Tråden där sexarbetare diskuterar kunder och träffar

Så trist. Men jag förstår dig...
Det är rundgång i de trådarna. Och det var därav jag tänker att ert specifika perspektiv är intressant! En del av antifeministerna hyllar i regel oldschool prostituerade kvinnor (de verkar dock inte ha koll på att det även finns en del manliga prostituerade) samtidigt som de rackar ner på i princip alla andra kvinnor samt män som inte rackar ner på kvinnor.

Nej, jag vet absolut inte mer än vad du vet, därav min fråga. Men i alla yrken brukar det förr eller senare uppkomma viss yrkesetik, som sätts på pränt. I synnerhet i yrken där man har med människor att göra. Nu jobbar ju ni prostituerade som egna företagare vilket givetvis gör att det kanske blir svårt att få till en samlad yrkesetik.

Ja, där beskriver du ju lite av din personliga yrkesetik. Låter vettigt.

Jo, det kan jag tänka mig att många kunder vill diskutera sexköpslagen... Trist då att de inte ser den ur ert perspektiv. Jag anser ju personligen att ni som trivs i yrket och vill vara i det borde få inneha ett certifikat, vilket gör att ni kan sälja sex obehindrat och utan att polisen får ha span på er etc. och så att era kunder får köpa sex av er utan att behöva betala böter. Prostituerade som gör det av fel skäl, tex. som en del av självskadebeteende, trafficking, för att finansiera drogmissbruk osv. ska givetvis inte få certifikat och det blir därmed olagligt att köpa sex av dessa och borde då även ha fängelse i straffskalan för sexköparen. Detta skulle skydda både er som trivs med yrket och skydda dem som inte har i yrket att göra. Sorry att jag kom in på detta uttjatade ämne. Men som humanist ser jag detta som det enda vettiga.

Har du någon gång yppat dina politiska åsikter för en kund?

Jag jobbar aktivt på att yttra mig så litet som möjligt om mitt privatliv och min egentliga identitet med mina kunder.
Som jag har sagt i ett tidigare inlägg så avskyr jag mitt jobb.
Det finns inte en chans att jag skulle yttra ett ord enligt min sanna politiska åsikt när jag jobbar.
Inte för att jag tror att de skulle ha speciellt mycket emot den, utan för att jag inte vill blotta mig själv och låta dem komma för nära.
Men, jag kanske inte ger något vidare högintelligent uttryck, för inga av mina kunder har någonsin pratat speciellt mycket politik med mig, inte ens vänstersnubben.

Man kan nog strypa diskussioner under sexarbete också. Men bedömer väl kunderna med extrema åsikter gissningsvis pratar med sexarbetare om det för att de i andra sammanhang inte får göra så. Så låter dem hållas så länge de betalar full taxa.

Tycker annorlunda än kunden. Men det är inget problem. Han är inte som alt right knäppisarna.

Tar de politiska diskussionerna någonsin över? Så att det tar mer tid än själva sexet?

Härligt att du kan vara öppen med vart du står politiskt, även om han och du har olika politiska åsikter! Politik kan vara rejält känsligt ämne.

Jag förstår att du menar väl men jag personligen har väldigt svårt för ordet prostituerad. Det låter gammalmodigt och nedsättande (om man känner det etymologiska ursprunget) men det är inget vi behöver snöa in på nu och politik och lagstiftning angående sexarbete i största allmänhet är inte intressant i den här tråden eftersom TS är ganska så glasklar så allmänna diskussioner om politik och lagar får tas nån annanstans. Likaså är det totalt ointressant vad random andra personer skriver om sexarbetare i ett annat delforum.

Du måste väl själv kunna räkna ut att vad man pratar om och hur personlig och privat man blir med en kund beror på varje enskild kund och hur kunden och sexarbetaren väljer att förhålla sig till varandra? Det finns såvitt jag vet ingen informell el formell allmän yrkesetik i vår bransch. Vi är liksom inte vårdpersonal som har en yrkesetisk kod. Det skulle väl isf vara att man inte golar ner kunder och undviker att jobba om man vet att man har en smitta. Ang vad man "får" prata om skulle kanske kunna jämföras med vad man pratar om med sin frisör. En del frisörer går man till i flera år och man bygger upp en relation och gillar man varandra och funkar ihop så kan både kund och den som säljer en tjänst bli ganska så frispråkiga med varandra. Tänker inte nödvändigtvis på prat om politik men efter ett tag kanske man börjar prata om dagsaktuella saker & händelser på ett djupare plan, sitt privatliv och annat. Men om en frisör eller en kund skulle börja babbla om FÖR privata saker (typ äktenskapliga problem eller sitt barns psykiska mående) första gången man går dit så skulle man ju börja undra vad fan det är för fel på människan. Likaså om personen på ett aggressivt och konfrontativt sätt började prata om politik.

