Muharrem Demirok, före detta partiledare för Centerpartiet

Tänk om en kommun kunde erbjuda amnesti för sina anställda. Den som begått någon oegentlighet liknande det som uppdagats den senaste tiden kan göra detta utan att riskera några juridiska påföljder. Till uppbyggnaden skulle det likna den allmänna vapenamnesti som vi tidigare jobbat med. Tjänstemannen/politikern skulle på detta vis lätta sitt samvete samtidigt som vi uppdagar eventuella oegentligheter i verksamheter runt om i vårt land.

Jag önskar att alla fick möjligheten att inleda en dag som denna på det vis jag fått göra. Med en resa genom det svenska landskapet. Från väst till öst. Att få se Sverige i sin fulla prakt. Att få se dagen gry över vårt underbara Sverige, det är en verklig ynnest.

Jag och min familj har idag rest från västkusten till östkusten. Men nu när vi står här, i hjärtat av Östergötland, vill jag samtidigt påminna om en annan resa. Den resa som vi som nation har gjort. Från att ha varit ett anonymt stycke av världen långt upp i norr, påbörjade en östgöte vid namn Birger Magnusson den resa som skulle sluta i en stolt nation och som låtit höra om sig. 800 år senare står vi ättlingar till Birger Jarl, här tillsammans, och firar den nationens nationaldag.

När vi ändå talar om resor vill jag nämna en annan resa. Den som en ung man gjorde för snart 40 år sedan. Den började i en liten turkisk by och tog sin utgångspunkt i den unga mannens sökande efter en annan framtid än den han kunde se där. Det är en resa genom ett Europa präglat av kalla kriget och slutenhet. Ett Europa där Sverige stod ut som ett öppenhetens fyrtorn. Och det var här, i Sverige, som den unga mannen skulle hitta sitt andra hem.

Han kom att älska allt som detta land hade att erbjuda. Han älskade det lilla såsom sill, julbord och midsommar. Albert och Herbert samt Lill Lindfors. Men han älskade också det stora såsom allemansrätten, yttrandefriheten och det rika föreningslivet. Egentligen är detta inte en resa, utan det är berättelsen om ett fantastiskt land som öppnar sina armar och omfamnar alla som vill bygga sig en framtid här. Det är också en berättelse om hur sonen till denna invandrare kunde bli kommunalråd i Sveriges femte största kommun och få den enorma äran att hålla ett tal på självaste nationaldagen, tillägnat dem han kallade sina landsmän. Kära landsmän, vänner, detta är vad som gör Sverige till den fantastiska nation som det är.

Jag hör ibland folk säga att vi är dåliga på att visa nationell samhörighet. Jag håller inte med. Se bara på oss, vi som samlats här. Och jag lovar er att det ser likadant ut i varje hörn av denna kommun. Människor som sluter upp med den blågula flaggan som självklar symbol. Men nationell samhörighet är inte bara att sluta upp under en dag. Det är att känna samhörighet med våra nationella värden. Varje dag.

Våra förfäder har byggt detta land i med- och motvind. De har lyft Sverige från ett enkelt bondesamhälle till att bli ett av världens mest högteknologiska länder. De har försäkrat oss om en uppväxt förskonat från krig och den mänskliga förnedring som många länder genomgått. De har överlåtit ett öppet, välkomnande och fantastiskt land till oss. Vi har en förpliktelse gentemot dem att föra detta stolta arv vidare till våra barn och barnbarn.
Jag vill nu att vi tillsammans utbringar ett fyrfaldigt leve för vårt Sverige och vårt fagra Östergyllen.