Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Polisen gör alltid prioriteringar med hänsyn till undre världen.
Polisen jobbar sällan så rent och moraliskt snyggt som man vill tro.
Vissa utredningar är "tyngre" än andra, det kan finnas informatörer i omlopp etc.
Om tex Vincent var vittne i en annan utredning (tex en långdragen narkotikautredning) som krockade med da Costa-utredningen, kan man tänka sig att da Costa-utredningen blev lidande.
Sen ska man ju inte underskatta enskilda polisers personliga rädsla/brist på civilkurage.
Att det fanns enskilda kriminella personer som kunde påverka da Costa-utredningen, det behöver vi nog inte tvivla på. Detta kunde tex ske genom hot, utpressning osv.
Och att det fanns poliser som "sprang till prostituerade", behöver vi heller inte tvivla på.
Information om sådana poliser kunde nog vara väldigt effektiv, för den som vill påverka utredningen.

Det framgår fö i Vincents förhör att han var "hej och du" med polisen.

Han var psykopat och en utmärkt manipulatör.

Att en sådan person kan "dra i trådar" och kratta för sig själv, är självklart.

Den enda polisiära ovilja som kan skönjas i da Costa fallet är väl att man struntade i att utreda det sista vittnet arkitekten?

Ett par korta förhör var allt, man företog ingen undersökning av arkitektens bil trots att den var det sista kända fordon som CdC satt i, inte heller undersökte man arkitektens olika vapen, det kan även noteras att CdC:s sista kända sovplats på Östermalm som då var arkitektens bostad undersöktes inte heller.

Däremot la man många år senare krut på att undersöka Solnamannens bostad när man istället borde ha undersökt arkitektens bostad.

Här kan man väl verkligen tala om en polisiär ovilja att gå till botten med vad som egentligen hände CdC?

Jag vet inte hur vanligt det är att kriminella utövar påtryckningar gentemot enskilda polismän men det är säkert inte ett okänt fenomen. Huruvida detta förekom i CdC-fallet torde vara svårare att slå fast. Själv är jag nöjd med tanken att polisens generella förmåga att utreda inte står i paritet med de exklusiva resurser och uppdrag de har (vilket är en omständighet jag vid närmare eftertanke snarast är missnöjd med...)

Det är såklart omöjligt att slå fast.
Att utredningen var abnorm from dag 1, bör dock ha specifika orsaker.
Och hot mot enskilda polismän skulle förklara en hel del.
Det var ju ngt extremt fishy med hela utredningen.

Hur och varför utredningen blev skit från början, kan man diskutera i evigheter.
Da Costa-utredningen var väl ett av många symptom på en totalt sjuk poliskår. Det var inte bara denna utredning som missköttes och polisen i S-holm lallade inte inte bara på sommaren och hösten 1984.
Enbart polisens relation till missbrukarna (som man förväntade sig att få hjälp av) förtjänar en egen tråd.
Snutarna hatade ju missbrukarna och brukade rutinmässigt förnedra dem, banka skiten ur dem och jävlas i allmänhet. Det fanns ingen sund kommunikation mellan da Costas polare och polisen.
Och helt plötsligt förväntade sig polisen att missbrukarna skulle hjälpa till med en en mordgåta.
Det gick sisådär .... att de missbrukare som förekommer i utredningen (inkl da Costa själv) fick rejält med stryk av polisen, kan vi vara säkra på. Det var så tidsandan var.

Vi kan fö notera att en medlem i den sk baseballigan var först på plats vid Talludden, tillsammans med en kollega. Säkert en slump men intressant för den som är konspiratorisk. Personen ifråga verkar också ha använt steroider, vilket han så klart inte var ensam om .. Det var en märklig tid. Vissa gatupoliser som var närmast "buset" (som Catrine och hennes polare kallades) "tryckte steroider" och gick även till prostituerade.

Det där är bara rent skitsnack, polisen skötte allt enligt regelboken i början fast med ett undantag, man struntade i att undersöka det sista vittnet arkitektens bil och bostad , man frångick alltså polisiära rutiner och erfarenheter här. Den som sist ser offret är ofta gärningsmannen.

Däremot så förhörde man olika personer och gjorde husrannsakan hos män som haft någon typ av kontakt med CdC och det här råkade flera äldre läkare i 50-års åldern ut för.

