Citat:
Ursprungligen postat av
Moretex
Jag är betydligt mer uppdaterad vad det gäller konflikten i Ukraina än de flesta i denna tråd. Ryssland ser inte Ukraina som sin lydstat för i så fall skulle Ukraina inte ha blivit ett oberoende land på 90-talet eller hur. Ryssland hade inga problem med det då på grund av vänskap, stor handel och en gemensam mycket lång historia tillsammans med det ukrainska folket i väster. Början till brytningen blev omkring 2004 och orangea revolutionen där efter en massa omräkningar Viktor Janukovytj snuvades på presidentposten och västvänliga Viktor Jusjtjenko blev president. Ukrainas ekonomi gick sakta men säkert nedåt och 2010 då Viktor Janukovytj åter fick chansen att bli folkvald president efter västvänligas förstörelse av ekonomin störtades han av råskinnen som inte ens kunde riskera ett nyval. Du kan ta en titt på de politiska kartorna från den tiden om du orkar söka.
Efter 2014 var inte längre Ukraina en vänskapligt grannland till Ryssland utan hade förvandlads till ett hat och hotfullt land under västs inflytande. Budapestuppgörelsen (1994) och "The Treaty on Friendship, Cooperation, and Partnership between Ukraine and the Russian Federation" (1997) föll för Ryssland eftersom grunden för det var vänskapliga förbindelser, handel och dialog.
Vad det gäller lydstater kan du se Europas länders förhållande med USA och NATO.
Donbass och Krim har haft folkomröstningar om sitt förhållande med Kiev och Ryssland, man vald Ryssland eftersom man delade språket och kulturen Kiev vill förstöra. Vill du se åsikterna folket på Krimn hade kan du leta reda på undersökningen USA gjorde där 2013.
Det är ingen som vill ha krig utan folket i Donbass ville först ha självbestämmande inom Ukraina. Kiev vägrade och skickade nationalistbataljoner (bland andra nazister) för att slå ner demonstranterna och separatisterna och inbördeskriget påbörjades. Nu är Donbass och två fler regioner en del av Ryssland och resultatet av att Kievregimen inte kan förhandla men det kan inte fascister göra.
Ryssland ville fortsätta att hyra sin historiska flottbas i Sevastopol av Ukraina men som du inser så blir det en omöjlighet med tjatet om medlemskap i NATO, för att inte tala om råskinnens prat om att skaffa kärnvapen. Krim var redan en rysktalig autonom region inom Ukraina så steget till Ryssland var snabbt och enkelt. Krim är historiskt ryskt som överfördes 1954 till den sovjetiska republiken Ukraina och du får gärna ta del av historen om erövringen från Osmanska riket och läsa mer om Katarina den stora. Donbass och södra Ukraina är också historiskt ryskt där många städer är grundade av just Katarina den stora, bland annat Odessa. För folken där är Ryssland inte främmande och utsugande som europeér idag är i Afrika.
Ryssland har tillräckligt med naturtillgångar så det är folken i Donbass och på Krim som skyddas från förtryck samt att NATO:s hotfulla expansion nu hanteras i Ukraina. Det är EU som inte har tillräckligt med naturtillgångar för sin industri och här får man chansen att förslava Ukraina och plundra dom på deras naturtillgångar.
Innan du skriker propaganda så lär dig lite historia och då förstår du mer vad jag skriver. Vad som blir kvar av Ukraina besämmer väst genom att avsluta konflikten i tid. Så enkelt var det.
Även om jag respekterar din ryska syn på konflikten i Ukraina, skulle jag vilja erbjuda några motargument från ett ukrainskt perspektiv:
Ukrainas oberoende: Ukrainas självständighet 1991 var ett tydligt val av dess folk för självbestämmande. Ditt förslag om Rysslands passiva acceptans förenklar de utmaningar Ukraina stod inför efter självständigheten.
Orangea revolutionen: Revolutionen var ett svar på verkliga farhågor om valfusk. Att minska det till enbart västerländskt inflytande förbiser de legitima önskemål som ukrainarna hade om en transparent demokrati.
Förhållandet efter 2014: Att framställa Ukraina som plötsligt fientligt ignorerar det faktum att Krim annekterades av Ryssland, vilket naturligtvis spände relationerna.
Budapestmemorandumet: Låt oss inte glömma Rysslands åtagande här att respektera Ukrainas gränser.
Folkomröstningar i Donbass och Krim: Dessa folkomröstningars legitimitet, särskilt på Krim, har ifrågasatts internationellt på grund av den uppenbara närvaron av rysk militär.
Inbördeskriget: Det är orättvist att kalla hela Ukrainas regering eller dess styrkor för "fascistiska". Detta förenklar en komplex situation och ekar av en splittrande retorik.
Basen i Sevastopol: Även om Ryssland hyrde basen, är Ukrainas oro över dess suveränitet och försvar, särskilt med tanke på händelserna på Krim, berättigade. Ukrainas nationella säkerhetsproblem sträcker sig bortom bara "prat."
Historiska territorier: Även om territorier har historiska band till olika nationer, är det viktigt att respektera internationellt erkända gränser och valen av folket som bor i dessa regioner nu.
NATO och EU: Ukrainas benägenheter mot EU eller NATO är beslut för ukrainarna att göra baserat på Ukrainas nationella intresse, inte externa agendor.
Resursplundring: Påståendet att EU syftar till att "förslava och plundra" är en tung anklagelse och speglar inte de genuina strävandena hos många ukrainare för närmare band med Europa.