Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
J är uppenbart empatistörd och förmögen att gå över många gränser som för vanliga är helt otänkbara. Att strypa någon är extremt obehagligt och personligt. Att under flera minuter känna och se hur offret kämpar för sitt liv, men ändå väljer att fullfölja kräver en känslokyla som väldigt få har. Och endast minuter därefter sätta igång med undanröjande av bevis och plantera lögner är faktiskt fascinerande att beskåda av en 19 åring.
Men det är så här hon är skapt. Hon saknar empati och spärrar. Hon är kapabel till att göra hemska saker för att hon själv ska må bra. Precis som M, som är skapt på ett sätt som gör att hon drar sig till J och är villig att följa hennes spår och utföra hemska handlingar, just för att hon också vill må bra.
Båda vet att det är fel men dom väljer sitt eget välmående på bekostnad av andras liv.
Toves byxor och tröja tror jag gled av under hanteringen av kroppen. Har inte läst om fästet för byxknappen var hel, men den kan ha gått sönder. Ett alternativ är att hon skulle kissa precis innan hon blev överfallen och hade själv då hunnit knäppa upp den. Men jag tror inte det är ett medvetet verk av J eftersom hon trodde att hon kunde elda upp kroppen.
Ja, så är det nog.
Vad gäller Maja, vet jag att det finns studier på att långvarig utsatthet för destruktiva och kontrollernade förhållanden kan inte bara innebära en "traumatisk bindning" till den som utövar kontrollen över en person, utan kan undergräva den egna förmågan till att ta egna beslut, lyssna på sig själv. Man införlivar synen som den kontrollerande har i sitt egen syn på sig själv och tycker och tror som den kontrollerande.
Jag tror att Majas moraliska kompass har satts ur spel på något skevt sätt. Det här är en process, och jag tror efter att ha lyssnat lite på andra forskare om narcissister, att den här dertuktiva sättet att agera mot personer i omgivningen, behöver inte bara vara mot en partner utn kan även gälla ett syskon, en vän, arbetskamrat eller någon annan nära.
Från vittnesförhör med Viveka Enander i rättegången mot Stefan D:
"
Generellt beskriver den som utsätts hur hon "går in i" mannens
världsbild, vilket gör det svårt att se utanför relationen och den verklighetsbild som råder
inom den. Det kan bland annat få till följd att kvinnan sviker sina vänner, sina barn och sig
själv. Även mannen, i den dominerande rollen i relationen, kan uppleva ett beroende i relation
till kvinnan. Det finns starka faktorer som binder patierna samman, även vid avsaknad av
gemensamma barn, bostad och ekonomi. Det kan förklaras utifrån att de känslomässiga
banden bland annat består av kombinationen av rädsla och kärlek. Utsattheten för våld och
kontroll i en relation behöver inte innebära att kärleken försvinner. "
Man brukar ju prata om "normaliseringsprocessen" i sådana förhållanden. Det man aldrig skulle tycka var ok i början av en relation, det reagerar man inte på efter ett tag. Man tycker att det är som det brukar vara.
Gränserna förskjuts successivt, och Maja reagerar inte på vad Johanna säger som man kan förvänta sig av de flesta.
Jag tror inte att Maja är känslokall, men hon har blivt utnyttjad av en person som velat ha en helt okritisk människa som sin kompanjon för nöjen och festande, en högerhad och lakej. Johanna har jobbat aktivt med att få Maja nära, sedan "slå ner henne" när hon inte "lyder", ta in henne åter i värmen när hon kommer tillbaka. Det är ett mycket effektivt sätt att kunna kontrollera någon som Maja.
Och jag frågar mig hur långt Maja kunde gå?
Jag tror inte mord, men jag utesluter inget till hundra. Jag tror att Maja tampas med sitt dåliga samvete. Nej, jag säger inte att det hon har gjort är ok, vi behöver inte gå igenom det på nytt.
Jag tänker att det Maja berättar om vissa detlajer när kroppen dras mot gruset, och hur Johanna verkar så nöjd med mordet, är sådant som man som en person som känner kan uppfatta som obehagligt. Även hennes berättelser om bränderna och hur hon försöker dra sig ur med ursäkter om att hon är sjuk, pappan kommer, ber till Gud osv, visar på att hon inte vill, men hon inte är stark och självständig nog, saknar ett tillräckligt starkt jag, låg självkänsla som gör att hon låter Johanna skriva hennes blad iställt för att hon ser att hon skulle kunna fylla det själv.
Jag försöker föstå...hur kunde det gå så illa?
Det går verkligen inte att förstå.
