Har du blivit besviken på något du fått veta om ditt ursprung?

Typ genom släktforskning, dna-test eller något du fått berättat för dig om din släkt när du blivit lite äldre. Har inte själv den erfarenheten men när jag släktforskat har jag funderat på om det hänt andra människor.

Ser det som märkligt att bli besviken över sitt ursprung. Bör man inte istället vara glad över sitt ursprung eftersom det var det som gav upphov till att man ens existerar?

Nä. Snarare glad. Har möjligen avlägsen släkt i USA tex. då några förfäder stack dit. Några kom hem igen men ett par hördes aldrig av igen.

Vi hittade en väldigt bra bild på mormors farfars farbror eller nåt liknande typ. Han såg ut som en blandning av den delen av släkten. Lite kusligt att se ett så gammalt foto och tycka att man känner igen personen.


En bekant visade sig vara 1% jude. Det var inte nöjd med

Jaaa, jag fick veta att dom varit tempel-riddare på pappas sida för massa generationer tillbaka MEN att personen var från typ Frankrike eller om de va Spanien. Minns inte.

Såå aa, då e man inte 10000% GROV Viking alltså...

Man kanske har någon hemsk människa i släkten? Drottningen har ju ingen rolig historia tex, massa nazister i släkten.

Det har vi nog alla. Ser fortfarande ingen anledning över att bli besviken. Man kan ju inte ändra på det direkt, ens ursprung hör till det förflutna, döda.

Jag tog ett dna-test för ett halvår sedan, kul att se vilka som delade dna men det var inte så spännande att jag är procent skandinavisk.
Förmodar att många rasist-nazister hade dödat för att få det svaret men jag tyckte det var tråkigt

Nej, men jag är däremot lite besviken på allt jag INTE kan få veta på grund av att några av förfäderna bara står angivna som "fader okänd". (Tänk på det alla kvinnor som funderar på att skaffa barn och ljuga om att ni inte vet vem som är pappan! Ni pajar släktforskandet för era efterkommande.) Och på en församling där prästgården brann ner och en massa kyrkböcker med den, TROTS att de gamla kyrkböckerna skulle transporteras till ett centralt arkiv och inte ligga där. Tack för det, slarvprälle! Nu har jag ingen aning om var farfars mormor eller vad det nu var kom ifrån.

Är det hyfsat nära i tid kan det ju pusslas ihop med dels DNA, dels vad som står i kyrkoböckerna. Faddrarna vid dopet kan vara en ledtråd tex. Det kan ta tid, men det finns de som är jätteduktiga på det där.

Jag blev inte besviken, men förvånad över vissa ursprung som ligger nära i tid men som ingen pratat om. Och vissa händelser har överraskat mig också.

Jodå, jag fick reda på en jävligt intressant grej när jag släktforskade. Inget jag kan gå ut med offentligt dock, men faaan.

Att vi är 1 procent judar ,skoja bara , men det var inte oväntat direkt heller, nu har jag bara sett dna tester från min mors sida och inte ifrån min fars , men det var ungefär vad jag hade förväntat mig .

Vilka företag har ni vänt er åt för dessa prover ?

Är inte alla som testar sig "procent skandinavisk"?