Social fobi - en lögn(?)

Hej! Mängden folk som får social fobi ökar mycket! Är det inte bara en myt för folk som vill ha uppmärksamhet som inte bara inser att livet inte alltid är lätt? Jag känner lite att folk bör sluta lipa och förstå att allt inte handlar om dom, saker kan vara jobbiga och ska vara det.

Vad känner ni?

Vad man känner är väl knappast relevant.

Däremot tänker jag att social fobi är en sidoeffekt av generell depression och många andra psykologiska åkommor.

Den är också självförstärkande på samma vis som många andra mentala problem och till slut blir den, om den inte bryts, mycket stor och svår att ta sig ur utan hjälp.

Vad är dina egna rädslor? Varför slutar du inte ha dom?

Bra inlägg tycker jag. Känns verkligen som det är självförstärkande ja, jag känner ungefär 5 personer med social fobi och det känns som att alla fem nästan gillar att ha det. Det blir ett sånt extremt curlande från samhället vilket gör det omöjligt att bli av med det.

Tecken på västvärldens svaghet. Man kan inte ens vara nervös att träffa folk utan att det ska klassificeras som någon slags diagnos. Sluta vara så blyg, inse att saker är jobbiga och gå vidare är min inställning.

Nej det är inte bara folk som vill ha uppmärksamhet. Det finns dom med riktig social fobi sen så finns det dom som låtsas att ha det för uppmärksamheten. Behöver du verkligen få detta förklarat för dig, är du dum i huvudet?

Nej, jag skrev ett längre inlägg först fast som försvann av någon anledning när jag skulle skicka det. I det ursprungliga inlägget skrev jag att det såklart finns de personerna som har riktiga problem men jag menar såklart majoriteten när jag skriver om saken. De jag känner med social fobi verkar heller inte förstå att jorden inte rör sig runt dem, deras arbetsplats kommer inte bry sig särkilt mycket och deras framtida konkurrenter karriärmässigt kommer inte bry sig heller.

När jag (M50) blir deprimerad så undviker jag ansvar och får därmed en slags social fobi eftersom jag inte vill svara i telefonen eller träffa folk.

Så det känns som en naturlig fortsätting på den ansvarslöshet som jag sett bredda ut sig hos ungdomar med helikopterföräldrar. Helt naturligt.

Agorafobi (och likartade) är en av dom tidigaste kända paniktillstånden...säkert redan ifrån 1800-talet, den som lider av det blir tillfälligt väldigt rädd för okända människor - ju fler desto värre...kollektivtrafiken eller torg eller stora butiker eller köpcentrum blir vädigt "hotfulla"...dom hamnar i ett "fight/flight" läge, så dom fejkar inte sina reaktioner när dom då delvis tappar verklighetskänslan.

Sådana som är yngre och har social fobi tror jag beror på att de har ett enormt krav på sig att vara helt normal och perfekt. Kraven kommer från skola, jobb, vänner och media. De tappar sin självbild och intressen. De kommer bara se sig utifrån. Deras riktiga värld är till hälften ett internet som inte är den riktiga världen.

Det var ett lite märkligt svar på en rak fråga. Vill du inte svara är det bättre att låta bli.

Vem sitter och skyltar med det? Nåt nytt fenomen? De jag känner mår piss i smyg och står ut.

Hemskt skulle jag vilja säga. Knappast nåt påhitt.