Palestinierna i Gaza är ansvariga för de militära åtgärder som deras regeringstrupper vidtar mot andra länder. Om palestinierna på Gaza inte står bakom sin regering ankommer det på dem att protestera, gå ut i strejk, starta en motståndsrörelse, utföra sabotage och störta sin regering. Inget av detta har de gjort. Jämför exempelvis med hur oppositionella i Iran protesterar mot den iranska regeringen.
Mahmoud Abbas och al-Fatah har en skyldighet att entydigt och utan förbehåll offentligt fördöma de gazapalestinska regeringstruppernas illegala anfall mot Israe och uppmana gazapalestinerna att störta sin regering. De borde också ha erbjudit nödhjälp till Israel.
Enligt krigets lagar (se den fjärde Genevekonvention) har Israel en skyldighet att under vissa förutsättningar tillåta fri passage av nödleveranser av mat, vatten och mediciner till civila på Gaza. De förutsättningarna innefattar att distributionen av förnödenheter sker på ett neutral sätt, t ex i Internationella Röda Korsets regi, och att Israel dessutom tillåts inspektera nödleveranserna för att säkerställa att inga andra varor följer med som kan användas av annan krigförande part, som t ex vapen, ammunition och bränsle. Israel har inte nekat fri passage av denna typ av nödleveranser tlll Gaza. Några sådana nödleveranser har inte organiserats ännu. Om den israeliska regeringen eller IDF mot förmodan skulle vägra fri passage kan leverantören överklaga beslutet och frågan kommer då slutligt att avgöras av Högsta domstolen i Israel. Skulle Högsta domstolen i ett sådant hypotetisk scenario vägra fri psssage kan saken hänskjutas till den internationella domstolen i Haag i Nederländerna. Det är så den här typen av frågor avgörs i Israel och andra demokratier som styrs av the Rule of Law.
Israel har enligt Genevekonventionerna som ockupationsmakt en skyldighet att förse palestinier i östra Jerusalem och på delar av Västbanken med vatten, mat, mediciner och andra nödvändiga förnödenheter. Att Israel har den skykdigheten har Högsta domstolen i Israel fastslagit och den israeliska regeringen ochvIDF följer domstolens utslag.
Fram till tillbakadragandet från Gaza 2005 hade Israel motsvarande skyldigheter att förse palestinier i Gaza med grundläggande förnödenheter. Men efter att Israel drog sig tillbaka från Gaza 2005 utgör Gaza inte längre ockuperat område. Även detta har fastslagits av Högsta domstolen.
Detta är inte något som en "bonnläpp" som jag har hittat på hemma på gården, utan följer av internationell rätt. Om du inte tror mig föreslår jag att du studerar vad professorerna i folkrätt Marko Milanovic och Michal N Smitt har skrivit om saken. Här kommer länkar.
https://www.ejiltalk.org/is-gaza-still-occupied-by-israel/
https://lieber.westpoint.edu/legal-context-operations-al-aqsa-flood-swords-of-iron/
Dock ska sägas att det även finns folkrättsjurister som hävdar att Israel trots tillbakadragandet ockuperar Gazaremsan. Exempelvis argumenterar Muath Mohammed Alashqar, Asmar binti Abdul Rahim och Ahmad Shamsul bin Abd Aziz i den här artikel för att Israel alltjämt ockuperar Gaza.
https://bildbd.com/index.php/blj/article/download/762/570
Den springande punkten är hur artikel 42 i Haagkonventionen från 1907 ska tolkas. Den har följande lydelse.
"A territory is considered occupied when it is actually placed under the authority of the hostile army. The occupation extends only to the territory where such authority has been established and can be exercised.”
Observera att definitionen inte innebär att Gaza är att anse som ockuperat av Israel bara för att regeringen på Gaza inte fullt ut kontrollerar territoriet. Frågan är i stället om Israels armé har etablerat och kan utöva auktoriet på Gazaremsan. För egen del skulle jag säga att det är rätt så tydligt att Israels armé inte kan utöva sådan auktoritet i dagsläget. Det kan dock ändras om Israel går in med marktrupper, slår ut Hamas och etablerar kontroll över Gaza. I ett sådant läge, där Hamas är besegrat, och Israel stannar kvar som ockupstionsmakt kommer Israel att ha en skyldighet att förse civila med vatten, mat, mediciner och andra nödvändiga förnödenheter. Men där är vi inte idag.