Gift vid första ögonkastet (säsongerna 2014-2025)

Kloka ord! Det inre lyser alltid genom.

Alltså. Är ju inget fel på dom i det stora hela. Men att utmåla dom som några sorts skönhetsdrottningar så blir det ju helt fel. Dom ser väl bra ut men inom det alldagliga. Med sina skavanker som dom flesta har här och där.

Mina tankar efter tredje avsnittet.

Experterna och produktionen
Vi tar en runda till med säsongens stora (suck) tema, den så kallade konflikten mellan vad vi ”vill ha” och vad vi ”behöver”. I en förklaring som mest förvirrar säger expert-Kalle att den ”solklart” kan liknas vid konflikten mellan hjärta och hjärna. (Var det bara jag som inte fattade vad som är vad i den liknelsen?) Hur som helst är jag inte säker på att jag ställer upp på matchningsprincipen som härleds ur idén – att någon som är x men behöver vara mer y ska förändras genom att paras ihop med någon som är y men som behöver vara mer x. Alltså, för att ta ett exempel från förra säsongen, att en fyrkantig och lite inrutad kille paras ihop med en sorglös festprisse, och så ska det liksom jämna ut sig hos båda. Det kan säkert funka så – i verkliga, icke-expertmatchade relationer (som ju ofta börjar med att personerna på egen hand blir kära i varandra, en faktor som ju är till hjälp med mycket) – men det kan lika gärna resultera i att båda parter snarare känner sig isolerade och missförstådda.

(Ida och) Arvid
Vi har tidigare fått veta att Arvids för stora intresse för sig själv, ”vem han tittar på i spegeln”, är något som kan göra det svårt för honom att få plats med en annan person i sitt liv, alltså med en relation. Efter det här avsnittet slår det mig att det egentligen inte behöver vara ett problem, så länge denna andra person delar samma intresse (d.v.s. för Arvid). Två personer som båda tittar på samma person i spegeln, alltså – för den Ida vi får möta här vräker sig ju nästan i rollen som, förlåt, kuttersmycke (”spänstgeneral, sa du?”) och ”stolt” kaptenshustru (i ett två dagar gammalt äktenskap – hennes stöd måste ha betytt allt). Även Arvid intygar visserligen att ”det finns en dragningskraft där”, men utan att ge mig in på Newtons gravitationslag (vilken jag inte förolämpar mina läsare med att förklara just här, även om jag givetvis skulle kunna det) tänker jag mig att den dragningskraften, än så länge, är mer som den som får månen att vandra i sin bana runt jorden.

I en tidigare kommentar kan jag sagt något om att Arvid inte lyckats optimera sina känslor, men där slår han mig (militäriskt) på fingrarna, för efter kaptensgraderingen tar han initiativ till ett samtal (utifrån ”en grej som jag och Johan pratade om i morse, och som Karin sa till mig”, vilka dessa människor nu är) om ”vi:et och jag:et”. Kaptenshustrun reagerar först med nervositet (”Oj, nu är det grillning här!”), men Arvid marscherar målmedvetet på. Han ”är inte en kvantitetsmänniska generellt, att bara spendera hur många timmar som helst, utan vill ha mer kvalitet”, förklarar han bland annat. Jag fattar inte riktigt vad det betyder – är det något med ”quality time”, kanske? – men det är i alla fall ett tydligt försök att inleda ett samtal om känslor och om relationen, utöver attraktionen. Ida svarar sakligt att ”teamkänsla” är viktigt, och markerar, både där och i en förtydligande synk, att hon är mer än det kuttersmycke elaka, sexistiska tungor på nätet kanske har utmålat henne som. Visst, samtalet är lite styltigt (uppmaningar om att ”flagga” saker, som hämtade ur en försvarshandbok), och Idas svar om att Arvid är ”söt” och ”så bra på att sätta ord på [sina] känslor” känns mer som något man säger till ett duktigt barn, men båda verkar nöjda med detta, och det är väl en bra början?

- Den här scenen skyndar förbi hos Ida och Arvid, men obetalbart dåligt skådespeleri och låg energi i replikskiftet ”Grattis till kaptensgraden.” ”Stort tack.” Svensk B-film när den är som bäst.

- Lite gulligt när Arvid visar sina nya stjärnor, manicklar och pins för en uppmärksam mormor.

- ”Det är speciellt att examineras när Sverige faktiskt har ansökt om medlemskap i Nato. Det är med dubbla känslor vi tar examen i dag.” - är detta Arvids diskreta sätt att uttala sig mot Nato-inträdet?

