Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Rent tekniskt är det naturligtvis att att ljuga.
Nu lämnar man ju inte in ett CV "på heder och samvete", men avger man i sammanhanget en sanningsförsäkran kan man faktiskt begå ett brott som heter "osant intygande" (om man ljuger om andra) eller "osann försäkran" (om egna omständigheter). Det vanligaste fallet är nog deklarationen... :-)
Nu kan man (ur Linda Staafs synvinkel) säga vad som helst om sin kompetens, det är inte straffbart. Däremot kan ju det få allvarliga efterverkningar rent arbetsrättsligt, framförallt lär ju arbetsgivarens förtroende för henne försvinna, om hon farit med osanning.
Däremot kan Löving vara i farozonen om han vidimerat hennes CV och detta visar sig vara förädlat bortom någon sorts rimlig gräns.
Men HAR hon ljugit om sina meriter under rekryteringsprocessen eller vet man inte det i dagsläget? Jag tycker att just den här frågan verkar vara omöjlig att få svar på. Den glider iväg som en hal ål. Det finns heller inget som just nu tyder på det när jag läser dagstidningarna. Du kanske kan upplysa mig i frågan?
Men i den här tråden klandras hon ganska ofta för att hon ”borde ha förstått att hon inte var bäst lämpad” vilket jag inte alls förstår. Varför skulle man som sökanden bry sig om vilka andra som sökt? Och varför är det moraliskt tveksamt att söka ett jobb där man inte uppfyller ett eller flera bör-krav om man ändå har någotsånär rimlig bakgrund? Bör-krav alltså. Inte skallkrav. Hade jag sökt en chefstjänst hos Polisen hade det väl varit mer berättigat att fundera över om jag vore direkt olämplig för jobbet med tanke på att jag varken har polisutbildning eller någon som helst erfarenhet av just den organisationen ifråga.
