Hur var det att sitta i fängelse? Samlingstråd

https://www.youtube.com/watch?v=nTBjxqdyuyE

Ser rätt trivsamt ut, bortsett ifrån att dela cell med någon okänd person. Med tanken på att det är fängelset, så kan det ju vara risk med att man delar cellen med en riktig aggressiv/dominant person. Gör man kanske undersökningar vem som man kan dela cellen med eller blir det ren av slumpen vem som blir ens cellkompis?

Jag tror egentligen inte det är särskilt lyxigt att sitta inne i svenska fängelse som det ryktas om. Blir säkert massa bråk och nedtryckningar. Det är nog den som fysiskt starkast som får ledarskapet, mest troligt. Starkast, aggressivast och den dominanta, som förmodligen går med säkra puckar. Men jag kanske har fel. Det kanske är jätte trivsamt.

Du har inte fel. Fängelse i Sverige är en blandning mellan tortyr och trivsel, vilken del som får störst utrymme beror på dig personligen. Den starkaste, mentalt och fysiskt, går som i alla andra sammanhang relativt säker. Men det gör även vi som är svagare, så länge vi gör som vi blir tillsagda. Nästan allt handlar om att vara sig själv på kåken.

Bara för att reta Snyggsexigoskuld lite så ska jag ge ett självupplevt exempel på blandningen mellan tortyr och trivsel... Jag hade precis blivit satt på Kumlas hårda isol och var på lite bushumör. Så jag frågade en av vakterna om jag kunde få en kiosklista. Han tittade förvånat på mig och sa att "Nja. Det fungerar nog inte så här. Det lär inte gå igenom..." Svarade att jag förstår det men kunde va kul att skicka in en för att se vad som händer. Tyckte tydligen han också för han gav med sig och hjälpte mig skicka in en.

Var lite svårt att bestämma sig bland alla godsaker men det slutade med att jag satt på madrassen i björngrottan, lyssnandes på skriken och våldet, och åt croissants och singoalla...

Haha, fett som fan. Och det är som du säger en blandning av ytterligheter.

För mig var inte våld/psykningar jobbigast, sånt går att hantera med lite ryggrad, utan tristess/isolering från yttervärlden/restriktioner av olika slag. Det är den delen som jag tror väldigt få som inte suttit riktigt fattar. Allt medan livet på utsidan bara glider ifrån en, år efter år. Sånt känns betydligt mer i längden än att åka på stryk.

De flesta försöker skapa en tillvaro på kåken med ngn slags blek kopia av hur man hade det på utsidan, så trivsam som möjligt, med regelbundna avbrott av säk-nedslag eller om ngn idiot kommer in på avdelningen och behöver skickas.

Ibland går tiden jävligt fort när man sitter med bra folk, alla vibbar och det bara flyter på. Sen händer ngt som man inte kan kontrollera, t ex ny kvinsp som ska sätta avtryck, en bra kille lämnar och en idiot kommer in eller ngt skit händer på utsidan som man inte kan påverka. Då bryts bubblan och man får börja om igen.

Det är rätt bisarrt utifrån sett men fullt normalt på insidan. Tyvärr sätter mycket av det här sig i skallen och blir kvar alldeles för länge. Det är kanske därför vi fortsätter tugga det i den här tråden.

Tristess & stress går dåligt ihop... Alla sorgliga öden och smärta man får upptryckt i ansiktet gör sitt till för att färga kåkmedvetandet svart också.

Mmm. Det är nästan som att fängelset kan lukta till sig ens kontrollbehov på olika områden och därefter förinta det. Därför tror jag att bästa sättet att överleva kåken med psyket någorlunda intakt är genom att acceptera total avsaknad av kontroll, "sin egen död" om man så vill. Det fungerar för såna som oss, om än att det gör jävligt ont, men stackars dom som har sitt kontrollbehov bundet till ett orent samvete och inte *kan* släppa på kontrollen. Som att köra huvudet genom en köttkvarn...

Fängelse är en optimal institution på det viset, om du ursäktar min beundran för perfekt tortyr. Visst sätter det sig i skallen, men kanske hjälper det ens vilja att fylla upp densamma med bra grejer i övrigt. Hoppas det i alla fall.

Hahaha det värsta är att den är långt ifrån unik. Har hört den jag också. Jävla lirare det finns

Fan vad segt med egen inställelse. Jag går bara och skjuter fram på det hela tiden.

Hade varit mycket skönare om snuten kom och hämtade mig bara. Då blir man ju tvungen. Nu har jag 2.5 månad kvar på mig att ställa in mig.

Panikångest och depression på det.

Kul!

Fan!

Förstår å ena sidan att det inte är jätteroligt, men å andra så bör du nog tänka på din egen *inställning* också. Tycker du det här är jobbigt nu, så vänta bara. Allt är i koncentrerad form på kåken och du kommer få utforska depression och ångest till fullo om du redan har problem med det.

Börjar tro att du kommer få en mindre angenäm volta, men det kanske du ska ha också, vad vet jag....

Tack, jo du har rätt. Jag måste ändra på min egna inställning! Annars blir det svårt.

Jag är oskyldigt dömd. Ja kanske har gjort något i mitt förra liv, och har kanske samlat ihop till att förtjäna detta.

Vad vet jag…

En sak vet jag däremot efter domen.

Svenska domstolarna är amatörer som dömer utan bevis. Att det krävs bevis är skitsnack. De dömer efter vad de tror.

Börjar förresten tänka att det ändå kan finnas positiva delar i att sitta avskärmad från samhället ett tag…

Mycket stress på utsidan ändå. Kanske blir ett bra ''break''

Att ångesten och depressionen faktiskt blir bättre därinne. Det svaret får jag återkomma med.

Så är det. . Alla jag känner säger att rättegången är ett skämt även om de ansåg sig skyldiga eller inte. Som att sitta med i en teaterföreställning med redan förutbestämt manus och ingen bryr sig ett skit i vad du säger. .

Ja, det var hemskt. Framför allt när Åklagaren får prata strunt 9/10 av tiden och hjärntvätta domarna.

Det är precis som du säger, en teaterföreställning.

Det där med bevis har de helt struntat i, iaf i min dom. Men när det handlar om pengar(Ekobrott i mitt fall) , så skiter de i bevis. De ser sin chans att casha in.

Brukar faktiskt vara tvärtom, folk blir lugnare på kåken. Man är avskärmad och blir inte lika påverkad av allt ute i samhället. Det är väl 1 på 20 som går runt och mår dåligt konstant. Gäller att hitta vettigt folk att hänga med och införa rutiner så går de väldigt lätt.