Vad jobbar man med ute i landsbygden?

Du får nog specificera vad du menar.
Menar du antalet arbetsplatser per capita eller antalet olika arbetsplatser?

Tänk, som exempel, att du jobbar som undersköterska på ett äldreboende. Du har ett jobb.
Om du tröttnar och vill byta så kan det vara fem alternativ för dig, beroende på storlek på din kommun:

a) Det finns inga andra arbetsplatser för dig i närheten
b) Det finns ytterligare något äldreboende i en annan del av kommunen dit du kan byta
c) Det finns en vårdcentral i närheten som behöver några undersköterskor
d) Mataffären behöver någon som tar hand om lagret, sitter i kassan, sorterar grönsaker, etc, som gärna anställer dig, det är en annan bransch, men det FINNS
e) Regionens största sjukhus är något kvarter bort, de behöver alltid uskor

Vilken av a-e dom gäller beror på storleken av den kommun du bor i.

Oftast, trotts att ni med krypavstånd till samhällets bekvämligheter och gängskjutningar verkar ha svårt att ta in det, så finns det någon form av större arbetsgivare på små orter.

Det rör sig inte om 1000-tals anställda men kanske 30-50. Dessa personer har i regel en partner som jobbar med något av de serviceyrken som 30-50 heltidsanställda genererar. Det byggs hus, klipps hår, utbildas barn och skruvas på bilar även utanför betongdjungeln. Sen att avstånden är lite större här ute är bara skönt. Men tänk dig att en ort på landsbygden = en stadsdel (beroende på hur stor staden är).

Arbetsmarknaden i små kommuner och landsbygd är paradoxal så tillvida att det är svårt för högutbildade att få jobb samtidigt som det är svårt för arbetsgivarna att få tag på högutbildad personal.

Vi bortser från möjligheten att arbeta på distans.

I min kommun som är en landsbygdskommun med under 10000 innevånare har vi typ max en handfull arbetslösa, till och med afghaner och eritreaner jobbar för fullt. De som inte arbetar är sådana som är för sjuka eller är utvecklingsstörda.

Låt säga att du är civilingenjör, ja, då kanske det finns 7-10 tjänster som någotsånär motsvarar din utbildning, en på vattenfall, tre på kommunen och kommunens olika bolag, energi och fastigheter osv, en på respektive lite större teknikföretag och sen är det väl alltid nån som jobbar som konsult, men det får väl räknas som distansarbete.

Ja, då har alla civilingenjörer i kommunen ett jobb, men de har först och främst en lön som ligger långt under det de skulle ha haft om de bodde i någon större industristad och kunde byta jobb var femte år.

Sedan blir de ofta kvar på sitt jobb till pensionen, jobbar sällan med avantgarde inom det de en gång studerade utan stagnerar säkert en del, om det inte är så att de på grund av kompetensbrist på arbetsmarknaden måste utveckla en bredd av kunskaper och färdigheter som de aldrig skulle ha fått i stan.

Svårast är nog för typiskt kvinnliga akademiker.

Sammanfattningsvis: Jobb finns, men rörligheten på arbetsmarknaden är sämre än i stan.

För LO-arbetare och lägre tjänstemän finns allt möjligt, allt från vård, skola och omsorg, via fiskodling, skogsbruk, eldistribution, energi, transport, besöksnäring till tillverkningsindustri. Åker man runt i småkommuner upptäcker man att tillverkningsindustri finns nästan överallt, på ställen man inte hade kunnat tro det.

Måleributik.. Affär.. Bilverkstad... Pizza.. Men till största delen jordbruk.

Serviceyrken och produktion av olika varor och produkter dominerar där jag har mina rötter.

Barnskötare, vårdbiträde på äldreboende eller inom hemtjänsten, extra resurs på skolan, personlig assistent, butiksbiträde på lokala matbutiken är exempel på arbeten som finns i stort sett överallt på landsbygden.

Det kan finnas gott om tillverkningsindustri också med större bruk och fabriker där man tillverkar t ex betong eller andra produkter. Dessa företag genererar i sin tur arbetstillfällen inom ekonomi och administration.

Att vara egen/småföretagare inom olika branscher är vanligt. Skogsindustri, vindkraft, transport och järnväg t ex.

Att veckopendla är inte ovanligt.

I min region finns det gott om jobb men man får ta det som finns.

Finns hur mycket som helst med jobb att få på landsbygden om man har en utbildning. Både kommuner, regioner och företag sliter i att få tag i rätt kompetens.

Själv saknar jag utbildning och har jobb ändå. När jag var ung på livet och ny i arbetslivet fanns inga jobb att få så då fick man röra på sig för att skaffa jobb. Men på senare år verkar alla som vill få jobb på hemorten om de inte är helt hopplösa.

Jag har gjort precis detta och jag kan starkt rekommendera det om du känner dig färdig med "storstan."

Offentlig sektor erbjuder arbete över hela landet oavsett det är storstad, småstad, samhällen eller landsbygd.

Ganska "spot on", men jag lägger gärna till några yrken:

mjölkbud, bödel, väckare och de som har lyckats och kommit upp lite grann i livet: munskänk.

Absolut att jag kan rekommendera dig att växla miljö. Skulle aldrig i mitt liv tänka mig att bo i en storstad återigen. Finns egentligen inget som lockar mig med det. Dyrt, långa resor och besvärande kriminalitet.

Har under en stor del av mitt f.d arbetsliv suttit i vardagsrummet och utfört arbeten runt om i världen. Kunde ta en paus för en motionstur om jag kände för det 09:00 en tisdag. Kanske i.st arbeta 19:00 en fredag om jag inte hade något annat för mig. Det beror förstås på disciplin och vilken typ av jobb man har men möjligheten till personlig frihet var en känsla som fick mig att lyfta. Frihet under ansvar.

Jag mådde oerhört bra under den tiden och längtar ibland tillbaka men var sak har som bekant sin tid.

Skiter det sig kan man altid bli agronomkleptoman, det har jag många i min släkt

Väldigt få som arbetar på jordbruk numer. Det måste vara stordrift för lönsamhet.När jag var ung fanns många gårdar med under 10 kor.Nu är en medelbesättning närmare 150.Numera kan väl många jobba hemifrån,annars är det pendling.Gårdar och byar i de avlägsnaste områden har helt övergetts.