Citat:
Ursprungligen postat av
hahahohoyrsovane
Inte omöjligt då gräsbrand varit en av deras inprogramerade triggers från stepplivet. Men de tenderar att springa mot elden (för på steppen så är det smartare att springa genom och ut på det utbrända området än att försöka springa från en vinddriven gräsbrand). Lite OT.
Oftare blir de skrämda av skarpa, okända ljud, fladdrande saker som blåsande påsar eller fladdrande presseningar. Vissa lukter ka också påverka men det är främst plötsliga saker spm får dem att skena och börjar en börjar oftast alla.
Ah. Okej. Tack. Här trodde jag att jag hade listat ut ngt men åtm två av dem verkar ju ha sprungit bort från gräsbranden. Men det kan ju kanske till någon del sammanhänga med att djurgården är en ö och att den ene hittade en bro och den andre väl nådde en möjlig återvändsgränd. Sen, ja, vad vet man vad hästar tänker? Det vimlar väl av dofter däromkring som borde kännas mer hemtama för dem än brandrök o sot. Som kor, åker, dynga, gräs blommor och andra hästar. Och brand på ett stort avstånd (och bortom vatten) respektive kanske diffust nära håll (grillarna) kanske kan bidra till lite andra impulser än att instinktivt rusa mot flammor som inte syns. Sen då har ingen kanske berättat för dem om stäpp-bränder på ett tag. Och upplever de att de sitter ihop o fast så blir det kanske andra besked än att simma över saltsjön eller vad det heter där. Det är ju en del uppståndelse av olika natur i sthlms city som inte just ligger hästar helt nära (öppet bräckt (?) vatten o karuseller), mellan Ulla Winbladh o Gröndal, så såna instinkter kanske aldrig klickade i — bortom då gräsbranden som en fara. Och när de fått lite tid på sig att reflektera så förställer jag mig att de följer andra uppslag, som att hitta hem eller hitta en äng eller hitta andra hästar eller åtminstone nåt ställe med lite fri sikt, grönt gräs och komfortzon. Kanske?
Gräs som är grönt o friskt o gott att äta (?) brinner inte så lätt men doftar säkert desto mer än torrt gräs som inte brinner än. Om man säger så. Alltså…, djurgården är inte stäppen men gräsbrand är gräsbrand, och med vatten (skydd mot eld o törst) i form av Djurgårdsbrunnsviken (o ”kanal”) på insidan så framstår andra val än att söka upp faran snabbt mer rimligt. Ssk. om de är en smula tränade o socialiserade ändå.
Hö kanske luktar långt och tryggt också? Jag vet inte hur pass intrikat deras luktsinne är.
Kanske ?
Jo de är stora och lite otympliga i deras domesticerade fason och känner sina svagheter o begränsningar. Och skyggar för det som framstår som en omedelbar o påträngande fara. Utan en husse eller matte som kan tillföra skydd o visshet i mänskliga o andra ting.