Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Fast det du säger är inte helt sant. Ukraina och ukrainarna vill tillhöra väst. Skillnaden mellan Ukraina och Ryssland är att det är Moskva som förtryckt Ukraina, medan Ukrainarna, som har ett eget språk och kultur har velat vara fria. De har aldrig velat tillhöra Ryssland eller Sovjet. Ryssarna själva har sett Ukrainarna som deras "kusiner" som de sa i början av kriget. De trodde helt ärligt att Ukrainarna gillade dem och ville tillhöra Ryssland. Påminner egentligen om Kejsardömet Österrike-Ungern och Jugoslavien. När sedan kriget startade och ryssarna insåg sanningen, började man hata ukrainarna. Jag har liknat det vid en slavägare som trott att hans slavar älskat honom, då de varit så ödmjuka mot honom och inte förstått att det varit av rädsla. Däremot är det inte ryssar som Ukrainarna hatar utan det ryska styret i Moskva och de som går deras ärenden. Moskoviterna.
Så striden här går mellan människors rätt att vara fria eller slavar under moskovitiskt styre. Ryssland anföll för att utöka sitt rike och lägga andra folk under sig. Ryssarna kan inte se Ryssland som bara ett land, utan vill vara en stormakt. Så striden handlar även om deras expansion. I förlängningen är de ett hot mot väst. Nu gick inget som tänkt. Men om de hade lyckats med Ukraina direkt, skulle man fortsatt med land efter land. Så man kan se det här på samma sätt som Hitlers försök att ta Polen. Den gången gjorde man inte mycket och då blev det som det blev. Nu gäller det att mota Olle vid grind. Ska vi leva under Rysslands hammare eller USA:s paraply. Vad skulle du välja.
Det är möjligt att min lilla jämförelse (i förbigående) var ytlig, men den gällde alltså Ukraina som ett mini-Ryssland demografiskt och kulturellt. Det var inte fråga om någon mentalitet eller några politiska ambitioner. Jag är villig att erkänna att jämförelsen är fel, men då främst för att de västligaste delarna av Ukraina har mest gemensamt med Polen och Litauen. På alla sätt.
Ryssland och ryssar har dominerat det nuvarande Ukraina och folken där — visst är det så. Det går inte att spola tillbaka bandet, hur mycket man än skulle vilja det. Det börjar som bekant redan på 1700-talet. Det ena har lett till det andra i en obruten händelsernas kedja. Fan, egentligen kan Ukraina jämföras med Skåneland och dess plats i först det danska kungariket och därefter det svenska. Tänk på landskapet. Tänk på den lite speciella lokalpatriotismen. Den ukrainska patriotismen var också en smått marginell företeelse fram till början på 1900-talet. Den skånska är i våra dagar mest på skämt (beklagar verkligen, kära Skåne...). Om den svenska stormakten hade bestått långt fram i tiden och stormakten Sverige fallit sönder i mindre bitar hade kanske Skåne varit vårt Ukraina. Jag tror att det är så man kan tänka. Skåne hade säkert velat knyta närmare kontakter med kontinentaleuropa, för att distansera sig från "den svenska världen" — fast svenska kultur under svensk ockupation gjort bestående avtryck på den skånska.
Jag ser konflikten i Ukraina som ett inbördeskrig initialt, helt naturligt pga. det nuvarande Ukrainas historiskt brokiga karaktär. Sovjetunionen fyllde samma stabiliserande funktion som en gång statsbildningen Jugoslavien på Balkan. Sovjetunionens hastiga upplösning gav aldrig tillfälle till en uppgörelse med det förflutna. Den sköts på framtiden. Och visst ingår ett expansionselement från Rysslands sida — de tar hellre "tillbaka" Ukraina än att Kiev närmar sig EU. Där har vi en konflikt mellan den ryska och den ukrainska staten, utan att blanda in folken. Vid en undersökning 2014 var omkring 80 procent av de tillfrågade i östra Ukraina negativa till Euromaidan, medan motsvarande siffror i västligaste Ukraina stödde den. Jag drar inga växlar på det.
Inget av det jag skriver behöver vara rätt eller fel, sant eller falskt. Det jag plitar ned är mina reflektioner och mina egna tolkningar. Och jag skulle säga att vi redan lever under USA:s paraply sedan 50-talet.
