Hur bli jag av med en diagnos?

Okej förstår. Vad fick du för andra diagnoser istället då?
Jag har ADHD sen tonåren.

Tror inte att du fattade. Det jag menar är att en diagnos per definition är historisk. Du kan inte ändra eller ta bort en diagnos, men du kan få en ny.

Att få diagnos på psyk är lite som att spela tombola. Vinst varje gång dessutom. Går man inom psykiatrin i några år hinner man ofta träffa flera läkare, där vissa gillar vissa diagnoser mer än andra. Då "vinner" man nya diagnoser. Har sett patientjournaler där patienten har 7-8 olika psykdiagnoser samtidigt.

Till frågan: Tror du inte att du är Bipolär typ 2 så är du nog inte det. Vänd dig till den som satt diagnosen. Läkare brukar gå att resonera med. Om inte, be om en second opinion.hos annan mottagning.

Det enklaste sättet är att ta reda på vad du faktiskt har. Om detta förklarar beteende bättre än din gamla diagnos, tar de bort den gamla.

Man samlar inte diagnoser i all evighet som vissa idioter tror.

Personlighetssyndrom av blandtyp, dystymi och GAD. Efter tolv år av utredningar och behandlingar.

Nu vet jag inte om diagnosen verkligen stämmer för dig eller inte, men, tänk på att medicin mot bipolär sjukdom tar låååång tid att få rätt. Oftast behöver man en cocktail av minst 2 mediciner för att fungera, typ stämningsstabiliserande + antidepressiva, stämningsstabiliserande + antipsykotiska, etc. Vanligast är väl Lithium + Lamotrigin, Lithium lite mindre vanligt till BP2. Det tar oftast flera år att få rätt, och man får skov ändå. Men inte lika ofta och förhoppningsvis inte lika allvarliga.

Det är ju många som gör omprövning och får den borttagen

Oj jag vet inte vad nån av dom är 😆

Hoppsan, ja, du kan ju googla, men kort beskrivet: Personlighetssyndrom* innebär i praktiken att man inte är som folk borde vara för att kunna fungera väl i samhället. Det finns flera olika sådana. Dystymi är en slags kronisk låggradig depression. En permanent håglöshet och nedstämdhet. GAD är en engelsk förkortning för generaliserat ångestsyndrom. Man har alltid ångest i betydelsen ängslig, rastlös, orolig, och sådant. Slappnar aldrig av, sömnstörningar.


*På fackspråk: ”Med personlighetssyndrom avses en psykiatrisk diagnos som karakteriseras av ett väsentligen stabilt mönster av personlighetsdrag som är relaterade till upplevelser och beteenden som påtagligt avviker från vad som allmänt sett förväntas i den omgivande miljön och som för den drabbade individen orsakar signifikant lidande och funktionsnedsättning.” Källa.

På vilket sätt besvärar det dig att ha en diagnos, TS? En diagnos är egentligen bara ett samlingsnamn för det tillstånd du bedömts ha vid tillfället, det är inget som nödvändigtvis förändrar din situation, dina symptom eller ditt mående. Du är du, oavsett vad vården eventuellt kallar ditt symptomkomplex.

Ett tillstånd där det är vanligt att man som patient skaffar sig olika diagnoser för att sedan vara missnöjd med dem och försöka söka andra svar på sina problem, är borderline, emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Skulle du kunna höra hemma i det spektrat?

Oavsett- jag tycker du ska ta fasta på att du är din egen person och att en diagnos inte är något undergörande. Vare sig du äter mediciner, går på samtal, eller skiter i allt, så är du ditt eget ansvar, och ditt liv och ditt mående är ditt ansvar. Det är til syvende och sist du själv som behöver styra din egen skuta. Att springa hos vården, när man som du inte ens verkar tycka att det är givande, är inte något man måste hålla på med här i livet. Du kanske behöver hitta på något annat med ditt liv och med dig själv? Ge dig ut i världen och upptäcka dig själv istället för att vänta på att någon annan- vården/samhället/mamma/valfritt alternativ - ska ge dig en diagnos och "hjälp". I slutänden är det du själv som behöver göra jobbet med dig själv oavsett.

Vafan är det så jävla rörigt??
Jag har gått till samma ställe då och då sen jag va 17 så dom har ändå en rätt bra och samlad koll på mig. Så ja jag ska gå dit och be om en omprövning men jag vet inte om det är för tidigt och hur jag ska göra för att inte klanta till det.
Jag har sagt att jag inte tror på diagnosen, men får till svar att "det är vanligt att inte acceptera i början men det gör dom flesta med tiden, man behöver bara väja sig..."

Personen har ångest rent allmönt, depressioner och svänger både i humöret som själv uppfattningen. De vet inte riktigt vad felet är helt enkelt.

Som någon sa så är det vara något som gäller för stunden. Helt sjukt men sant. Därför kans e sätta diagnoser väldigt lätt och utan att bry sig riktigt. Sannolikt för att psykiatrin inte ännu kan komma med mer säkra påståenden.

Du måste göra en ny utredning. Är du säker på att diagnosen är helt fel eller belastande? Du kanske kan skita i diagnosen tillsvidare?