Polygami som räddning för barnlösa f.d. feminister

Det räcker med en fru för mig, tackar som erbjuder. Kvinnor som har så dålig relationsförmåga är det nog för sent att rädda när de närmar sig 40. De kommer att bli bittra äldre tanter, som gärna kan skälla på feminismen resten av livet.

Det här är fantastisk prosa. TS borde få något pris för det här.

Polyamori har varit på modet i pride-sfären de senaste åren, men det verkar vara ytterst få även bland de som tycker att det är politiskt coolt, som faktiskt praktiserar det. Anledningen till detta ligger förmodligen i vår biologi. Det finns nämligen biologiska markörer för djur som har den parningsstrukturen att en hane har flera honor. Vår nära släkting gorillan har dessa.

Trots att gorillan är växtätare så har hanen nämligen stora, vassa huggtänder och så är han dubbelt så stor som honorna. Det måste han nämligen ha om han ska kunna hävda sig mot andra hanar för att få behålla sina honor. Konkurrensen är ju hård, för däggdjur föder i regel ungefär en hane per hona. Han riskerar alltså ständigt att någon frustrerad incel kommer och slår ihjäl honom.

Våra förfäder innan vi blev människa hade samma drag åtminstone tidvis, men det har tydligt evolverat bort. Honan/kvinnan blev med tiden större och är inte längre hälften av hanen/mannens storlek och hanen/mannen har inte på väldigt länge haft några huggtänder.

Så om man tar en titt på våra släktingar bland djuren, och sen tar en titt tre eller fyra miljoner år bakåt i vår historia, så ser det inte ut som att vår art (längre) är skapt för den typen av konstellation. Det skulle vara mycket svårt för en kvinna att finna sig i en polyamorös relation endast för att få tillgång till mannen, för han är inte gigantisk och har inga sexiga huggtänder. Det måste nog till något mer.