Citat:
Ursprungligen postat av
Zurfarn08
Jag försökte läsa ditt inlägg utan att göra en tolkning och då går jag på vad du skriver. Inlägget var motsägelsefullt då du å ena sidan säger att Johanna ljuger om allt och å andra sida att hennes berättelse innehåller sanningar. Jag blir inte klokare nu. Det verkar som att du tolkar det som är fördelaktigt för Maja i Johannas vittnesmål som sant, och det som är till nackdel för Maja som lögn. Jag ser inte det som en trovärdig tolkning. För att vara trovärdig bör man titta på vad som stöds av andras vittnesmål eller teknisk bevisning, snarare än utgå från vad man önskar ska vara sant eller lögn. OBS att detta är mitt intryck av ditt inlägg och av dina tidigare inlägg i tråden.
Väldigt mycket av Johannas och Majas berättelser efter mordet, dumpning och framåt, är samstämmiga. Där bör bägge tala sanning. 99% av det som föregår mordet är också samstämmigt mellan de två. Det bör därför också stämma. Det enda som skiljer är att Johanna säger att de var överens om ”slå” Tove på vägen till Johanna medan Maja nekar till att de pratat om detta. Johannas berättelse innebär men för henne själv och Maja medan Majas version lämnar dem utan skuld. Här bör man fundera - om man vill ha någon trovärdighet - vilken version som är lögnen. Den som gör att man påtar sig skuld, eller den version som inte påtar någon skuld.
Under mordet är det samma sak. Johannas version innebär att hon lägger skuld på sig och Maja, allra mest på sig själv. Majas version gör att hon blir fri från skuld till mord eller delaktighet i detta brott.
Vi har alltså ett tydligt mönster. Den som analyserar berättelsen utan att ha en känslomässig anknytning till den ena eller andra personen ser detta.
Det tydliga mönster jag ser igenom hela förloppet från början till slut är att J levererar den ena lögnen efter den andra medan M i huvudsak håller sig till en och samma, dessutom en som J diktat ihop.
Vem ljuger då mest och vem kan anses ljuga bäst?
Vem har levererat mest info och flest sanningar?
Att neka till något man är skyldig till är givetvis också en lögn, men inte så lömsk som en påhittad, producerad story ämnad att låta sanningsenlig.
Jag tolkar Js badrumsberättelse, sanningsbedyrande och trovärdighetsiver som klar damage control.
M har ingen badrumsstory, vilket innebär att hon antingen inte vill berätta eller inte har något att berätta. Jag tror hon vet mer än hon vill kännas vid, men det har jag egentligen inget belägg för.
Utelämnandena som troligtvis båda gör torde vara för att skydda sig själv och ev. varandra.
Min uppfattning om J är att hon är lömsk, falsk och totalt opålitlig, medan jag uppfattar M som godtrogen, underdånig och förvirrad, att hon inte vet hur hon ska hantera varken sig själv eller allt som händer.
Jag anser inte att det finns bevis för att M var delaktig I badrummet och jag tror inte att hon var det, men jag kan både förstå och acceptera att hon anses juridiskt skyldig utifrån den tolkning som kan göras av den sammantagna bilden, även om jag inte delar den.
