Hur kommer det sig att universiteten blivit en sån viktig del av högerns kulturkrig?

För att män som grupp i mindre grad än kvinnor uppfyller sin del av relationsansvaret.
Män är tills större del än kvinnor som grupp kriminella, tycker du att kvinnor ska stanna i kriminella miljöer med barn?
Män som grupp använder fysiskt våld mer, tycker du att kvinnor ska acceptera fysiskt våld?
Män använder sexuell våld mer, tycker du kvinnor ska acceptera sexuellt våld?
Män tar bevisligen mindre ansvar för avkomma och hem än kvinnor, som oftare går in i väggen av stress pga dubbelarbete och dubbelansvar, ( stor del till kvinnors högre sjukskrivningar än män), tycker du kvinnor ska acceptera sämre hälsa?
Det finns tom forskning som visar på att kvinnor tar större ansvar för relationen kärleksmässigt och socialt än vad män gör, de ger mer av sin energi och fokus på relationen, tycker du att kvinnor ska acceptera att inte få lika tillbaka?

PGA ovan FAKTA, så har alltså kvinnor, som grupp idag större incitament än män som grupp, att lämna relationer. De får det helt enkelt bättre UTAN just den mannen.


Genusvetenskap involverar massa forskning gällande män och pojkar. kallas mansforskning, något du är totalt omedveten om, eftersom du inte har någon koll på verkligheten utan verkar bygga sin kunskap på antifeministiska fantasier.

Känns lite för brett för att svara bra/dåligt.

Men Disney suger ju iaf. Woke skit dagarna i ända.
Dom lyckades få mig att hata Star Wars som jag som barn älskade. Så bra jobbat?

Dock känns det bra att folk kommit ikapp när det gäller woke/pk. Att det suger och endast förstör.

Visste innerst inne att folk skulle lessna, men alldeles för sent. Vi kommer behöva rensa ut fascisterna "de toleranta" tyvärr. Men det är för att se givits för mycket makt från början.

För det första är allt det där ingalunda fakta. Du har en tendens att blanda ihop uttryck som fakta, analys, slutsatser och tolkningar. Exempel: Ja, män är avsevärt mer kriminellt belastade än kvinnor, men det finns inga fakta som stödjer att detta skulle vara en bärande faktor för någon större andel skilsmässor. Tvärtom vet vi att ett avsevärt antal kvinnor istället dras till kriminella, med alla problem som det för med sig. Detta är heller inte något som genusvetarna intresserar sig för tillräckligt.


Inte alls. Det är emellertid inte någon värdeneutral "forskning", utan starkt normativ. Vi kan t ex se det när man diskuterar pojkar i skolan som ett problem, eftersom de inte beter sig som flickor, och inte som lärarinnorna önskar.

[quote=Strix m/94|85345586]
Det är det visst, med välgrundad stöd av div. statistisk och forskning OCH! sunt förnuft att människor mer ofta skiljer sig från någon som är kriminell och sitter i fängelse än någon som inte är kriminell och inte sitter i fängelse.

och det du inte begriper är att även om kvinnor som grupp har högre incitament för att skilja sig, så betyder alltså inte det att de kvinnor som INTE skiljer sig ( för att de saknar detta incitament, inte skulle ha en bra parter som sköter sina delar och därför ha nytta av att vara i ett äktenskap, samboskap eller relation) De flesta kvinnor har nu relationer med män.

Skillanden från förr (den typ av samhälle som du eftersträvar) och nutid ( den typ som jag vill ha kvar)
är att människor MÖJLIGHETER att skilja sig har ökat, speciellt så för kvinnor som alltså hade det extra svårt att få till skilsmässor förr , hur dåliga deras äktenskap än var för dem.

Ska du återinför forna dagars statistisk kring äktenskap så måste du införa massa lagar som aktivt förbjuder, begränsar och gör livet överjävligt svårt och surt för människor, eller förlåt! Uven...för kvinnor förstås i ditt fall...för du är ju nu BARA intresserad av att förstöra livet för kvinnor.



Det är sociologisk forskning , precis som all övrig forskning inom humaniora.

Att din sort inte accepterar att humaniora är vetenskap får stå för er.

Karl Popper sammanfattade väl varför sociologi inte är vetenskap för 100 år sedan:

It was during the summer of 1919 that I began to feel more and more dissatisfied with these three theories–the Marxist theory of history, psychoanalysis, and individual psychology; and I began to feel dubious about their claims to scientific status. My problem perhaps first took the simple form, ‘What is wrong with Marxism, psycho-analysis, and individual psychology? Why are they so different from physical theories, from Newton’s theory, and especially from the theory of relativity?’

I found that those of my friends who were admirers of Marx, Freud, and Adler, were impressed by a number of points common to these theories, and especially by their apparent explanatory power. These theories appeared to be able to explain practically everything that happened within the fields to which they referred. The study of any of them seemed to have the effect of an intellectual conversion or revelation, opening your eyes to a new truth hidden from those not yet initiated. Once your eyes were thus opened you saw confirming instances everywhere: the world was full of verifications of the theory.

Whatever happened always confirmed it. Thus its truth appeared manifest; and unbelievers were clearly people who did not want to see the manifest truth; who refused to see it, either because it was against their class interest, or because of their repressions which were still ‘un-analysed’ and crying aloud for treatment.

