Lyssnar nu på Johannas berätttelse i rätten. Det är en berättelse där jag inte hör något om Maja alls under den första delen, inte ens det om händerna/armarna.
Jag visar...
Jag tänker återigen att antingen kan ha Maja vaknat/hört och klampat rakt in i ett mordscenario, vilket hon inte har någon del i alls.
Kanske förutom att hon inte gör det hon borde göra, tex försöka avbryta, skrika på hjälp, öppna dörren för grannen. Illa nog.
Men var finns bevisen för att Maja hållit i händerna???
Här väljer man att tro på Johanna, som nyss ändrat sin version till att ha hänt precis när de anläder till lägenheten. Varför ifrågasätter inte åklagaren detta ändrande?
Johanna som påstår att hon tar ett lätt grepp om halsen i 10 sekunder.
Ja, Och Johanna vill inte verka lika iskall som hon är, och direkt efter mordet sätter igång med damage control.
Majas försvar borde använda det faktum att det ändå är Maja som öppnar upp först (inte som Fredrik Sjöhult påstår i Aftonbladet, att det är Johanna som erkänner först).
Svegfors borde (om han nu förblir Majas försvarare i HR?) ta upp detta, och sedan ifrågasätta genom nya förhör med rättsläkaren om man kan med säkerhet säga att skadorna uppkommit på det sätt som rätten bestämmer.
Rättsläkaren har också tagit upp de faktorer som kan vara avgörande när man inte ser avvärjningsskdor på förrövaren;
- fysiskt underlägsenhet av olika slag hos offret (ex fysisk stryrka, sjukdom, inte kapabel att försvara sig av olika skäl, påverkan av något
- överraskningsfaktor, offret attackerat utan att ha möjlighet att försvara sig
Här har rätten enbart utgått från att johanna inte har kunnat göra det här brottet själv, eftersom hon inte har avvärjningsskador. Man bestämmer sig att sprkarna på väggen måste bero på att hon hålls fast av Maja och det kan inte bero på konvulsioner.
Jag saknar verkligen rekonstruktioner från brottet, grannens upplevelser av ljuden kontra vad rättläkakaren har att såga om dessa sprakande ljud och att både åklagaren och försvaret stärker upp sina delar.
Från rättegången, Expressen:
"Så går vi upp i lägenheten och Tove hade aldrig varit där innan, så först visar jag henne runt lite. Så går vi till sist till badrummet och skulle visa upp det. Jag var ganska stolt för det var något som var nyrenoverat. Så säger Tove "här finns ju inget att se." Då tänkte jag "Jaha." Jag var ju ändå lite stolt över att visa upp badrummet.
Då skulle Tove gå ut och då blir det som att hon knuffat in mig i väggen och då fällde jag Tove till golvet. Och då så sparkade hon till mig.
Då sätter jag mig på Tove, gränsle. Så då sätter jag mig på Tove och hon får till någon typ av spark i väggen, så vi ändrar lite position. Då säger hon "Vad fan håller du på med?" och så tar hon sina händer om min hals. Då säger jag " Vad fan håller du på med själv?" och sätter mina händer om Toves hals, trycker till.
Då rycker Tove till och hostar, så då släpper jag och ställer mig på knä, kan man säga. Sedan sätter jag mig bredvid Tove, bredvid Maja då.
Det är så obheagligt så jag kan inte kolla. Där så stänger min hjärna av. Jag fttar inte vad som händer. Men efter ett tag, jag vet inte hur länge, så blir Tove tyst.
Då ska jag och Maja försöka känna efter om vi känner hennes puls. Men jag har aldrig känt efter puls på någon, så jag vet inte hur man känner det. Så jag kan inte avgöra om jag kände någon puls eler inte.
Det var som att... jag fattade liksom ingenting. Det var liksom helt blankt i huvudet. Det var som att jag inte får upp en enda vettig tanke liksom. Och kroppen var som att den bara frös till is, kan man säga."
https://www.expressen.se/nyheter/krim/domen-mot-vannerna--efter-mordet-pa-tove-21/
I den här berättelsen, nämner hon Maja först efter att allt har skett redan. Hon nämner inget om att Maja hjälper till.
Det är nästan som att Johanna nästan plötsligt kommer ihåg att, just det. Maja sitter ju där också. Så jag sätter mig bredvid Tove, eh bredvid Maja då.
