövts att vi började överge vad vi menar hade kunnat vara möjligt och omöjligt.

Däremot så menar jag att man Måste acceptera idén att alla rymdfart, särskilt över stora avstånd, alltid Måste ha tillgång till fungerande långvägskommunikation.
Hur den fungerar vet jag inte. Men om det är något som det går att avlyssna, eller bara registrera, så hade ju det varit något för oss att fokusera på.

Dvs det måste ju inte vara så att en signal går från Punkt A till Punkt B, och för att avlyssna eller registrera så måste vi sätta upp en antenn i mitten.
Utan istället hade det ju varit det som händer vid Punkt A och Punkt B som kanske hade kunnat vara möjligt att registrera.
Dvs något som hade krävt väldigt mycket energi tex, som hade avslöjat sig själv på ett eller annat sätt.

Ja, jag vet ju inte.
Men Något borde ju skilja en himlakropp som har en avancerad teknologisk civilisation på plats och en som inte har det.
Det är svårt att kunna registrera när vi ju inte ens har börjat analysera exoplaneter på riktigt.
Det är bara stjärnorna och dess ljus, värmestrålning, som det går att registrera och jämföra med varandra.
Men samma måste ju kunna vara möjligt även för exoplaneter och exomånar.
Det kan vi dock inte börja göra förrän vi fullt ut har kunnat kartlägga åtminstone de närmaste 100 ljusårens planetsystem, ner till minsta måne.

Att, som nu, leta hejvilt, bland Allt och Alla (egentligen inga och ingenting då ju) hjälper inte till.
Man måste avgränsa sökområdet, annars kommer man inte hitta något om man inte har en jävla bondröta.

Idag har vi ju, så jävla surt, absolut ingen som helst kolla.
Vi vet inte om det bor någon granncivilisation i grannskapet eller inte. Vi vet inte om det bor En granncivilisation där ute, inom dessa 100 ljusåren, och vi vet inte om det bor 9 st sådana där.
Eller kanske en civilisation per stjärna ...

Vi vet ju inte.
Vi vet faktiskt inte, och vi har inte ens börjat försöka veta.
Om vi åtminstone hade kunnat börja kartlägga dessa våra grannar, så hade vi ju åtminstone fått en möjlighet. Vi hade ju iaf kunnat räkna bort det avsnittet av rymden som "tomt."

Men nu, nu vet vi inte.
Ja, vi har faktiskt inte kommit så himla långt, trots allt vad vi skryter om hur förträffliga vi är så har vi ju i praktiken faktiskt bara alldeles nyss börjat.
För 200 år sedan bara fanns det ingen avancerad teknologi värd att nämnas tex.
Det fanns tx ingen radio då.

Varför skulle liv vara en så enormt komplicerad process?
Jag skulle säga att det är en komplicerad process att skapa en stjärna.

Jo, det gör det faktiskt. Man väljer det största område man kan som har en chans att ha detekterbart liv - eftersom man från start vet hur otroligt det är att upptäcka det alls. Att bara leta under tre stenar på Mars kanske roar, men är inte speciellt givande givet de antagelser vi gjort idag.


Massa s.k assumptions där. För sätt att kommunicera på distans har vi inte upptäckt speciellt många. IN fact man kan hävda att vi upptäckt ett. Elektromagnetism. Då är det troligt att andra livsformer, för den skull dom finns och är på en jämförbar nivå med oss, gör likartade upptäckter.

Så vi letar efter .. vad du kallar radio, men egentligen så stor del av det elektromagnetiska spektrat vi kan såklart. Anledningen är att det ÄR ett sätt att på distans upptäcka icke naturliga fenomen, även om man ska ha en del flax .. det är ju inte direkt garageöppnare vi letar efter, men ta t.ex de signaler vi skickar ut mot Voyager 1 och 2 etc. Dom är relativt kraftfulla OCH riktade och har en möjlighet att ta sig långt givet en mottagare på rätt plats och med rätt riktning.

Man får spela dom odds som finns.

Föreslå nån?


Nej, det måste den inte, och det du skrev efter det jag citerade här var inte värt att citera .. jag förstår inte vad du vill ha sagt, så vi lämnar det.


Exakt, och det kräver att vi försöker analysera mer via spektrum eller rymdbaserade teleskop som kan dölja stjärnan effektivt - så vi kan fokusera på planeterna som är många miljoner gånger ljussvagare. Vi får bättre och bättre teknik för det och redan idag har vi kunna se spektrum från planeter kring andra stjärnor.

Men för att göra det för en jordliknande planet kring en sol-liknande stjärna - inte ännu. Men vi kommer dit, utan tvekan.


Hur exakt tror du vetenskaparna jobbar? Som nån slags Mr Magoo? Att vi inte vet om det finns civilisationer på Proxima Centauri, eller Vega, eller Sirius etc är ju inte för att vi inte försökt - men vi har inte rätt teknik ännu. Men den går enormt framåt varje decennium - om vi kan undvika att bli drabbade av världskrig av idioter som inte vill se sin politik eller makt försvinna, så kanske vi kommer dit.

Ifall ASTRONOMER skulle 'upptäcka'/bevisa en enda exo-bakterie så skulle det blåsas upp till en enom nyhet och initiera massor av ytterligare forskning...

Samtidigt lär vi oss (från mångfaldsdebatten) att det finns miljarder av bakterier I VARJE GRAM av beväxt marktäcke på jorden.

Men ändå finns det ingen forskare inom exo-astronomi som lägger två fingrar i kors på att fundera över det billiga och näraliggande "laboratoriet" Jorden som plats att öva på hur vi skulle kunna kommunicera med "lägre stående livsformer".

Det bör ju vara vår skyldighet att kunna förse exo-civilisationer med mänsklighetens samlade kunskaper och vetande, eftersom vi dräglar och drömmer om att första bästa UFO som landar, ska förmedla motsvarande info till oss (eller åtminstone till upphittaren, i väntan på global jord-fred och enighet).

Fråga vilken hundägare som helst.


Nu tror jag du gått aningen för långt utanför manus. Vill du vänligen tänka igenom det där?

Att bevisa liv finns ute i rymden i andra solsystem lär ta tid. Det går knappast att observera på avstånd även om svenska forskare säger man kan spana efter avancerade civilisationer som då byggt infrastruktur runt sin egen sol.

Iallafall, att skicka en sond till vår närmaste granne som ligger 4,4 ljusår från oss skulle med dagens raketteknik ta 78.000 år. Sedan skulle meddelandet från sonden med information ta 4,4 år att nå tillbaka till oss, om vi klarar av att fånga upp den signalen.

Jag kan inte tro att någon av oss kommer uppleva det ögonblick då det bevisas att liv finns i andra solsystem.

Däremot så tror jag att vi kanske kan uppleva att få en förklaring till hur liv uppstår och hur den uppstod på jorden och utifrån det kan vi få en bättre uppfattning om livet har möjlighet att uppstå i andra solsystem också. Men även då är det mer matematik än att det är något konkret.

Iallafall, jag gissar att AI och robotar kan överkomma de här avstånden och att det tar så lång tid att färdas mellan solsystemen. Så säg att inom 100.000-500.000 år så sitter den tidens teknologi på svaren om liv finns i andra solsystem.

Själv utgår jag från att universum sprudlar av liv, men väldigt få får kontakt mellan solsystemen.