21-åriga Tove försvunnen i Vetlanda (2022-10-16). Hittad död (2022-11-02)

Därför att den är till 110% osannolik, Just därför.

Om man byter ut ordet Maja i texten ovan mot ordet Johanna, så blir det ett någorlunda rimligt stycke text.

Johanna mördade Tove utan några betänkligheter, dumpade kroppen i skogen utan några betänkligheter, tände eld på kroppen utan några betänkligheter, åkte tillbaka dagen efter och fortsatte att elda på kroppen utan några betänkligheter, och fortsätter än till denna dag att förneka det hon sade redan innan att hon skulle göra, att hon mördade Tove. Det gör hon för att för henne var Tove bara skräp. Skräp som skulle skaffas undan så snabbt det gick, så hon kunde åka hem och sova.

Den stora frågan är varför du, Zurfarn08, menar att Johanna tar ansvar, när hon i själva verkat kallblodigt dödat Tove med sina bara händer, men fortfarande förnekar det.

Jag har känslan att många som vill att hon skall frikännas är lite kära i henne, och vill kunna dejta henne faktiskt. Hybristofili kallas det.

Att M inte berättar när hon blir konfronterad med dumpningsbevis utan fortsätter att neka och lägger skuld på J, har förvånat mig något.
Kanske är det så att hon av gammal vana inte erkänner sådant hon vet är "fel" och som skulle kunna ge förebråelser och skuld&skam-känslor? (En inte helt ovanlig företeelse.)

Jag tror att Ms nekande av att ha varit med vid dumpningsresan och skuldbeläggandet av J är startknappen för J att befästa sin trovärdighet och försöka undergräva Ms.

I förhöret efter med J framhåller hon att M givetvis talar sanning när hon påstår att hon inte var med och att J var ensam. Hon poängterar även vikten av att vara sanningsenlig. En märklig vändning, tycker jag, eftersom hon vet att M ljuger.

Jag kan inte se det som annat än att hon har en baktanke med att bekräfta lögnen. Hon fortsätter sedan med att vara omtänksam och ursäktande, vilket skaver och klingar falskt efter Ms anklagelse.

Nu minns inte jag exakt vad rättsläkaren sa om det urin T läckt men hon sa någonting om att det inte var helt ovanligt
Det kanske inte gäller alla dödsfall utan att det kan ha något att göra med hur T dog?

Nu är 110% ett uttryck som man använder när någonting är helt fel eller helt rätt, Att du inte begriper det kommer inte som en chock precis.

Om du tar och läser alla M förhör och plussar på det med storleken på J lgh så inser du nog också till slut M story är inget annat en än story och den storyn passar bättre i ett nummer av kalle anka än i en domstol, till och med en på 7 år ljuger bättre än M.

Det blir tjatigt att upprepa sig, är du trög? Du har redan fått svaret.

Jag tror hon är empatistörd vilket dom flesta är som kan begå så hemska handlingar som jag tror M har begått. Lägg därtill att hon har aptit och äter en hamburgare 30 min efter mordet, när normalt vore att känna att man vill kräkas istället. Att hon slumrar till efter dumpningen, när normalt vore att ha fullt med adrenalin och sömn skulle vara omöjligt. Föräldrarna upplever henne precis som vanligt dagen efter, och hon agerar precis som vanligt dagen efter, med att spela spel, snapa, sova och skicka bilder om deras utflykt till Göteborg.

Som sagts många gånger fäller hon inte en tår eller visar tecken på några känsloyttringar under alla förhör eller rättegången, förutom när hon pratar om J.

Allt detta är tydliga tecken på empatistörning. Det verkar inte so, hon berörs på djupare plan av att Tove är död eller att hennes anhöriga letar förtvivlat. Men hon berörs när hon återberättar J s uttalande att hon kommer ta livet av sig om dom åker fast, eller skrattar i förhör när hon får frågan om dom är ett par.

Jag förstår din jämförelse med destruktiva förhållanden. Även om jag ser vissa liknelser som t.ex Majas starka, nästan desperata dragning till Johanna, så håller jag inte med i det stora hela. Främst för jag inte kan se några tecken på att J fått M att göra någonting mot sin vilja. Inte heller finns tecken på fysisk eller psykisk misshandel från J s sida.

Jag ser större liknelser med par som begår hemska brott, där en av dom är drivande medans den andra passiva välvilligt hakar på. Det gemensamma då, är att båda har någon störning fast dom ger sig uttryck på olika sätt. Även i dom fallen har den passiva försökt komma undan genom att skylla på den drivande. Ett exempel är Dean Corll och Wayne Henley/David Brooks. Eller varför inte Fred och Rosemary West.

Detta är extremexempel, med det gemensamma är att paren riktar sitt hat och agerar ut mot utomstående, till skillnad från destruktiva relationer där den ena parten riktar sin aggression mot den andra.

Blev det så jobbigt att svara på varför Maja är känslolös inför Tove och hennes anhöriga att du bytte ut Maja mot Johanna? Verkligheten ändrar sig inte för att du byter namn. Du får försöka orka medge att Maja inte visade nån omsorg alls om Tove, för så var det. Genom att ljuga och komma med osannolika historier om mordnatten fortsätter hon att såra Toves anhöriga.

Johanna tar ansvar, även om hon inte gör det fullt ut. Det har jag sagt tio gånger men nu fetmarkerar jag det, så att du inte ska ”missa” det ännu en gång och ställa samma fråga igen. Du är som en repig skiva.

Allt är inte svart-vitt, 0 eller 100. Majas ansvarstagande och ägandeskap över sitt beteende ligger nära nollan, Johannas nära 100.

Ja, det är nog en gammal vana att hon ljuger om det som kan sätta henne i klistret. Hon agerar likadant om det handlar om att ljuga om vilken efterfest hon varit på, eller burit på ett lik. Eeeh, Nej, sen 30 sek tystnad.

Jag tror också J är strategisk och försöker bygga upp förtroende genom att erkänna vissa saker. Startknappen nu nämner skulle jag även vilja tilldela Maja, för efter förhöret där polisen berättar att J berättat om dumpningen, så börjar hon skriva ner saker för att minnas, och för varje förhör har J gjort sig skyldig till allt som kommer fram. Och i dom sista förhören berättar M frivilligt om saker J gjort sig skyldig till.

Det är faktiskt precis den känslan jag fått också. Hybristofili, se där, det har ett eget ord också, så klart

Man kan undra om Johanna fått några beundrarbrev där i häktet i Hinseberg, eller kanske snarare hur många hon har fått. Det hjälper henne säkert att hålla uppe humöret och känna stolthet över sin gärning. Att det fick vissa att se upp till och åtrå henne. Åmselemördaren har ju nämnts några gånger i tråden. Han fick så många beundrarbrev att han till och med kallades flickidol. Men vi får väl hoppas att Johannas beundrarskara är försvinnande liten ändå.

Mhm, man kunde ju ta och skriva till henne och fråga om hon får många beundrarbrev. Hoppas hon har tid att svara.