Citat:
Ursprungligen postat av
HORSVERIGE
Känns som de här två citaten sammanfattar pappa Anders ganska bra:
"De gjorde en utredning i fängelset som visade att jag har en släng av adhd, narcissism, empatistörning och psykopatiskt beteende. Pengars värde har jag fortfarande svårt att förstå.
Hur bearbetar du det du har gjort?
– Det gör jag inte, jag tränger bort det. Skulle jag älta det jag gjort skulle jag inte klara av att göra det jag gör i dag. Jag stänger av det livet och de tankarna."
Detta var alltså under hans "okriminella" period. Det finns absolut de kriminella som bytt bana på riktigt. Men de gör upp med sitt förflutna, jobbar med sig själva och gottgör drabbade efter bästa förmåga. Anders är helt ointresserad av läkning. Han vill ha nya kickar och en period fick han dem genom att lajva omvänd. Blir nog svårt att göra om det numret efter denna volta, så han lär köra på tills han får en kula i pannan eller blir för gammal och trött.
Han slutar kanske som den numera helt nedsupne Clark Olofsson som sitter i solkig träningsoverall och dikterar sin femtielfte "biografi" för en helt ointresserad spökskrivare. Det omättliga egot som ständigt behöver ny näring. Skillnaden är att Clarks liv åtminstone blir en bra story.
Jag tycker genuint synd om de drabbade i Anders närhet. Lika trist att dottern följde i hans fotspår. Men där finns det kanske fortfarande hopp.