- ”Vad kan gå fel? Jag har svårt att se att något kan gå fel”, får vi höra av Arvid sist i avsnittet. Ödet utmanat och bordet noggrant dukat för det explosiva gräl som bara måste komma snart.

Caroline och Agust
Agust är ”absolut mer kontaktsökande”, förklarar han, (för) bekvämt utsträckt i bröllopssängen. Han vill, med Carolines ord, ”vara nära snabbt”. Och vi vet ju det, för det nämnde han redan i förra avsnittet. Men då hade observationen en fortsättning – om att han behöver ”hålla i sig lite, vara iakttagande och lyhörd”.

Väl på plats i den charmiga byggarbetsplatsen verkar den delen ha fallit bort lite, och nu handlar det mer om Agusts känsla av att vara avvisad, och hur Caroline ska hantera det (vilket bl.a. verkar innefatta att ”utmana sig själv med beröring”). Visst kan man ana att Caroline kanske inte är på en Ida-nivå av attraktion för sin man än, men jag förstår inte riktigt varför det här är ett stort problem så snabbt.

Att psykologisera om Agusts behov av ”bekräftelse via sexualitet”, vilket expert-Kalle kallas in för att göra, kan säkert vara ett relevant spår längre fram i relationen, men vore det inte bättre att råda honom att luta sig tillbaka i några dagar och bara, typ, umgås och ha kul tillsammans med sin nya fru, utan press? Eller är det så illa att den här ”bekräftelsen” absolut måste komma två dagar in i ett arrangerat äktenskap? Vid frukosten dagen efter expert-Kalles intervention hör vi i alla fall följande:

Agust: Jag blir så medveten om dig. När man ligger i sängen, då vill man: ”Jag ska inte röra på mig, eller prassla . . .”
Caroline: Men det är klart att du får göra det.
Agust: Jo, det är klart, men det blir en sån grej, när man inte känner varandra ännu. Man blir extra försiktig.

Mot bakgrund av diskussionen med Kalle och, för all del, med en livlig fantasi skulle replikskiftet kunna översättas till något i stil med:

Agust: Som du har klargjort får jag ju knappt nudda dig, trots att vi är gifta och ligger bredvid varandra i sängen. Därmed kan jag inte slappna av och vara mig själv.
Caroline: Du får så klart vara dig själv, även om jag inte vill gå lika fort fram som du.
Agust: Jag förstår att du vill det, men om jag inte får vara nära dig på det sätt jag vill känner jag att det enda som återstår för mig är att vara allmänt försiktig och återhållsam.

I ett sista inslag pratar Caroline, kanske utifrån diskussionen om närhet, om hur hon och Agust ska kunna passa för varandra, eftersom han ju är vad hon ”behöver” (om än inte ”vill ha” än). Inte för första gången kommer hon då in på att den här relationen kräver att hon ”vågar skala bort alla skal” för att visa Agust sitt sanna jag, och, ungefär, att det är modet att göra detta som krävs för att fortsätta. Med det tankesättet blir allt det som nu sker mellan dem – det som ju faktiskt är relationen – bara något ”i väntan på” ett stort och modigt avslöjande längre fram.

- Avslappningsklockan – inget får ner pulsen som att slå huvudet i något som får det att ringa i huvudet när man stressar med kaffebryggaren på morgonen.

Stina och Fredrik
Fredrik har tagit med sitt bästa humör till Uppsala. Kanske, säger kanske, var det jag först läste som en tråkig personlighet bara nervositet? Hur som helst trivs man, på något sätt, i Fredriks gladlynta sällskap, medan han vandrar runt i Stinas tomma lägenhet och godmodigt gör (gissar jag) kamerateamet till lags genom att light-snoka lite och sedan hålla en spontan monolog i köket. Och så kontrollfreak-gate – imponerande hur han behåller samma charmiga, avväpnande sätt även ställd inför Stinas ärligt talat rätt störiga intrång på hans försök att laga middag åt henne.

- Att Stina har många saker (många olika saker) uppmärksammas ju av Fredrik, men en sak saknas: ”Har du ingen hårtork? Vad sjukt.” Ribban för vad som är ”sjukt” är satt.

- Ytterligare två antydningar om att Fredrik kanske är för ”försiktig”: att han frågat om det är okej om han sover i bara kalsonger (vilket Stina lite avmätt beskriver som ”omtänksamt”) och ett fototillfälle där Stina, inte Fredrik, tar initiativ till en puss. Uppenbarligen ett tema det ska hållas liv i på något sätt.

(Fortsätter nedan.)

(Fortsättning.)

