Mera om Donbas. Och låt oss höra om relativiseringen om Ryssland, igen.
Många är de åsikter som vädrats kring Donbas.
Etniska-ryssar som förtrycks.
Folkmord på etniska ryssar.
Ryssland som understödjer separatister.
Ukraina som mördade sin egen befolkning, bl a gm artilleribeskjutning.
Ryssland som skulle skydda ryssar.
2015 försökte man genom medling, hitta vägar fram. Minsk avtal I och II.
Men allt har enl mig en längre historia. En bredare grogrund.
Ekonomi, Politik, Etnicitet, Religion och Militärt.
Allt i en mix. Också med funderingar på framtiden.
Ekonomi
• Den ekonomiska utvecklingen i området har haft en nedgång. Post Sovjet.
o D v s de senaste 30 åren.
• Området har historiskt stått för en stor del av Ukrainas BNP.
• Finns outnyttjade fyndigheter i området. Olja, gas och jordartsmineraler.
2014 mellan 8 till 18 feb gjordes en opinionsmätning om hur många som ansåg att Ukraina och Ryssland skulle förenas i en stat.
Ingenstans fanns det en majoritet för detta förslag.
För att ta de mest positiva, så var det Krim med 41% och Donetsk med 33,2%.
Odessa och Luhansk låg på ca 24%
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kriget_i_Donbass#/media/Fil:Ukraine_should_join_Russia_poll_-_8-18_February_2014.svg
Etniska ryssar fanns i klumpar. Inget säger vad de egentligen ville, men vi kan väl anta att de var för en återförening med Ryssland. Denna grupp fanns i klumpar i olika områden. Främst nordost om Donetsk, sydöst om Kharkiv och nord-öst om Luhansk och norr om Mariupol.
Men inte i hela områden av oblast. Så hur man kan komma fram till att hela oblast skulle tillhöra Ryssland, är en gåta.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kriget_i_Donbass#/media/Fil:Eastern_Ukraine_populations_1994.png
I slutet av mars 2014 visade en opinionsundersökning att en tydlig majoritet, eller 66 procent ville tillhöra Ukraina och 27 procent Ryssland. 70 procent av de tillfrågade var emot att man hissade ryska flaggor på offentliga byggnader.
Frågan om nationalitet bidrog under våren 2014 till radikalisering och djupare splittring mellan folk som identifierar sig som ukrainare och de som inte gör det. Det handlar i viss mån om klasskillnader. Akademiker, tidningsfolk och studenter är ofta för ett enat Ukraina, medan separatisterna och deras anhängare i de flesta fall är arbetarklass. De välutbildade prioriterar yttrandefrihet och pluralism, vilket de tror kommer att värnas bättre i ett mer "europeiskt" Ukraina än i "ryskt" Ukraina. Arbetarklassen är å sin sida rädd att förlora sina arbeten om Ukraina moderniseras och gamla Sovjetfabriker slår igen. De hoppas att Ryssland kan rädda industrin, höja lönerna och pensionerna (vilka är högre på den ryska sidan gränsen).
Så pro-ryssar trodde att gamla Sovjettänket skulle rädda de och deras jobb, kan man säga.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kriget_i_Donbass
Det pratas om språket
Efter att Petro Porosjenko 25 maj 2014 valts till ny president, inledde han åtgärder för att med olika medel återta kontrollen över de båda oblasten i öster. Porosjenko gjorde utfästelser om ryska som regionalt språk (men inte som ett andra officiellt språk i Ukraina) och större regional makt över skattemedel (men inte en federalisering av landet).
Men det dög inte. Och Ryssarna matade med stöd till separatisterna.
Sedan drog man igång en fullskalig invasion, dessa underbara, varmhjärtade ryssar. De finns i vårt hjärta, eller hur?
Många är de åsikter som vädrats kring Donbas.
Etniska-ryssar som förtrycks.
Folkmord på etniska ryssar.
Ryssland som understödjer separatister.
Ukraina som mördade sin egen befolkning, bl a gm artilleribeskjutning.
Ryssland som skulle skydda ryssar.
2015 försökte man genom medling, hitta vägar fram. Minsk avtal I och II.
Men allt har enl mig en längre historia. En bredare grogrund.
Ekonomi, Politik, Etnicitet, Religion och Militärt.
Allt i en mix. Också med funderingar på framtiden.
Ekonomi
• Den ekonomiska utvecklingen i området har haft en nedgång. Post Sovjet.
o D v s de senaste 30 åren.
• Området har historiskt stått för en stor del av Ukrainas BNP.
• Finns outnyttjade fyndigheter i området. Olja, gas och jordartsmineraler.
2014 mellan 8 till 18 feb gjordes en opinionsmätning om hur många som ansåg att Ukraina och Ryssland skulle förenas i en stat.
Ingenstans fanns det en majoritet för detta förslag.
För att ta de mest positiva, så var det Krim med 41% och Donetsk med 33,2%.
Odessa och Luhansk låg på ca 24%
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kriget_i_Donbass#/media/Fil:Ukraine_should_join_Russia_poll_-_8-18_February_2014.svg
Etniska ryssar fanns i klumpar. Inget säger vad de egentligen ville, men vi kan väl anta att de var för en återförening med Ryssland. Denna grupp fanns i klumpar i olika områden. Främst nordost om Donetsk, sydöst om Kharkiv och nord-öst om Luhansk och norr om Mariupol.
Men inte i hela områden av oblast. Så hur man kan komma fram till att hela oblast skulle tillhöra Ryssland, är en gåta.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kriget_i_Donbass#/media/Fil:Eastern_Ukraine_populations_1994.png
I slutet av mars 2014 visade en opinionsundersökning att en tydlig majoritet, eller 66 procent ville tillhöra Ukraina och 27 procent Ryssland. 70 procent av de tillfrågade var emot att man hissade ryska flaggor på offentliga byggnader.
Frågan om nationalitet bidrog under våren 2014 till radikalisering och djupare splittring mellan folk som identifierar sig som ukrainare och de som inte gör det. Det handlar i viss mån om klasskillnader. Akademiker, tidningsfolk och studenter är ofta för ett enat Ukraina, medan separatisterna och deras anhängare i de flesta fall är arbetarklass. De välutbildade prioriterar yttrandefrihet och pluralism, vilket de tror kommer att värnas bättre i ett mer "europeiskt" Ukraina än i "ryskt" Ukraina. Arbetarklassen är å sin sida rädd att förlora sina arbeten om Ukraina moderniseras och gamla Sovjetfabriker slår igen. De hoppas att Ryssland kan rädda industrin, höja lönerna och pensionerna (vilka är högre på den ryska sidan gränsen).
Så pro-ryssar trodde att gamla Sovjettänket skulle rädda de och deras jobb, kan man säga.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kriget_i_Donbass
Det pratas om språket
Efter att Petro Porosjenko 25 maj 2014 valts till ny president, inledde han åtgärder för att med olika medel återta kontrollen över de båda oblasten i öster. Porosjenko gjorde utfästelser om ryska som regionalt språk (men inte som ett andra officiellt språk i Ukraina) och större regional makt över skattemedel (men inte en federalisering av landet).
Men det dög inte. Och Ryssarna matade med stöd till separatisterna.
Sedan drog man igång en fullskalig invasion, dessa underbara, varmhjärtade ryssar. De finns i vårt hjärta, eller hur?
