Att ta livet av sig utav ren sorg i ett sånt här läge verkar som en extrem överreaktion.
Känns självklart att Staafs untjyttjande, Thornbergs svek, Vikstens svartmålning, medias uthägning och förlusten av vänner skulle leda till en depression. Men Löfving hade barn, familj och nära vänner som fanns där, han visste det. Han var även polis i 42 år och gav åtminstone mig intrycket av att vara en bestämd person med skinn på näsan. Att slå sig fram som polis och bli chef lär dessutom vara ett karriärsval som utan tvekan kräver en benägenhet för aggression. Vill även minnas att han hade förföljt Staaf och även om den polisanmälan som följde inte ledde någonstans så var han ju inte direkt den typen som gav sig efter ett svek. Han ville sätta dit henne, han blev polis för att han drivs av att sätta dit människor som förtjänar det.
Hur fan skulle han kunna få återupprättelse för det enorma svek och svartmålning som Thornberg/Viksten/Staaf/media låg bakom?
Självmord. Han fick det sista ordet. Låste dörren och kastade nyckeln, en sista käftsmäll. Han ville inte bli svikt och gå under ensam. Över en natt gick han i allmänhetens ögon från att vara gubbsjuk och korrumperad till en äkta människa med en gedigen karriär som klarspråkig polis bakom sig. Drevet är nu svikarnas. Livet som polis var det enda han kände till ändå, han kanske var nöjd. Löfvings vän sa att bland det sista han sa var att han förlorat sin heder. Var självmordet ett försök till att ta tillbaka den på något sätt? Enda sättet att inte leva resten av livet med svansen emellan benen?
Kan även tänka mig att det första han gjorde när rapporten släpptes var att supa ner sig, vilket skulle lättat för såna här tankegångar men jag kanske bara talar för mig själv. Allt det här är bara spekulationer.
Känns självklart att Staafs untjyttjande, Thornbergs svek, Vikstens svartmålning, medias uthägning och förlusten av vänner skulle leda till en depression. Men Löfving hade barn, familj och nära vänner som fanns där, han visste det. Han var även polis i 42 år och gav åtminstone mig intrycket av att vara en bestämd person med skinn på näsan. Att slå sig fram som polis och bli chef lär dessutom vara ett karriärsval som utan tvekan kräver en benägenhet för aggression. Vill även minnas att han hade förföljt Staaf och även om den polisanmälan som följde inte ledde någonstans så var han ju inte direkt den typen som gav sig efter ett svek. Han ville sätta dit henne, han blev polis för att han drivs av att sätta dit människor som förtjänar det.
Hur fan skulle han kunna få återupprättelse för det enorma svek och svartmålning som Thornberg/Viksten/Staaf/media låg bakom?
Självmord. Han fick det sista ordet. Låste dörren och kastade nyckeln, en sista käftsmäll. Han ville inte bli svikt och gå under ensam. Över en natt gick han i allmänhetens ögon från att vara gubbsjuk och korrumperad till en äkta människa med en gedigen karriär som klarspråkig polis bakom sig. Drevet är nu svikarnas. Livet som polis var det enda han kände till ändå, han kanske var nöjd. Löfvings vän sa att bland det sista han sa var att han förlorat sin heder. Var självmordet ett försök till att ta tillbaka den på något sätt? Enda sättet att inte leva resten av livet med svansen emellan benen?
Kan även tänka mig att det första han gjorde när rapporten släpptes var att supa ner sig, vilket skulle lättat för såna här tankegångar men jag kanske bara talar för mig själv. Allt det här är bara spekulationer.