Lina och Alexander
”Det hände en grej” på bröllopsnatten – Alexander tog upp sin önskan om att skaffa barn, vilket inte är lika självklart för Lina. På morgonen verkar han, rimligt nog, vilja ta tillbaka några av sina uttalanden – något som Lina uppfattat som ett ultimatum beskrivs, i eftertankens kranka blekhet, av honom som ”för hårt”, och han ber om ursäkt (dock får vi inte höra hans kommentar på en annan lätt hysterisk replik som ska ha fällts, om att hans ”biologiska klocka tickar”). I stället säger han nu att de ska prata om ämnet när hon är redo. Låter rimligt, liksom att man kanske inte är det fyra timmar efter att ha träffat någon för första gången, även om man är Gifta På Riktigt. På samma tema tycker jag inte att man, som Alexander, behöver bli ”rätt så rädd” när det uppstår ”en blockad” i en sådan fråga vid ett samtal med någon som ju faktiskt ännu är en främling. ”Ordinationen för i dag: slappna av”, råder expert-Fredric på länk. Jag instämmer.

Vidare till rapsfältsfrågan. Lina tyckte att Alexanders tolkning av replikskiftet (som vi inte får se när det händer) var ”väldigt rolig”, och framme i Göteborg är det Alexanders tur att skratta åt det. Att han kan se det roliga i det tyder väl på att han inte är fullt så Rainman som man kanske fick intryck av om man gick på Linas tolkning av kommentaren, men medan hämtmat dukas fram verkar det förment ”roliga” också dölja en del undertryckt irritation, framför allt från Linas sida. Att säga att någon är ”lite rolig” behöver ju inte alltid vara en komplimang.

Nästa rolighet är tallrikarna. Pappkartonger med mat ställs alltså direkt på bordet, och Alexander förser sig själv med bestick, redo att smörja kråset. Men först tar Lina fram tallrikar: ”Bara . . . vi kan ta dem under, lite, kanske.” Alexander gör så på sin bordsända – med den inte orimliga tolkningen att tallrikarna ska skydda bordsduken från matflott, och får äntligen börja äta, i tron om att allt nu är bra. Men när Lina häller upp sin mat på tallriken förstår han att det var så hon menade – och gör åter samma sak, vilket också är ”roligt” i Linas ögon. På något sätt är de i en stämning där Alexander inte kan göra rätt. ”Vad är det som är så jävla roligt?”, undrar han högt. Frågan blir hängande i luften, men visst – ibland är en tallrik bara en tallrik, och i slutscenerna får vi se några delade – genuina – skratt.

- Inrednings- och stilmässigt hade Lina passat bra in på någon av Louise och Jonas sobra middagar från förra säsongen, medan Alexander har en mer svennig (?) stil, åtminstone av det vi sett hittills. Linne och kaki möter spräckligt och ljusblått, alltså. Kan det funka? Det tror jag absolut.

- ”Det här kan ju säkert du, jag vet inte”, säger Lina prövande när hon berättar för Alexander om sina sjukdomssymptom – en fråga han inte besvarar, och det slår mig att jag inte riktigt heller vet om han kan det. Vad var karln nu igen – ”enhetschef”? Har han faktiskt någon medicinsk kunskap?

Till sist
- Mina tankar om kommande avsnitt publiceras också i e-postnyhetsbrevet GVFÖ-revyn, vilket man kan prenumerera på här. Men självklart fortsätter jag också att skriva här i tråden.

Apropå tallriks-gate:

Tittade på Alex och Linas take-away-måltid igen.

Scenen har flera tvära klipp så vi missar säkert en del av vad som sägs. Men utifrån det vi får se, har jag några tankar:

-Alex är medveten om att han blir bedömd och att Lina sannolikt ser fler minus än plus, då hon är noga med att kommentera åtskilliga av hans beteenden på ett passivt aggressivt sätt, hjälpligt kamouflerat med skratt och leenden. Detta gör Alex nervös intill strykrädslans gräns.

-Lina säger vid dukningen att Alex ska ställa tallriken under boxen. I ett snabbt klipp ser vi även att hon ställt sin box på sin tallrik!

-Det blir inte tydligt att Lina menar att Alex ska hälla upp sin mat på tallriken förrän det är för sent.

-En passivt-aggressiv person som gärna micro-manipulerar, drar sig inte för att förlöjliga och mår inte dåligt av att se någon krypa ihop av genans (”smaklig måltid!” när Alex börjat äta vid fel tidpunkt enligt Lina).

-Alex känner påtagligt obehag av att ständigt få inlindad kritik och hanterar det genom att le och skratta och förtvivlat hoppas att kritiken mot honom ska mattas av och med tiden bli ett gemensamt roligt minne.