Det är på samma sätt med sexarbete men med det STORA undantaget att många kunder verkar se sitt sexköp som nåt som händer parallellt med deras vanliga liv och där vanliga sociala koder därför inte riktigt gäller. Det är ganska så vanligt att kunder använder en som nån slags ventil och terapeut och pratar om ganska så privata saker trots att man inte känner varandra och många av dem gillar när samtalet går två vägar. Inte så att de vill att sexarbetaren ska bikta sig eller så men åtminstone att det blir nån form av dialog. Och jag håller med strangegirl ang att många kunder verkar snacka med en om sånt de upplever att de exvis inte kan prata om med folk på jobbet. Alt right-nissarna exvis, jag tror inte att de sitter och kör sitt snack på lunchen med mäklarkollegorna men jag kan så klart ha fel. Och så finns det kunder som inte är så intresserade av att prata öht och då gör man ju inte det -- det kan man ju läsa av. Men om det är en stammis man träffar för 50:e gången och man ses i 4h så säger det ju sig självt att man gör mer än bara har sex. Och så länge nån inte är tokaggro och ska pådyvla sina politiska åsikter så tror jag att de flesta sexarbetare ler & nickar.

Ser att hardmuth är inne på det spåret jag var inne på -- det är inte alltid man vill bli personlig och privat med kunder -- av olika anledningar -- och då funkar det bra att le & nicka. Men så finns det ju kunder det ÄR kul att prata med (åtminstone är det så för mig nu eftersom jag bara träffar stammisar) och då brukar jag faktiskt säga ungefär det jag tycker men undviker så klart att hamna i hetsiga diskussioner.

Jag ogillar inte mitt jobb och just nu så gör jag inte så mycket träffar och jag har turen att bara kunna träffa stammisar som jag tycker om men jag försöker ändå hålla samma linje som du -- yttrar mig så lite som möjligt om mitt privatliv och min identitet. Men jag tycker att man kan vara ganska så personlig ändå och för mig är mina politiska åsikter inte så särskilt privata så just det har jag inte nåt problem att prata om om det är bra vibes med en kund.

Det har hänt att kunder man träffar första el andra gången börjar fråga saker om min familj, var jag bor, vad jag jobbar med, vad jag studerar, om jag har en pojkvän osv. Uuuuhhh! Det är inget jag vill prata om alls i såna lägen. Men när det är nån jag känner och litar på så kan jag öppna upp lite mer. Lite som i alla andra relationer faktiskt. Det är väl iofs kul att kunder är intresserade av en och försöker prata vardagligt och många gör det nog också av artighet och tänker kanske inte på att det blir för privat.

Skulle jag bli för privat med kunder så skulle jag nog inte palla att jobba med sexarbete, för mig är det nödvändigt med nån form av mental distans -- kanske för att den fysiska distansen är nästan helt obefintlig. Vet inte riktigt.

Jag känner inte till det etymologiska ursprunget av det ordet. Använder ordet mest för att det låter snyggare än "hora" och "fnask" och andra riktigt fula och (i mina öron) nedsättande epitet. Sexarbetare låter förvisso bra, enkelt och korrekt. Så. Jag ska försöka tänka på det och använda det ordet hädan efter.

Nej, faktiskt inte. Sex är, enligt mig, en jädrigt intim handling. Och då det är sex ni säljer och kunden köper, så är det svårt att tänka sig exakt vart gränserna för samtalen går. Om du förstår hur jag tänker? Det är samma som med personlig assistent. Där vet jag att en del som är personliga assistenter kommer sina kunder väldigt nära och det tom. kan uppstå vänskapsrelation/kärleksrelation mellan kund och personlig assistent. Givetvis fattar jag att det är annorlunda för er sexarbetare, som förmodligen inte träffar era kunder flera ggr./vecka, i flera timmar i sträck per gång. Men ändå: intimiteten finns ju där ändå någonstans. Ni sexarbetare delar ju något "vardagligt intimt" så som sex är, med era kunder. Precis som den personliga assistenten delar vardag med sin kund. Och då blir givetvis min undran vart gränserna för samtalen går. Du svarade fint och bra på det.

