Varför säger människor att de ska äta "en pasta" och inte "pasta"? Förstår ingenting

Hade lite ärenden ner till staden och vid serveringen på torget sades det: jag vill ha en pasta. När blev en pasta synonymt med en pastarätt? Jag hade istället sagt jag vill ha en pastarätt eller bara jag vill ha pasta. Märkligt formulerat, tänkte jag, någon vill troligen narras med kyparen.

Men sedan under samma utflykt, till min stora förvåning, hör jag en annan människa säga: nu vill jag ha en kaffe. Vadå en kaffe? En termos? Ett fat kaffe? Den hela språkförvirringen måste ställa till det för verksamma i restaurangnäringen. Ni som arbetar i restaurangen, hur tänker ni i era hjärnor när någon beställer en pasta eller en kaffe?

Tänker att pasta är ett material och att man inte skulle sätta en framför och tro att alla förstår vad man menar. Ungefär som om byggentreprenören lägga en offert på en betong till bygget. Eller som att barnet i bävernylonoverall säger här är en snö, när hon gjort en snölykta. Det heter en snödriva inte en snö. När kom den här förändringen? Har den med infantiliseringen av mat och dryck att göra?

Jag tar en fisk idag
Jag tar en dagens idag
jag tar en pasta idag
jag tar en vegetarisk idag
Lägg till ordet (-rätt) efteråt så begriper du kanske något
Hör jag varje dag på Wennergrens Center

Vore putslustigt om någon påpekade absurditeten i att ta en dagens imorgon istället för idag för då borde den heta gårdagens. Ni måste ha ett spännande liv där på Sveaplan. Tack för dina kloka inspel i diskussionen.

Förändringen kom ungefär samtidigt som man tog bort "jag" och bara skrev "förstår ingenting" när man egentligen menar "jag förstår ingenting av det här".

Folk är av naturen lata och kortar därmed av uttryck för att språket ska flyta lättare, framförallt i talspråk.

Tycker mig ana ett visst mått av koketterande när man säger det korrekta namnet, så som en pasta verkar vara korrekt baserat på alla svaren. Som när någon uttalar gnocchi korrekt eller säger bolognaise istället för det svenska spaghettiköttfärssås och på så sätt ses som världsvan.

Det här är ju förenklingar som har smugit sig in i språket för länge sedan.

Många säger nog "jag ska ut och ta en öl" utan missförstånd.

Värre är det när man på lunchhaket hör "nummer 38, en köttbullar!"

Snälla nån, du får ta det här med språkrådet. Det är inte alls infantilt att säga en pasta. Det är underförstått att man menar en pastarätt.

Tillhör du också de män som fördömer andra människor för att de tar en cappucino efter kl. 10?
Jag anar samma skitnödighet.

Förstår du det amerikanska uttrycket "where you think you're going?"
Folk säger så i USA, t.ex. i New York.
Eller är det obegripligt för dig eftersom den inte är grammatiskt korrekt engelska?


Det är en förenkling precis som att en pasta är en förenkling av en portion pasta. Eller en pastarätt.

I simhallscafeterian blir det knäppt ibland, för jag hittar liksom ingen väg runt hur menytavlan är skriven: Varje gång hör jag mig själv säga ”en liten pannkakor tack!”
TS skulle antagligen skalla mig på näsan om han var där och hörde det.

Jag gissar att man säger en i motsats till två eller tre. Dvs anger antal...

1) en pasta, tolkar jag som en komplett pastarätt med diverse ingredienser (ex oxfilé, räkor)

2) pasta, skulle nog vara något enkelt som snabbmakaroner med micrad köttfärssås

Fast skall jag ta en öl så köper jag just en öl.

Ingen äter väl bara pasta?

Ungefär som att säga att man skall ta en pommes när man skall äta big mac. Är pastan huvudrätten?

För mig är inte pastan huvudrätten. Men kanske äter folk just bara pasta och det är jag som har dålig koll.