Rättegång mot familj, stor inom hästsporten, åtalas för dråp på Donia Hassan 2012

De har ju medvetet försummat flickan vård, de klarade ju inte ens av att köpa proteindryck!

Det brister för Jaana en gång under förhören (del 3). Det är när det är synd om HENNE och familjen för att de blev mordhotade. Inga känslor när hon pratar om Donia, men när det drabbar dom är det jättejobbigt och tårarna kommer.

Nu kommer jag in lite snett från sidan i den här tråden men jag har jobbat ihop med en av sönerna i familjen och jag har nog aldrig mött en människa med skevare självbild och världsuppfattning än den killen. Tyckte hans mammas sätt konstant överösa honom med beröm hela tiden var ganska skevt det med.

Visste inte att det fanns sådana här skelett i hans garderob men hade jag vetat det då hade jag nog försökt bli kompis med honom för att kunna kräma ur all info. Ska bli intressant att följa utvecklingen i det här.

Tycker det är väldigt tydligt hur svårt fosterföräldrarna har att hålla ihop historien när man lyssnar på Peters vittnesmål.
Han vet inte ens om hon levde när han lade en alvedon på hennes bricka mitt i natten ( ca 01.30). Förut har han sagt att hon var talbar kl 2.
Väldigt motsägelsefullt alltihop.
Han minns inte mycket….
Jag hade velat veta vad som egentligen hände där på natten.

I förhöret hänvisar han hela tiden till "det Jaana sa tidigare".

Han var helt säker på att det var Donia som gick i trappan vid 01.30, men visste inte om hon levde när han la tabletten till henne.

Jag uppfattar att han är väldigt rädd för att säga för mycket.
Han vill nog inte göra om misstaget som gjordes vid Jaanas misshandelsdom.

Intressant, tack!

Vet du mer du kan förmedla?

Väldigt lite av storslagen karaktär, det var mest bara att så väldigt mycket inte stämde överens med den normala verkligheten.

Dels så pratade han om sin egen familj som en samling högpresterande övermänniskor som jobbade hårt från gryning till skymning och hade idel framgång och ingen motgång i livet. Detta skavde lite hos mig då han såklart inkluderade sig själv i denna samling men samtidigt knappt presterade godkänt på arbetet. Eller han presterade inte godkänt, är väl sanningen. Hans mamma överöste honom med beröm på olika sätt trots att han knappt kunde klä på sig.

Vid ett tillfälle behövde vi ha ett korrigerande samtal med honom pga att han betedde sig på ett sätt som gjorde att många tyckte han var en idiot. Mitt i samtalet säger han, på fullt allvar, att när man är så extremt högpresterande som han själv upplevde sig vara (han gav exempel på sammanhang och konstellationer där han enligt sig själv totalt utklassade alla konkurrenter) så sticker det i ögonen på medelsvenssons som då försöker sänka hans prestationer genom att snacka skit om honom. Det var helt i enlighet med jantelagen sa han, och han var tämligen van vid att det hände.

Han pratade också en del, om än inte jättemycket, om hur goda medmänniskor hans familj var då de just tog hand om barn som hade de svårt. Även här fick han det att låta som om det vore någon nutida messiasverskamhet de bedrev och att de var i nivå med moder Teresa. Tydligen var det inte så framstående och fantastiskt som han ville ge sken av.

Jag vill allvarligt påminna dig om din arbetsgivarsekretess och tystnadsplikt. Sonen kan identifieras här och din ryktesspridning hör inte till Donias död. Att yppa sig om korrigerande samtal med arbetstagare är allvarligt och i vissa fall brottsligt.

Jag var inte aldrig arbetsgivare, och korrigerande samtal ska inte tolkas i en formell mening utan som ett samtal kollegor emellan. Men point taken.

Är det bara jag som inte får ihop det med Lillys vittnesmål?
Hon är egentligen den enda som jag tänker att jag kan lita på kring Donias sista kväll i livet.
Hon säger att hon och D var ute och gick en liten stund på kvällen strax innan läggdags iklädda sina pyjamaser för att D ville prata, det hade aldrig hänt förut att D kommit till henne för att prata.
Hon säger att de som fanns i huset var fosterföräldrarna, inga andra ( förutom hennes lillasyster).
Om där var middag i huset borde där ju vara fler människor i huset eller?! Barnen hade ju fasta tider för läggdags så det borde ju inte varit så sent på kvällen.
Om flickorna gick ut, varför var där ingen som reagerade på det?
De hade båda pyjamas, tog D av sig sin när hon kom tillbaka till sitt rum?
Hade hon sina trosor under eller har hon bytt om?
Vad var det som var så viktigt för D att få berätta/prata om med L?
Jag tycker det verkar väldigt märkligt alltihop.
De vuxna litar jag inte alls på och speciellt inte efter att ha hört Peters vittnesmål då jag får uppfattningen av att man skapat en historia som alla ska hålla sig till.

Yep. Terjes vittnesmål väger tungt.