Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Baserat på kommentarsfältet var det uppenbarligen många (mig själv inkluderad) som kände en slags befrielse i att kunna känna igen sig i Sandras känslor kring graviditeten, snarare än att känna sig misslyckad eller konstig över att inte passa in i bilden av ”powermammor som älskar att vara gravida och allt är toppen jämt blaha blaha”. Jag tyckte det var fint att kunna läsa om andras erfarenheter och inte känna mig så jävla onormal.

Kanske därför att det är så tabu? Tro det eller ej, men jag har faktiskt en vän med samma upplevelse. Som ville ha barn men absolut inte, absolut inte ville vara gravid. Om man dessutom är lite tveksam till om man faktiskt vill ha barn och hur livet ska förändras då, men samtidigt har en partner som vill, och kanske ändå har nån sorts längtan, innerst inne. Ja, då blir det komplext.
Hade du föredragit om S hade mörkat sina tankar om graviditeten? Bara låtsats att allt var solsken och regnbågar? Personligen föredrar jag S öppenhet och tror att det hjälpt mängder av kvinnor att våga erkänna egna komplexa känslor kring graviditet och barn.

Tycker absolut att alla känslor ska vara tillåtna men jag trodde länge att graviditeten varit en ren olycka och Sandra därför blivit så chockad. Gick inte helt ihop med att de faktiskt inte skyddade sig och att hon antyder att hon för en stund övervägde abort till och med. Har svårt att få ihop det bara. Även om jag kan se att även tveksamma mammors röster behöver representation med.

Vet inte varför men hade fått för mig att de skulle göra en längre resa till Japan. Har jag drömt det? Portugal känns ju också härligt. Vet någon om de är där av någon särskild anledning eller bara random? Hade mer väntat mig Japan eller typ.. USA.

Håller med. Jag förstår fullständigt att mammarollen kan vara omvälvande och att det finns vidriga krav i samhället på hur en mamma ska vara och känna. Trots det så störde jag mig oerhört på Sandras beteende. Inte att hon hade dessa känslor, utan hur hon manifesterade dem. Hon gnällde och pep, tog mer eller mindre Björn som gisslan och tvingade honom att vara vid hennes sida 24/7. Förstår som sagt hur hon kände, men hennes beteende var verkligen over the top.

Jag störde mig också. Främst på sättet hon uttryckte känslorna. Fattar dock inte vad du menar med att hon "tog mer eller mindre Björn som gisslan och tvingade honom att vara vid hennes sida 24/7". ?

Hon var oerhört klängig och det var han som fick peppa och dutta Sandra igenom hela graviditeten. Jag personligen upplevde att hon lade allt fokus på sig själv och krävde att Björn skulle ge upp jobb och vänner för att endast vara med henne hela tiden.

Hon har pratat om att hon drömmer om att åka till Japan en längre tid men tror att det bara är drömmar än så länge.

Japan är nog ett större projekt som får vänta lite på sig. Undrar hur många gånger de senaste dagarna som hon känt sig manad att upprepa detta med sin förkylning. Gissar att vi får se mycket vinglas och mattallrikar även framöver.

För förkyld för Mama-galan, men inte förkyld för att sätta sig på ett fullpackat flygplan 😅, tur förkylningar smittar mest innan utbrott och i början.

Jag tror inte ett dugg på att förkylning var anledningen till att hon skippade Mama.

För förkyld för Mamagalan men inte för att smitta ner ett helt foto/film-team med förkylningen 1-2 dagar efter.