I may illustrate this by two very different examples of human behaviour: that of a man who pushes a child into the water with the intention of drowning it; and that of a man who sacrifices his life in an attempt to save the child. Each of these two cases can be explained with equal ease in Freudian and in Adlerian terms. According to Freud the first man suffered from repression (say, of some component of his Oedipus complex), while the second man had achieved sublimation. According to Adler the first man suffered from feelings of inferiority (producing perhaps the need to prove to himself that he dared to commit some crime), and so did the second man (whose need was to prove to himself that he dared to rescue the child). I could not think of any human behaviour which could not be interpreted in terms of either theory. It was precisely this fact–that they always fitted, that they were always confirmed–which in the eyes of their admirers constituted the strongest argument in favour of these theories. It began to dawn on me that this apparent strength was in fact their weakness.



1. It is easy to obtain confirmations, or verifications, for nearly every theory–if we look for confirmations.

2. Confirmations should count only if they are the result of risky predictions; that is to say, if, unenlightened by the theory in question, we should have expected an event which was incompatible with the theory–an event which would have refuted the theory.

3. Every ‘good’ scientific theory is a prohibition: it forbids certain things to happen. The more a theory forbids, the better it is.

4. A theory which is not refutable by any conceivable event is nonscientific. Irrefutability is not a virtue of a theory (as people often think) but a vice.

5. Every genuine test of a theory is an attempt to falsify it, or to refute it. Testability is falsifiability; but there are degrees of testability: some theories are more testable, more exposed to refutation, than others; they take, as it were, greater risks.

6. Confirming evidence should not count except when it is the result of a genuine test of the theory; and this means that it can be presented as a serious but unsuccessful attempt to falsify the theory. (I now speak in such cases of ‘corroborating evidence’.)

7. Some genuinely testable theories, when found to be false, are still upheld by their admirers–for example by introducing ad hoc some auxiliary assumption, or by re-interpreting the theory ad hoc in such a way that it escapes refutation. Such a procedure is always possible, but it rescues the theory from refutation only at the price of destroying, or at least lowering, its scientific status. (I later described such a rescuing operation as a ‘conventionalist twist’ or a ‘conventionalist stratagem’.)

One can sum up all this by saying that the criterion of the scientific status of a theory is its falsifiability, or refutability, or testability.

Du jämför ett äldre samhälle, med alla de begränsningar som fanns för både män och kvinnor, med ett samhälle där helt andra möjligheter föreligger. I detta påstår Du att kriminella män är en så stor anledning till att kvinnor skiljer sig, att detta får betydande statistisk signifikans - men givetvis har Du ingen statistik eller annan underbyggnad för detta. Att det skulle vara relationell slöhet hos ett större antal kvinnor är förstås inget Du skulle vidgå. Oavsett vad som presenteras för Dig.


Jag har viss, men begränsad, erfarenhet av humaniora, men i allmänhet tror jag att sociologi räknas till samhällsvetenskaperna. Nej, det är inte samma sak. Det finns fö betydande forskning inom bl a sociologi, ekonomisk historia mm som inte alls bygger på sådan lösan sand som Du tycks vilja lyfta fram. Jag avfärdar ingalunda mera hermeneutiska metoder, men jag vill inte ha ideologiserad och politiserad forsning, framför allt inte från vänster. Därför är det viktigt att vi konservativa protesterar mot detta.

Nej jag påstod att mäns högre andel inom kriminalitet utgör 1 (EN!) faktor bland flera som ligger bakom att kvinnor mer ofta än män initierar skilsmässa.
hade det varit kvinnor som dominerat statistiken inom kriminalitet, våld, sexuellt våld, tvång, inte skötte sitt ansvar för barn och hem eller mindre ofta tog ansvar för att en relation är bra etc. så hade män initierat skilsmässor med ofta än kvinnor.

Och allt ovan har jag REJÄLT med bevis på Uven, vilket du mycket väl vet.

Du bara käftar emot, för att du vill käfta emot.







Och samhällsvetenskap är humaniora...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Humaniora

Du vill inte ta in forskning inom sociologi etc...för att den forskningen säger emot din typ av konservativa fantasier.

De idéer du står för om "olika värde" mellan människor som sen ska leda till olika behandling av olika grupper av människor ex. kvinnor , homosexuella, andra etniciteter etc.. ska behandlas sämre, finns det INGENTING vetenskapligt bakom.

Svåruthärdligt för din sort, och därför gillar ni i regel inte forskning som påpekar diskriminering av nu ex kön som alltså genusforskning sysslar med.

Värderingar är inte vetenskap, du kan varesig bevisa människors lika eller olika värde. Det är en trosuppfattning.

David Benatar är en extrem antinatalist exempelvis som anser det vara moraliskt rätt att utplåna all liv på jorden, du kan inte vetenskapligt motbevisa honom, då vetenskapen studerar vad som verkligheten består av och inte vad den bör bestå av.

Hollywood är också väldigt woke.

Absolut.

Däremot så ser vi mer motstånd i USA mot woke/pk än här.

Det motsånd folk kan göra är med plånboken. Get woke, go broke. Därför som japansk manga säljer mer än amerikanska moderna woke-serier.

Har man lite koll på amerikansk inrikespolitik så vet man att de är mycket mer öppna med sitt motstånd.

Här har den breda massan varit tyst och sett om sitt eget hus i första hand.

Därav ett mycket svårlöst problem i och med att dom som håller med ändå håller tyst.