Citat:
Ursprungligen postat av
RedReed
Har läst alla förhör med Z. Hon känns mycket intelligent och är bra på att uttrycka sig. Det är också rätt skönt att se över tid hur hon går från tyst och tillbakadragen till att leka och flamsa under förhören, som en 6-7 åring ska göra. Hoppas att hon kommer vidare från det här och växer upp till en trygg person med sin nya familj.
Tycker det är lite obehagligt att det är så lite censurerat för hennes skull när hon växer upp. Hoppas att hon kan distansera sig själv från det och se att det handlar om vad hennes föräldrar gjort, och att förhören och utredningen inte handlar om hennes person.
Jag började läsa förhören med syskonen, men vet inte om jag kan fortsätta. Jag blir så vansinnigt irriterad när dom förminskar och förnekar. Jag vet att dom är barn... men... dom är omhändertagna och placerade redan. Det kan inte bli mycket annan förändring för dom, så dom har egentligen inget att förlora på att börja berätta. Dom kanske känner sig delaktig dock, så det är skuldkänslor som sätter stopp. Kan tänka mig att jag hade haft skuldkänslor i deras sits. Dom har givetvis ingen skuld i detta, skulle vara bra om dom insåg det.
Tycker man får bli irriterad. Barnen är inte skyldiga till detta men man blur irriterad som fasen över hur de pratar om henne.
Man vill bara skrika ut sanningen och tvinga barnen att veta om den..
Hoppas de möts av ärliga vuxna. Som går emot den bilden att de hade en syster som var hjärnskadad och själv valde att tortera sig. Eller hur föräldrarnas vidriga och sjuka story nu goes..