Citat:
Tack! Precis som du menar är trauma en fullt rimlig och sannolik förklaring till partiell minnesförlust.
Det vilar en sorts likgiltighet eller kalla det avstängdhet, över de första förhören. Inget som därmed bör tolkas som okänslighet.
Så småningom lossnar det rejält och hon beskriver sina känslor på ett trovärdigt och naturligt sätt.
Allt runt J och hennes sjuka idéer som hon har burit inom sig under så lång tid och lagt locket på, forsar nu samtidigt fram - bearbetningen har påbörjats.
En sedan tidigare sänkt kognitiv förmåga och dåligt psykiskt mående förbättrar inte direkt förmågan att minnas de jobbiga bitarna, dessutom under stark press. Men minnen lagras i långtidsminnet och efter många förhör och samtal med "samsittaren" så frigörs så småningom, under medveten ansträngning, allt fler minnesbilder.
-------------
I de första förhören nämner M att tjejerna går till köket för att prata medan hon själv sätter sig i vardagsrummet med sin mobil:
"Maja satte sig i vardagsrummet medan de andra satte sig i köket. Maja tillfrågas varför hon var med hem till Johanna och hon svarar att planen var at hon skulle sova över där. Hon satt och kollade i sin mobil, hon såg inte ut till de andra från sin position och hörde inte vad de talade om."
"Jag var i vardagsrummet, Tove och Johanna var i köket."
En sak slog mig när jag lyssnade på förhör med M, del 2. Här berättar hon att hon håller på lite med sin mobil innan hon somnar i sängen.
Sängen finns i vardagsrummet, endast ett draperi används för att avdela.
Säger hon att hon befann sig i vardagsrummet så kan hon ha menat antingen fåtöljen eller sängen.
Det vilar en sorts likgiltighet eller kalla det avstängdhet, över de första förhören. Inget som därmed bör tolkas som okänslighet.
Så småningom lossnar det rejält och hon beskriver sina känslor på ett trovärdigt och naturligt sätt.
Allt runt J och hennes sjuka idéer som hon har burit inom sig under så lång tid och lagt locket på, forsar nu samtidigt fram - bearbetningen har påbörjats.
En sedan tidigare sänkt kognitiv förmåga och dåligt psykiskt mående förbättrar inte direkt förmågan att minnas de jobbiga bitarna, dessutom under stark press. Men minnen lagras i långtidsminnet och efter många förhör och samtal med "samsittaren" så frigörs så småningom, under medveten ansträngning, allt fler minnesbilder.
-------------
I de första förhören nämner M att tjejerna går till köket för att prata medan hon själv sätter sig i vardagsrummet med sin mobil:
"Maja satte sig i vardagsrummet medan de andra satte sig i köket. Maja tillfrågas varför hon var med hem till Johanna och hon svarar att planen var at hon skulle sova över där. Hon satt och kollade i sin mobil, hon såg inte ut till de andra från sin position och hörde inte vad de talade om."
"Jag var i vardagsrummet, Tove och Johanna var i köket."
En sak slog mig när jag lyssnade på förhör med M, del 2. Här berättar hon att hon håller på lite med sin mobil innan hon somnar i sängen.
Sängen finns i vardagsrummet, endast ett draperi används för att avdela.
Säger hon att hon befann sig i vardagsrummet så kan hon ha menat antingen fåtöljen eller sängen.
M blev informerad av sina föräldrar att hennes storebror skulle ha vänner hemma på kvällen (nyligen flyttat tillbaka från studier i Gbg). Hon sa då att hon sover över hos en kompis. Föräldrarna sov över i sin stuga. Så det stämmer att övernattningen var planerad från Ms sida. Dock åkte hon ju hem till huset vid femtiden. Gissar att hon inte ville vara kvar i lägenheten. Och J åkte väl till sin mamma.
) att Johnna ljuger om Majas deltagande med fastlåsning av händerna, att Johanna inte tänkte på at det i förlängnngen såg mer illa ut för henne själv.