Citat:
Ursprungligen postat av
Pippilotte
Detta inlägg är bara för dom som tror att MH inte sov utan var delaktig på något sätt. Hur tycker ni att åklagarens bevisläge står sig för MHs uppsåt?
Likgiltighetsuppsåt. För att sådant uppsåt skall anses föreligga i förhållande till en viss effekt krävs dels att gärningsmannen vid gärningstillfället insåg eller var medveten om att det förelåg en risk för att gärningen skulle medföra en sådan effekt, dels att gärningsmannen var likgiltig i förhållande till att effekten skulle förverkligas. Att gärningsmannen borde ha insett att det förelåg en risk för effekten är inte tillräckligt. Det måste alltså vara fråga om ett medvetet risktagande. Avgörande är vidare gärningsmannens inställning eller attityd vid gärningstillfället. Endast om det står klart att han haft en likgiltig inställning till effektens förverkligande skall gärningen bedömas som uppsåtlig. En insikt om att det förelåg en mycket hög sannolikhet för att risken skulle förverkligas är normalt tillräckligt för att gärningsmannen skall anses ha varit likgiltig på ett sådant sätt att uppsåt är bevisat. (Jfr särskilt NJA 2004 s. 176 och 2005 s. 732.)
Likgiltighetsuppsåt är ju någon nedre gräns. Men är inte bevisläget väldigt tunt med avseende på MHs uppsåt?
Vi i tråden har ju lagt väldigt mycket tid på att försöka förstå motivet och relationen mellan tjejerna. Åklagaren har sagt att motivet är oklart och att det sällan läggs nån större vikt vid det.
Så jag tror att rätten kommer ta avstamp från bråket på Nöjet. Där både J och M var delaktiga enligt deras egna utsagor.
J säger att M var införstådd i planen att misshandla T på vägen hem. Medans M påstår att hon sagt att hon var med på planen att få med T hem, men bara för att J och T ska kunna prata ut. Det finns ett vittne som sett M gå in och ut från Nöjet för att leta efter T. Hon såg upprörd ut säger vittnet.
Med barkund av J s uttryckliga hat mot T samt hennes tidigare försök att fysisk skada henne, så tror jag rätten anser att M borde vara införstådd med att T kan komma till skada.
M har en väldigt bra anledning till att ljuga och därför behöver hennes historia styrkas på annat sätt för att bli trovärdig. Och det finns ingenting som styrker hennes historia. Det enda den vilar på, är den påstådda gärningsbeskrivningen som hon fått återberättat för sig av J.
Eftersom J s historia till stora delar kan bekräftas med tekniska bevis såsom rörelsemönster för mobilerna, grannarnas vittnesmål samt att T s skador överensstämmer med beskrivet händelseförlopp, så tror jag rätten kommer anse hennes historia trovärdig i stora delar. Speciellt då hon inte gynnas av att ljuga om M s delaktighet.
Kort och gott tror jag rätten inte kommer lägga någon väsentlig vikt vid M s historia och ser hennes delaktighet som nödvändig för att mordet på T skulle kunna genomföras.
