Mycket tårar och snyftningar från JJ när hon berättar de kritiska punkterna.
Hur äkta verkar de?
Samtidigt säger hon saker som kan lägga sordin på detta, såsom:
SRs direktrapportering:
"Sedan kommer Tove ut. "Jag frågade Tove om hon ville reda upp det här bråket och hon var förvånansvärt tillmötesgående och lät lugn och snäll på rösten, så de här tankarna på att slå henne, de tänkte jag inte helt enkelt, de tankarna försvann.""
Skuldbeläggande av Tove, tror jag kan vara svårt att använda som knep, då hon strax innan berättar att Tove från "ingenstans kommer fram och säger "hur känns det att vara den sämsta människan på jorden" ungefär.
Det kommer också att slå tillbaka på henne, eftersom det kommer att komma fram annat obehagligt om JJ.
"20-åringen får svårt att prata. "Hon får till någon spark i väggen, så vi ändrar lite position. Då säger hon "vad fan håller ni på med" och så tar hon sina händer om min hals, då" och då säger jag "vad fan håller du på med själv" och sätter mina händer om Toves hals och trycker till."!
"20-åringen börjar snyfta och andas häftigt när hon berättar om hur Tove dog i badrummet."
"Åklagaren frågar om hon funderade på att larma.
"Det tog aldrig riktigt form. Polisen hade ju inte lyssnat på mig tidigare på kvällen, så den tanken föll... Föll helt enkelt bort."
"Ambulans?"
"Det dök också upp, just att ringa 112, men det blev inte att vi gjorde det.""
JJ fattar inte att den här offerkofta mentaliteten inte funkar, utan tvärtom; det lyser igenom hur arg hon egentligen är, att hon har motiv eftersom hon ens tänker på att slå tillbaka (hämnas) och att ingen lyssnade på henne.
Inte heller sannolikt att man inte larmar när någon dör av "misstag", för att vakterna/polisen inte lyssnat på en så obetydelsefull händelse som ett mindre tjafs utan skador.
Jag tror tvärtom; JJs snyftande och hennes skuldbeläggande av Tove slår tillbaka då det verkar stört hur hon tänker.
