Citat:
Ursprungligen postat av
Ankan-mannen
Folk har bias i frågan, inte någon gradskillnad. Diskuterade med en finska, hon menade att våldtäkt är våldtäkt, finns ingen gradskillnad och finländare ser ingen gradskillnad. Men visst finns det skillnad, det finns fall där folk riskerar dö, och fall där inga fysiska skador uppstår, det är fortfarande våldtäkt men ändå?
Olyckligt att lagskrivaren valt ordet våldtäkt när det liggs med underårig, han kunde valt någon annan betäckning med samma påföljd. Detta har rört till det i folks hjärnor, och narcissisten Thomas Bodström lät det ske. För enkla bonnfolk går in i biasläge när de hör ordet våldtäkt, det är som om ordet är genetiskt kodat i dem redan då de uppstod på BB. Om Thomas inte valt att kalla det våldtäkt hade inte Dumpen varit så stort, tack för det Thomas, eller inte tack.
Pedofil är ett annat ord där många inte ser en gradskillnad. Jag ser en skillnad på de som samlar barnporr och de som ligger med barn. Men vilket som helt fel med båda sätten.
Citat:
Ursprungligen postat av
Ankan-mannen
Olyckligt av flera orsaker, ett är att svenskt språkbruk förvanskas, att ordet våld som alltid stått för våld tidigare, kan innefatta icke våld som har graden av- liknande våld.
Självklart finns det grader i helvetet; olika svårhetsgrader för brott, en flexibilitet i straffskalan för ett brott. I lagens ögon kan en våldtäkt till exempel bedömas som grov eller mindre grov. Så måste det vara. Den som hävdar att alla förbrytelser är lika klandervärda har en moralfilosofisk uppgift att lösa.
Även om det inte behöver förekomma våld (fysiskt), är benämningen våldtäkt ett sätt att markera ett politiskt signalvärde. Så gick tankegångarna från bodströmskt håll när ”våldtäkt mot barn” infördes. Här förebådades den rättsutveckling som skulle komma att ske: numera krävs heller inget våld eller hot därom för våldtäktsansvar mot vuxen. Juridik är trots allt politik, lag är av politiker lagda ord.
Allmänspråkligt har också skett en utveckling av termen ”våld”. Idag talas till exempel om psykiskt våld och ekonomiskt våld i debatten om relationsvåld. Med lagen som tung språklig definitionskälla lär med tiden ske en förskjutning hos allmänheten vad som är en våldtäkt och inte. Redan idag ser vi det: folk i gemen blir mer och mer klara över att en våldtäkt mot barn eller vuxen inte behöver innefatta fysiskt våld (såsom ursprungligen krävdes juridiskt).
Slutsatsen är alltså att det inte är olyckligt; i breda folklager torde relativt få ha problem med lagens definition av våldtäkt mot barn och vuxen.
Utan ”våldtäkt mot barn” hade Dumpen inte kunnat köra med ”Du är här för att våldta ett barn”, men däremot ”sexuellt utnyttja”, som det hette före 2005. Även tidigare etiskt och juridiskt klandervärt, men visst är det en retorisk styrka att med lagen i ryggen explicit kunna uttala ”våldtäkt” - helt i linje med Bodströms avsikt om politiskt signalvärde: lagen som normerande kraft, språkligt, samhällsmoraliskt och, givetvis, juridiskt.
