Hur orkar ni leva, när livet är meningslöst?

Du förlorade nyss din fru? Jag beklagar och är verkligen ledsen att höra det.

Du säger att det inte finns någon hjälp att få, men du måste verkligen prata med någon, oavsett om det är en psykolog, präst, eller bara någon som kan lyssna. En sådan sorg går inte att bota med "träning och positiv inställning". Du borde nog ha öppnat med att det var så nära inpå en stor förlust, det gör de flesta av svaren du har fått i tråden helt meningslösa - även om de var skrivna i all välmening.

I det korta loppet måste du ha någon att prata med - tro mig bara på den.
I det långa loppet kan man börja prata meningen med livet, träning, och resor, men det är långt borta innan sådant blir relevant, du måste hantera det akuta traumat. Och som det låter på dig borde du prata med någon ikväll. Jag bifogar nummer du verkligen borde ringa, oavsett om det känns meningslöst. Förklara bara situationen för dem och låt dem leda samtalet.

Jourhavande medmänniska - 08-702 16 80
Jourhavande medmänniska har öppet mellan kl 21-06 och har telefonnummer 08-702 16 80. Jourhavande medmänniska är en ideell förening som bedriver jourtelefonverksamhet för alla människor som önskar någon att tala med. Föreningen är politiskt och religiöst obunden. Tystnadsplikt gäller för alla joursamtal. Här kan du läsa mer om Jourhavande medmänniska.

Jourhavande präst
Brottas du med ångest, ensamhet eller självmordstankar och behöver någon att prata med? Jourhavande präst erbjuder akut samtals- och krisstöd och är en del av Svenska kyrkans själavård. Jourhavande präst lyssnar, och det som sägs stannar mellan er. Du kontaktar Jourhavande präst via telefon, digitalt brev eller chatt.

Ring Jourhavande präst
Akut samtals- och krisstöd. En del av Svenska kyrkans själavård. Jourhavande präst har öppet alla kvällar kl 21.00–06.00. Du kan ringa om du är ledsen, rädd, orolig eller känner dig ensam.

Så här kontaktar du Jourhavande präst
Ring 112 och be att få bli kopplad till Jourhavande präst. Den som svarar är präst inom Svenska kyrkan.

Som alla präster har också prästerna i jouren absolut tystnadsplikt. Samtalet bandas inte och det som sägs stannar mellan er.

Självmordslinjen - 90 101
Till Minds Självmordslinjen kan du ringa när du har tankar på att ta ditt liv. Även anhöriga kan ringa. Telefonnumret är 90 101. Du är alltid anonym. Självmordslinjen drivs av föreningen Mind som har utbildat volontärer att prata med. Det går att ringa alla dagar kl 06.00 – 24.00. Du kan även chatta eller mejla, läs mer här.

Du kan alltid välja att ta på dig en offerkofta i alla situationer i livet då det känns ohanterbart, eller lyfta upp dig själv och välja att fokusera på det du faktiskt har och kan göra utav livet. Du bor i ett land med alla möjligheter i världen. Har full förståelse för att du känner enorm saknad över detta men det är helt upp till dig hur du väljer att hantera det. Antingen gräver du ner dig själv ännu mer över något du inte kan kontrollera eller så väljer du att kontrollera det du faktiskt kan, dvs din reaktion.

Livet kommer alltid slå tillbaka, mer eller mindre. Jag har en gammal klasskompis som förlorade sina föräldrar samt sitt enda syskon i Tsunami vågen när han var 13 år gammal. Han kom hem totalt trasig både fysiskt och psykiskt som enda överlevande i familjen. Idag bor killen i Miami och lever ett liv många bara kunde drömma om.

Om man bor i sverige så känner man sådär.

Vi människor är inte menade att bo här uppe på gränsen till tundran. Vi är menade att bo på i en by på en Robinson-ö där kvinnorna går omkring med bara bröst, och där mannens jobb är att jaga och fiska.

Denna har först främst ett sorgearbete framför sig. Det handlar inte om att ”gräva ner sig”, utan är helt nödvändigt. Att ”kontrollera reaktionen” är att försöka förtränga. Fungerar inte i längden. Du skjuter upp allt som är obearbetat.

Är ganska säker på att din kompis inte drog till Miami och påbörjade livet som många bara kan drömma om, efter ett par veckor.

Eller så kanske du inte har svaret på allt och det är lika troligt att det inte är meningslöst, mer din känsla. Du lever troligtvis fel för dig om du känner så.

Pliktkänsla, pliktkänsla, pliktkänsla.

Det finns alltid något att känna en plikt över.

Jag har läst dina trådar här och lider med dig. Bra att du har konto här och skriver som ett litet andningshål.

Du skriver att du har haft släktingar på besök i huset tidigare när din hustru levde. Vet de om hur dåligt du mår på riktigt i den här situationen? Finns det någon där som kan hjälpa dig, en person att höra av sig till? Hur är det med dina gamla kollegor, fanns det någon fin person där?

Vi män är tyvärr jäkligt bra på att upprätthålla en mask och inte vilja störa någon när vi mår skit, men det får vi ta och sluta med.

Min erfarenhet är att man har vettigare personer i sin närhet än vad man tror, bara man vågar ringa. Om de inte lyssnar så ringer man nästa person.

Jag tror också att du måste ha två perspektiv. I den akuta sorgefasen handlar det bara om överlevnad. Någon skriver om rutiner och det är en bra sak. Har du någon granne i närheten som du har kontakt med? Det kan handla om en så enkel sak som att få hjälp att handla i sorgefasen. Håll huvudet över vattenytan och simma på i det här stadiet.

I fasen efter handlar det om att bygga upp tillvaron. Du är relativt ung pensionär och har fortfarande goda möjligheter att göra vettiga saker med den tid du har kvar på jorden. Kan du hyra ut en del av ditt barndomshem, finns det någon insats du kan göra för din hembygd? Sådana saker kan vara värda att fundera på längre fram.

Skicka gärna PM eller svara här. Framförallt: ta hand om dig. Världen är full av vänliga människor och du vet inte vad som döljer sig runt hörnet. Även för dig.

Så är det säkert. Så vitt jag vet har jag aldrig varit riktigt deprimerad och då är det såklart svårt att sätta sig in i. Men vad är alternativet till att rycka upp sig? Lägga sig ner och vänta på döden?

Inte meningslöst för min del. Tänker göra en jävla mycket annat innan jag dör. hade också självmordstankar förr pga drog och spelmissbruk men nu är man frisk och rehabiliterad

Det enkla svaret är väl att man inte har så mycket att välja på. Döden verkar rätt meningslös också. Självmord är för optimister. Var dag bär nog av sin egen plåga, står det i bibeln. Man får ta en dag i taget. Endast barn och dårar är lyckliga.

Det finns uppenbarligen en mening med livet, annars hade det inte uppkommit, eller hittat nya vägar att evolvera hela tiden.

Om ditt liv mest innehåller "sorg och lidande" i ett av dom mest bekväma länderna på planeten är det något som är avsevärt fel i din situation.
Att du är i en megadepression på grund av din nuvarande livssituation är inte konstigt..men det BLIR annorlunda.

Och då kan man ju fundera på varför dom 2 som antingen ännu inte är (barnet) "Programmerade", eller är mottagliga(Dåren) är dom som är lyckliga??

Hittar man ingen mening med livet, så är det illa.