Citat:
Ursprungligen postat av
fuzzpedal
Jag är helt okej med termen "indiepop" för att med ett paraplybegrepp beskriva en genre (eller snarare flera ofta närliggande genrer), även om jag själv inte gärna använder termen förutom när jag ska förklara delar av min musiksmak grovt förenklat för någon oinvigd.
Jag är fullt medveten om att "indiepop" inte är en musikstil/genre, men det är lite lättare att slänga ur sig det ordet än att dra en harang om Sarah Records och twee eller om janglepop från 80-talet sprungen ur postpunken eller neo-psychedelica etc om det snackas musik i fikarummet på kontoret.
Jämför med att lite svepande säga att man gillar "hårdrock" istället för att prata om technical death metal, crossover thrash, blackened crust och DSBM.
Men svider det lite också för dig i själen och musikerhjärtat att "behöva" vara så ytlig i din beskrivning? Det gör det för mig.
Jag minns för några år sedan när en vän till mig skulle introducera mig för någon annan, och hon lägger till att jag gillar "hårdrock". Jag lyssnar knappt på hårdrock! Kanske någon enstaka låt ibland på sin höjd. Men för henne är typ allt med distade gitarrer hårdrock.
Men det gjorde mig lite sne faktiskt, för det ger en falsk bild över vem jag är och vad jag har för musikintresse.
När det kommer till lite hårdare musikstilar så är det mestadels 90-tals metalcore jag lyssnar på, det skiljer sig väldigt mycket från hårdrocken som hon sa att jag lyssnade på.
Men visst, ibland drar jag också till med lite ytligare genre-beskrivningar när någon frågar vad jag lyssnar på. Men det svider en del att behöva göra så.
"Olika typer av rock" brukar jag säga. Sen när det kommer till elektronisk musik blir det svårare att säga något generellt begrepp tycker jag.
"Trance" funkar väl, för det lyssnar jag faktiskt på. Även om det i sig också är ganska ytligt och brett. Det finns många undergenres där också.