Intressant att kunderna ser det som en parallell del av sitt liv. Låter som du lite får chansen att vara den där "flugan på vägen" som vet saker om kunden, som kunden aldrig skulle yppa för någon annan.

Låter klokt.

Sexarbetare har som sagt ingen yrkesetisk kod att följa på samma sätt som vårdpersonal har, detta eftersom vi inte omfattas av nån sekretess och våra kunder inte står i beroendeställning på samma sätt som brukare och patienter gör till sin vårdgivare. Det finns alltså ingen gräns för de samtalen sexarbetare och kund kan el får ha med varandra, de gränserna sätter man upp själv beroende på hur den enskilda relationen ser ut. Lite som det ser ut vid vanlig dejting el i vänskapsrelationer. Men den stora skillnaden är ju att vi får betalt för vår tid och uppmärksamhet och då får man så klart låta kunden styra och vill kunden prata om politik gör man det och man får stå ut med att vara ventil på ett helt annat sätt än man gör i privata relationer. Det är vääääldigt vanligt att kunder vill prata om privata saker -- sin familjesituation, nån sorts allmän bikt, vädra vad de tycker är kontroversiella politiska åsikter osv.

Jag förstår vad du far efter men enl min erfarenhet finns det inga gränser alls för samtalet man kan ha med en kund. Man får helt enkelt känna av läget men jag tror nog att de allra flesta sexarbetare föredrar att hålla en viss distans och inte vill bli allt för privata själva. Kunder köper en upplevelse och jag tror inte att så jättemånga exvis är intresserade av höra en sexarbetare sitta och gråta över hemska biverkningar av en medicin man har börjat ta el hur ledsen man är för att partnern har gjort slut. Särskilt inte om det är nån man träffar första gången. Psykobeteende liksom. Men är det nån man träffat många ggr och känner och litar på så kanske man vill och känner att man kan ta upp sånt. Så nej jag tycker inte att det finns några gränser och det kan inte jämföras med relationen brukare-vårdpersonal, det är isf mer jämförbart med andra relationer man har oavsett om det handlar om vänskap, sex eller kärlek (el allt på en gång!).

Ett exempel är ju att både jag och en kund får försöka påverka varandra i politisk riktning, det finns liksom ingen gräns där. På samma sätt som det funkar i exvis en vänskapsrelation. Även om det är sk kontroversiella åsikter så finns det ingen gräns för vad man "får" prata om, det är liksom nåt man får pejla av helt enkelt.

En sjuksköterska inom den psykiatriska öppenvården kan ju inte sitta och hålla på och driva nån sorts privat politisk påverkanskampanj med sina patienter, inte heller hemtjänstpersonal eller personliga assistenter. Däremot så kan patienter och brukare börja prata politik med den vårdgivare de möter men om de gör de på ett alldeles för gåpåigt och konfrontativt sätt kan ju vårdgivaren vända sig till sin arbetsgivare eftersom man i vården inte kan välja vad man ska göra och med vem så kan man ju få hjälp att lösa en olustig situation om man inte kan styra upp den själv. Likaså om nån i ett sån relation börjar prata och fråga alldeles för detaljerat om sex. I såna yrken finns en förväntan på båda parter att man ska upprätthålla en professionell distans även om man jobbar extremt nära i vardagen som exvis personliga assistenter gör.

Som sexarbetare så kan jag ju faktiskt välja bort kunder jag tycker är störande och jobbiga och välja att inte göra affärer med dem. På samma sätt som jag antar att en del hantverkare väljer att inte göra ett till jobb hos en kund de upplevde som jävligt störig och påfrestande. Och kunder kan ju välja bort mig om jag är jobbig och gränslös och inte alls kan läsa av de sociala koderna i den aktuella situationen. På samma sätt som jag kontaktar en ny målare om jag tycker att den jag anlitade förra gången var en jobbig person och dessutom dålig på sitt jobb.

Sen så fattar ju jag också att en del sexarbetare inte har den ekonomiska möjligheten att välja bort jobbiga jävlar men jag har det och jag kan bara diskutera utifrån mig själv och inte täcka in varje tänkbart scenario.