Den första personen som var föremål för misstankar och förhördes var förövrigt ett 19 -årigt sjukvårdsbiträde.

Men det enda dina återkommande inlägg verkar handla om är att försöka kasta misstankar mot några flyttgubbar som råkade husera i närheten av den ena fyndplatsen. Med stor sannolikhet hade de inte ett dugg med brottet att göra och det vet du om!

Återstår till den som dristas hävda detta fastställt att framhålla i detalj på vad sätt polisen skötte den ursprungliga utredningen prickfritt - ett mig synes djärvt hävdande.

CdC-fallet är en av samtidens största misslyckande för det svenska rättsväsendet vilket inte riktigt kan sägas leva upp till mångens presumptiva förväntningar givet åtskilliga exemplifierbara fall under det senaste halvseklet. Som tidigare hävdat ligger hos de flesta idag i ärendet engagerade inte ett primärt intresse att söka komma till klarhet vis-à-vis omständigheterna kring hur CdC gick ur tiden utan snarare en die hard fixering vid de bägge läkarnes skuld eller oskuld, en sekundär frågeställning i sammanhanget.

Den mest primära frågan är huruvida CdC överhuvudtaget föll offer för ett mord eller dråp. Det finns ett flertal möjliga dödsorsaker. Överdos är en sådan. Utifrån det kan man sedan utveckla hypoteser kring styckningen. Det fanns säkert många anledningar till att någon/några inte ville befatta sig med hennes döda kropp i sin omedelbara närhet. Att kroppen styckades pekar kanske på att det var en ensam person som hanterade kroppen. Annars kunde man kanske ha hittat ett smidigare sätt att göra sig av med problemet (det klassiska ”rulla in i en matta” kanske?)

Hur som helst - att åtala för mord utan att ha fastställt en dödsorsak förefaller långsökt ur ett lekmannaperspektiv :-)

Exakt. Det finns inget bevis för att CdC inte dog av en överdos och givet tidsutdräkten i fallet vågar jag påstå att det aldrig kommer att finnas sådana bevis.

Man kan tänka sig att hon träffade en klient som pucklade på henne och kort därefter var hon död efter en överdos. Hoppsann! "Ser fanimej illa ut för mig!" tycker klienten och funderar på nästa åtgärd dvs hög tid att tänka på att göra sig av med kroppen.

Generellt brukar en styckning föregås av mord men - och det tror jag nog de flesta normalbegåvade har insett vid det här laget - CdC-fallet har aldrig präglats av generalitet; det är och har förblivit ett udda fall i fyrtio år och således åtalades individer utan att dödsorsaken ens var fastställd.

Ack ja.

Med tanke på de extremt kaotiska miljöer som CdC vistades i, kan man tänka sig hundratals "mixed scenarios". Pundare som CdC brukar inte mördas/förolyckas under strukturerade former. Och den som eventuellt tog CdC av daga var säkerligen inte särskilt strukturerad.

Det är inte ens säkert att GM minns vad som hände när CdC dog. Om det finns en mördare, är dte inte ens säkert att hen vet att hen är mördaren. Mordet kan ha skett under en blackout (som kan ha varit flera dagar lång) osv.

Det är lätt att tänka sig ett scenario där GM får hjälp av polare, som tycker synd om GM, som kunde ha varit en narkoman eller alkis som "snedtänt" och klappat till CdC, som föll olyckligt och slog ihjäl sig osv.

CdC kan också ha dödats av en person som lämnade kroppen i någon annans lägenhet och lägenhetsinnehavaren fick sedan ta hand om problemet ...

Risken finns alltid att man tänker för "rent" kring ett sådant här brott.

Jag antar att brottsscenariot var betydligt rörigare och klumpigare än vad vi föreställer oss.

Ja, allt detta är rimligt. Hade polis och åklagare skött fallet ordentligt hade nog de flesta varit mer eller mindre nöjda med utgången och inget efterspel hade kännts vara av något som helst behov idag.

Det uppstår ett mer än lovligt tramsigt hårklyveri om man skall insistera på att värdera vad den ena eller andra parten hävdade för närmare fyrtio år sedan. Fallet är preskriberat, såväl vad gäller eventuellt mord som griftefridsbrott.

Vad som inte borde få vara preskriberat är det nederlag för svenskt rättsvädende som fallet var. Som svensk skäms man och de som icke skämmas...God help them...