-Lina pekar indignerat finger åt Alex i slutsynken och rabblar upp hans enligt henne klandervärda beteenden med överdriven mimik, men den som är mest oförskämd i den aktuella scenen känner jag är Lina själv, som aldrig slutar skratta åt Alex. ÅT honom!

Jag tänker att det visst kan finnas en chans för detta par men då behöver båda ha en gemensam strävan att förstå och tillåta och acceptera.

Vilket tjafs det är om den där matlådan.
Han var väl hungrig bara. Hon ska vara glad att han inte slängde i sig sin mat och sen tog hennes också.

Sen så tror jag Arvid vill hålla på med sina intressen utan att nån ringer och tjatar hela tiden. Han har ett jobb som tar mycket tid, med övningar och kurser. Han tränar och rider. Hästar tar enormt mycket tid. Det funkar inte om nån ska hålla på och tjafsa om det.

Jag hade fått panik i Augusts hus. Konstigt att ingen har påpekat övervåningen utan räcken och den livsfarliga trappan. Som gjort för att slå ihjäl sig. Hade aldrig fixat att leva utan dusch och med utedass. Då är jag ändå bonde och van att bokstavligen vada i skit.

Den andra karln var väl bara kåt och långvarig singel. Därför sexgnäll.

Känns som att det går ut på olika saker beroende på vem man pratar om. Fredde verkar gilla psykisk misshandel och medberoende, tittarna ska bli ”engagerade” vilket är precis detta att man analyserar deltagarna och det dom gör. Vad annars liksom. Kalle tycker att alla ska titta och måste reagera med att ösa kärlek över deltagarna som är så ”modiga” men han bestämmer inte hur alla tittare ska tycka och tänka. Ja, Carro ser bra ut. Tycker dock att det hade varit fräscht om hon tvättat håret och tagit på sig kläder som inte ser helt urtrvättade ut, det bara vittnar om respekt i allmänhet att göra sig någorlunda fräsch för andras skull.

Bra spottat. Anmärkningsvärt igen att flera psykoterapeuter och psykologer ser så otroligt dåligt och inte uppmärksammar hennes beteende. Annat än att svepande börja snacka om att ”kvinnor brukar ta ansvar för att det ska bli mysigt”. Det är en helt annan sak! Det här är ju som du säger subtil manipulation och som någon annan sa, psykisk misshandel i sin startgrop. Fick en dålig magkänsla av henne direkt i första programmet (lägligt att två fågelungar bara låg där precis när kamerateamet var på väg) men tänkte att jag måste ha haft fel under bröllopet, men icke. Hoppas att Alex vänner och familj ser programmet och hjälper honom uppmärksamma detta för sånt här kan kännas som ett diffust obehag som är svårt att sätta fingret på när personen som utövar det formulerar det som att det är han som ”är sig själv bara, det är härligt på något sätt, höhö, helt okänslig, höhö, ingen klass, höhö”.

Jag tycker att dom är skönhetsdrottningar när dom klär upp sig och utstrålar värme och styrka. Jag tycker folk är vackra. Tycker faktiskt inte skönhetsdrottningar som verkligen är det är vackra, det ser plastigt och ytligt ut. Bara min egen åsikt.

Jo såklart. Det är ju i betraktarens ögon och finns inga rätt eller fel. Jag är fascinerad över folk som har sådana bestämda åsikter att det kan delas in på en tio-gradig skala.

Tycker också det var liksom massa onödiga kommentarer från henne. Håller med att det ser väl lite bonnigt ut att sitta och äta så där ur boxen och frågan är varför, men att kommentar negativt varför? Man får ju acceptera att andra är inte som vi och småsaker finns ju liksom inget att bli sur över.
Att han åt ur boxen ser jag själv ev. två anledningar, den ena att han inte kände sig tillräckligt välkommen i hemmet och vile vara till så lite besvär som möjligt pga den tidigare negativa kommentaren om rapsfältet. Den andra kan vara att han jobbar mycket och är van att äta just på så sätt och gör det av ren gammal vana.
De har både en bakgrund från vården, men den stora skillnaden är att han jobbar fortfarande, på tämligen hög nivå, och säkert jättemycket. Hon har jobbat inom vården, men har varit och är allvarligt sjuk som säkert gjort att hon ser på livet på helt annat sätt än vad han gör och därmed tycker att rapsfältet odyl är fantastiskt, medan han säkert mer värderar liv och relationer högre än estestiska detaljer.

Vadå bonnigt? Hon sa ju att han skulle lägga tallriken under vilket han gjorde.

När vi hämtar hämtmat händer det att vi gör likadant. Är ibland svårt att lägga upp portionen på en vanlig tallrik utan att det blir sörja av alltihopa.