[spoiler]Det skulle alltså vara nån figur med kvasivetenskaplig utbildning som gör en lämplighetsbedömning av vem som säljer sex av "rätt" anledning. Ett yrkescertifikat på det viset måste IMO utfärdas av en myndighet så att man enl ett tydligt regelverk kan överklaga och ompröva beslut osv. Det kan inte läggas i knät på privata aktörer eftersom det handlar om myndighetsutövning -- särskilt när det är nåt så vanskligt och godtyckligt som att bedöma vad som är "rätt" anledningar. Du beskriver ett mardrömsscenario -- blir alldeles svettig och illamående bara av att tänka på att en beteendevetare ej kopplad till en myndighet ska få avgöra vem som får arbeta med sexarbete. Detta är dock inte ämnet i tråden så jag tänker inte kommentera det mer men jag var bara tvungen att säga nåt pga jag tycker att det är en så galen idé.[/quote]

Tack för ett väldigt utförligt och uttömmande svar!
Jo, precis. Egna företagare har ju den friheten: att avstå besvärande kunder. Men som du skriver: den egna företagaren måste ju ha råd med det. Vare sig den egna företagaren är snickare eller sexarbetare. Det glädjer mig att läsa att du har råd att välja bort kunder du upplever är besvärande för dig!

Min poäng är att det inte kan överlåtas till en privat aktör att avgöra om jag trivs med mitt yrke och om jag gör det av "rätt" anledningar och vad är ens "rätt" anledningar? Och hur skulle kunderna kunna veta att det verkligen är jag som är certifierad? Många sexarbetare vill vara helt anonyma för sina kunder och vill inte avslöja sin identitet öht. Ett certifikat som för kunden inte går att koppla till mig och min verkliga identitet vore ju helt verkningslöst. Om det bara är nåt litet plastkort med siffror på så kan jag ju låna vilket kort som helst. Det vore en mardröm att behöva visa upp ID-handlingar eller nåt slags certifikat som avslöjar min identitet för en kund. Det vore fruktansvärt även om det bara var min bild på kortet och inget namn el personnummer. Vad skulle kunna hända om ett sånt kort kommer i fel händer? Uuuh!! Det är ju inte så jättemånga som är sugna på att riskera att hängas ut som sexarbetare.

Sexarbetare är en spretig grupp särskilt om man ser det ur ett globalt perspektiv och vi jobbar alla på olika sätt. En del har inga som helst problem med att avslöja vem de är för kunder och de kör incalls hemma och tar emot Swish osv så kunderna vet vilka de är. Jag exvis jobbar inte på det sättet och vill inte att nån ska veta vem jag är. Vi är alla bekväma med olika saker, många tycker att outcalls är jättejobbigt och inte känns säkert alls men jag tycker precis tvärtom. Det finns inget rätt el fel här så klart, vi bara gillar olika saker.

Om man känner till mitt namn så kan man hitta mig ganska så lätt på nätet -- vilken utbildning jag går, var jag jobbar, var jag bor och med vem och han i sin tur går ju också att kolla upp och jag vill inte att kunder ska veta såna saker om mig. Om nån är riktigt skev så skulle den personen kunna börja kolla upp våra familjemedlemmar och en massa annat och det skulle kännas fett konstigt även om personen bara gjorde det av nyfikenhet liksom.

Nu träffar jag ju bara stammisar och det är folk jag litar på så det skulle inte vara nån fara att avslöja vem jag är om det inte är så att nån av dem skulle bli helcrazy och spåra totalt men att behöva legitimera mig och visa upp ett certifikat för en ny kund jag inte känner vore alldeles fruktansvärt för mig. Det är en sak som definitivt skulle få mig att quitta sexarbete -- det skulle innebära en stor otrygghet för mig faktiskt.

Det är inte så många av mina stamkunder som har försökt efterforska vem jag är, de har kanske gjort sökningar på nätet utifrån uppgifter de har fått från mig, det vet ju inte jag men det är ingen som frågat en massa snokiga frågor. Som jag skrev tidigare så är det ju en del kunder som börjar fråga en massa alldeles för privata saker redan första el andra gången man ses men jag är inte säker på om det är för att snoka reda på vem man är, det kan ju kanske lika gärna vara av artighet och att det är såna saker man brukar fråga människor man nyss träffat. Är man inte rutinerad sexköpare så kanske man inte tänker på att det kan bli obekvämt för sexarbetaren.

Har du någon gång gått med på att träffa sådana (eventuellt snokiga) kunder igen?
Ja, eller så kanske de är nyfikna på dig? Just där och då. Utan att besvära dig på din fritid.