Spädbarn misshandlat till döds i Sörmland – pappan friad i rättegång (2022-07-25)

Men Lukas och Bella valde annorlunda efter två och en halv månad precis många andra gör.
Det är väldigt vanligt att männen behåller sina fritidsintressen faktiskt.

Du vill umgås med din bebis och en karl som du har svårt att stå ut med.
Det betyder inte att alla andra vill som dig och är tvingade till samma val.

Tror inte det är vanligt,de flesta som får barn hjälps åt.
Har mamman gått hemma hela dagen med barnen,särskilt spädbarn brukar pappan avlasta mamman när han kommer hem.
Om han svidar om och drar ut med kompisar eller träning är han en riktig skitstövel och tänker bara på sig själv och tar inget ansvar för sin familj.

Naturligtvis är det så, har man bestämt sig för att skaffa barn , då är det nog väldigt få föräldrar som lever så som de gjorde innan barnet kom.

Jag har absolut inte hört någon i min bekantskapskrets som har levt på detta sätt, att det har varit aktuellt att dra iväg på både det ena eller det andra när de har haft ett nyfött barn hemma.

Skillnad är ju om man vid några enstaka tillfällen träffar sina kompisar, arbetskamrater etc.

Att prioritera sig själv och sina egna intressen framför sitt barn är ju verkligen höjden av egoism .

Nej det är inte speciellt vanligt att män sticker iväg på egna aktiviteter direkt efter jobbet när de har spädbarn hemma. Det förekommer naturligtvis, men då brukar det sluta i skilsmässa ganska snabbt.
Mammans beteende är inte normalt.
Det är mycket möjligt att pappan dräpt barnet, den här mamman är fortfarande en usel förälder.
Det räcker liksom inte med att inte döda sina barn för att anses vara en bra mamma, man måste göra lite annat också.

I stort sett hela Sveriges befolkning håller väl med dig om det, utom en, som tycker det är helt normalt att välja bort sitt spädbarn och sina två äldre barn (som lämnas till bonuspappan) för att man är "trött på karln". Att anta en vuxen roll finns inte på kartan; problemet ska inte lösas utan fältet ska bara flys till förmån för någon ny flamma. Slit och släng människor liksom, ingen fredas, inte ens den biologiska familjen.

Det är ett enormt svek från samhällets sida att socialtjänsten inte agerade direkt efter orosanmälan från BB. Varningssignalerna borde räckt för ett omedelbart omhändertagande.

Du har inte barn va? Klart man kan säga så till barn. Senast förra veckan frågade min sexåring om vi kunde åka till lekland varpå jag ärligt svarade att nä, jag orkar inte, för jag har sovit dåligt pga x och y. Vi får åka en annan dag.

Det är en helt normal sak att säga till sitt barn.

Nej det är inte en helt normal sak att räkna upp varenda grej man gör hur lat man tycker den andra är vad man står i förhållandet osv.

Håller med dig, självklart skulle socialtjänsten haft kontroll på denna familj, jag
har svårt att förstå att Huddinge sjukhus överhuvud taget släppte ut dem från BB med barnet .

Utdrag ur FUP:en sid 282 T. Hon är specialistsjuksköterska gällande barn-och ungdom och arbetar på neonatalavdelningen på Huddinge sjukhus. Det är T som har skrivit orosanmälan från Huddingesjukhus.

T berättar att det är kring lunch och att mamman och pappan vill åka hem från
sjukhuset med barnet. T försöker prata med föräldrarna för att få dem att stanna någon
mer dag men de väljer att åka hem ändå.
T samlar ihop dag- och kvällsteamen efter det och de skriver ner vad de tycker om
familjen. De är alla överens om det som har skrivits.
Personalen har en oro över pappans anknytning till barnet då han inte visar något intresse för
barnet. De bedömer inte att han har någon kris utan att det är ett ointresse för barnet. Han
tittar inte på barnet, han ler inte eller visar någon kärlek de gångerna han ser på barnet. Han
ser bara på barnet de gångerna han måste göra något med barnet som att t.ex att byta blöja.
Personalen har även en oro angående de båda föräldrarna som är fixerade på ett hemdatum.
Personalen lovar aldrig något datum då man får åka hem utan det beror på hur barnet mår
men föräldrarna hävdar ändå att de har blivit lovade ett datum.
Föräldrarna försöker forcera fram en hemgång. Föräldrarna säger att barnet mår bättre än vad
hon gör. Barnet har en sond som hon får mat igenom och de tränar även att flaskmata barnet.
Båda föräldrarna håller kvar flaskan i munnen på barnet även fast hon inte orkar äta mer.
Personalen registrerar hur mycket mat barnet äter både via sond och flaska. De upplever att
föräldrarna försöker hälla i barnet mat med flaskan fast hon inte orkade för att försöka forcera
en tidigare hemgång. Personalen pratar med föräldrarna om detta men det sker ingen
förändring. Personalen anar att det handlar om att föräldrarna vill få bort sonden så de kan få
åka hem då det är en premiss för att få åka hem.
Till en början ligger barnet på IVA-sal med övervakning då hon är ett prematurbarn därefter
flyttas hon till ett familjerum där hon bor med sina föräldrar. Personalen har inte samma koll
på henne då utan föräldrarna har mer ansvar. Föräldrarnas bild av matningen när de har
flickan själva är att de säger att flickan kan äta alla mål på flaska.

Är det någon som har en teori om varför det verkar så otroligt viktigt för paret att åka hem från sjukhuset JUST det datumet?

Det handlade nog mest om att det är jävligt tråkigt att ligga på sjukhus kombinerat med deras oförmåga att sätta någon annans (i det här fallet deras egna prematurbarn) behov framför sina egna.

Men nu får du ta och ge dig!!

Barnen kanske frågar L varför han är ledsen och gråter, varför han är trött hela tiden, varför han säger att han inte orkar? Ska man då ljuga för dom barnen?? L kanske bara är ärlig och säger vad han känner??

9-åringen verkar ju vara väldigt vaken och klar i huvudet, nästan brådmogen när det gäller vad som händer inom hemmets 4 väggar.......

Du skrev förut att I knappt var hemma för hon stod inte ut med L. det ger ju faktiskt I ett MOTIV att skada J......för det var väl anledningen att L var kvar i hemmet, hans lilla dotter, J.



Alltså, L är väl en förstagångspappa? Han är nog överväldigad av känslor, kanske panikslagen av ett för tidigt fött barn? Och vill vara stödjande gentemot I som ju är "erfaren" 2-barnsmamma innan tredje barnet kom till världen, samt att han ska hem och bo med henne......

Jag tycker faktiskt att det är lite orättvist detta, de borde ha observerat den "erfarna" 2-nu 3-barnsmamman mera i alla fall........

Många, för att inte säga de flesta förstagångsföräldrar är fumliga och ganska skräckslagna i början, svårt att hålla i ett "lealöst" barn, mycket att tänka på, det mesta ställer allt gammalt, välkänt på huvudet.....